19 0ktober 2001

Ledare:
Ge fredsprisen till underifrånkrafter


USA har efter åratal av undanhållna miljardbelopp äntligen börjat betala in medlemsavgiften till FN. Omedelbart därefter infördes en stadgeändring i FN:s artikel 51. Ändringen medför att stater nu får rätt att militärt attackera andra stater som svar på attacker som utförts av enskilda organisationer. Meningen är att stadgeändringarna ska gälla retroaktivt. Ska detta accepteras av FN?
Vi får hoppas att inte detta har spelat in när FN nu ges Fredspriset. Vi får hoppas att syftet är att detta organ, det enda som är öppet för hela världssamfundet, ska bättre värna om människornas liv i fortsättningen.

Föga djärv beslutsgrupp

Alfred Nobel stipulerade att fredspriset skulle gå till "den som arbetat mest eller bäst för minskande av stående arméer eller för spridande av fredskongresser". Men priset har kommit att utdelas av en församling, Norska stortinget, som slår vakt om sin armé, inklusive atomvapenlagring i Altabygget i sameland, som kallades ett kraftverksbygge.
Därför är det sällan som priset delas ut till någon som kommer nära det radikalt formulerade syftet. Man kan undra vad som skulle hänt om världens äldsta fredsorganisation, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, fått förvalta priset. Föreningen var dock bara tretton år gammal när Nobel dog 1896.

Alltför ofta har fredspriset, nu 8 miljoner, gått till toppolitiker, statschefer. Deras huvuduppgift bör faktiskt vara att främja freden, och de har nationens hundramiljarders budgetar till sitt förfogande för den uppgiften, därtill egna årslöner i miljonklassen. Alla statschefer och toppolitiker som inte gjort sig förtjänta av fredspriset bör skämmas för inkompetent arbete.
När Israels och Egyptens ledare Begin och Sadat utmärktes, var det två krigsherrar som belönades för att de äntligen, personligen, skruvat ner sin militarism. Förhoppningen att priset skulle medverka till försonlighet i dessa staters fortsatta ledning har kommit på skam. Hur japans upprustare Sato kunde få priset är en skrämmande gåta.
Kissinger fick Nobels fredspris för att hans herrkotteri efter tio år, med kanske två miljoner döda vietnameser, slutade kriga. Detta framstår för hundratals miljoner asiater lika sjukt som för oss om bin Laden skulle ges fredspriset efter att han kämpats ned och tillfälligt lagt av med hatets tillämpande.

Med denna bakgrundshistoria för Nobels fredspris måste vi konstatera att årets pris till Förenta Nationerna och dess generalsekreterare visserligen inte motverkar det ursprungliga syftet, men det främjar syftet alltför lite, jämfört med när det går till närmast obemedlade eldsjälar, som skedde med Albert Schweizer, Martin Luther King och Moder Theresa och sådana som belönas av Right Livelihood, grundat av Jakob von Uexkull. Nobelpriset till den organisationen skulle göra enorm nytta. Ännu mer om stortingskommittén skulle kommunicera med den stiftelsen som tung referensgrupp.

Fredspriset, 5 minuter av världens upprustning

FN behövs. Men FN behöver på sikt en folkvald kammare. Och säkerhetsrådet måste kraftigt reformeras. Där sitter idag permanent, med veto, andra världskrigets segrarstater.
FN blir inte bättre än sina deltagande staters satsning. Vardagen för FN:s 180 stater är att de satsar omkring två och en halv miljarder på vapen och krigsförberedelser varje dag, närmare tusen miljarder kronor om året. Fredspriset representerar 5 minuter av FN-staternas krigsbudget. De kunde själva ge FN:s fredsarbete 300 fredspris om dygnet om de istället satsade på fred.

Åsa Brandberg
Roland von Malmborg