Reningsverken sprider gifter till åkrarna
Höga halter av bromerade flamskyddsmedel och dioxiner har konstaterats på åkrar i Sjuhäradsbygden, upp till 1000 gånger högre än man funnit på andra slamgödslade åkrar. Ändå var det tjugo år sedan Sjuhäradsbygdens åkrar gödslades med rötslam från reningsverk, vilket då rekommenderades av Naturvårdsverket. Halten kan bero på bevattning från Viskan. Icke nedbrytbara ämnen släpptes ut på den tid då det fanns livskraftig textilindustri i Borås och Mark. Utsläppen är höggiftiga. Bromerade flamskyddsmedel har ungefär samma verkningar som PCB. Nu skall åkrar från hela Sverige undersökas.
Fisk skadas
Det larmas också om att rötslam fraktas från Mälardalen, per båt, för att spridas på skånska jordar, Sveriges bördigaste. Samtidigt rapporteras om fisk med cancersvulster från dioxin, men fiskarna säger att det varit värre under tidigare årtionden, men då vågade de inte larma om det, av rädsla att inte få sälja.
Detta blixtbelyser hur långt ifrån kretsloppssamhället vi är. Vi tror att skiten är försvunnen när vi spolat. Ett reningsverk tar bort organiska ämnen, men fosfor och kväve, gifter och metaller klarar det inte av. Inte heller smittämnen elimineras. Allt sprids. I rötslammet anrikas gifterna. Rötslammet har blivit ett problem i stället för en resurs.
Ändå var föreningen för KRAV (ekologiska odlarna) och Naturskyddsföreningen nära att godkänna rötslam som åkergödsel för några år sen. Naturvårdsverket accepterade för att nå kretslopp av näringsämnen. Fosfor är en bristresurs. Bara en kampanj från enmansarmén mot rötslam, Gunnar Lindgren, med bistånd från Konsumenter i Samverkan avvärjde godkännandet. LRF (lantbrukarna) drog öronen åt sig och är nu också motståndare mot rötslam.
Giftigt vardagsliv
Rötslam blir inte tillräckligt rent för att gödsla med så länge industriavlopp får anslutas till reningsverken, eller så länge det finns kombinerade avlopp som tar emot avrinning från vägar med rester av drivmedel, katalysatorer och gummi.
Tyvärr är inte avlopp från bostadsområden mindre förorenade än avfall från industriområden, eftersom vi använder så många giftiga kemikalier i hemmen. Kopparrör utan inre ytbehandling avger giftig koppar. Ftalater, mjukgörare i plaster, ger allvarliga skador. Därtill har vi utsöndringen från mediciner vi ätit, exempelvis p-piller som skadar fiskens fortplantning. Till och med den mat vi äter är alltför förgiftad för att rötslammet skall bli rent.
Åkerkadmium skadar
Vanligen mäts bara organiskt innehåll i slammet, inte farliga kolväten eller de riskabla metaller som ansamlas: koppar, silver, vismut, indium, palladium och selen. Genom konstgödsling har kadmium anrikats så mycket i jordarna att känsliga personer redan riskerar njurskador. Om vi gödslar med rötslam, som har mycket högre kadmiummängder, förstör vi åkrarna än mer.
Flamskyddsmedel i bröstmjölk
Miljödebattören Gunnar Lindgren påpekar att upptagandet av flamskyddsmedel inte bara går via växtrötterna. Det far också omkring i lufthavet och avsätts i vaxskiktet på bladen. En ko får därtill i sig två kilo jord om dagen när hon betar.
Miljöaktuellt skriver att en del kvinnor har upp till tio gånger mer flamskyddsmedel i sin bröstmjölk än andra, vilket inte kan härledas till rökning, alkohol, fetma, ålder eller kost. Man gissar att det kommer från damm av nyinköpta möbler, textilier eller elektronikprodukter.
Oförstörbarheten och farligheten hos bromerade flamskyddsmedel gör att de genast bör förbjudas. Ny Teknik har haft artiklar om hur man kan använda andra material och andra konstruktioner, eller blanda in krita och lera för att minska brandfarligheten hos produkterna.
Inga gifter och lokal rening
De nya larmen om gifter i rötslammet visar att storskaliga avloppsreningsverk beror på ett feltänkande, och att det är svårt att hindra gifter som nått ända dit. I stället måste vi förhindra att farliga ämnen kommer in i kedjan. Giftanvändningen måste upphöra. Vi bör använda lokal rening med förmultnings- och urinseparerande toaletter markinfiltration och nya våtmarker.
Hans Sternlycke
