Frihandelsbluff hotar biologisk mångfald
När Sverige halkade in i EU blev en stor del av sorterna i fröhandeln olagliga. Kanske uppemot 40% av nyttoväxterna anpassade för vårt subarktiska klimat drabbades.1 Detta dråpslag mot den livsviktiga biologiska mångfalden kan i historien bli den allvarligaste följden av ländernas EU-medlemskap.
Svenskar lever i en nordisk folkrörelsedemokrati. Vana vid att beslut är vettiga, eller snabbt kan bättras. O-europeiskt laglydiga utrensade vi snällt.
Några modiga småodlare fortsatte sprida frön, i väntan på att bli tvångsharmoniserade.
”Frihandel” betyder nu motsatsen
Fröförbudet drabbade oss för att EU accepterat handelsorganet WTO:s ekologifientliga regler. När flera partiers politiker talar vackert om ”frihandel”, och avser WTO:s förehavanden, saknar de insikt om WTO eller duperar folket. Ty vad WTO och G8 saluför som frihandel är motsatsen.
WTO vill hindra fri handel med fröer och husdjur, aidsmedicin, konkurrerande färg till datorskrivare etc. WTO ger monopol åt bolag med patent eller som registrerat tidigare fria arter. Handel förbjuds med sorter som ingen registrerat för mellan tio tusen och hundratusen kronor.
Multisar stjäl bondearv
Ideella organisationer saknar pengar att registrera ens delar av det genetiska bondearvet. Det blir inte längre tillgängligt för odling, som det varit i elvatusen år.
Småbönder berövas förfädernas odlingsarv, via registrerings-avgifter som bara klaras av globala (=Usanska) fröbolag, som ligger bakom reglerna.
Ändå är utsäden som anpassats lokalt – ibland under årtusenden – ofta i långa loppet mer ändamålsenliga (i näring, trygghet och socialt) än genmanipulerade, globalt likriktade. De tål lokala egenheterna: mikroklimat, torka/översvämning, skadeangripare etc.
Ny urspårad grön revolution?
För några årtionden sedan rosade industrimän m fl den teknologiska ”gröna revolutionens” föregivna välsignelser, speciellt för de fattig(gjord)a länderna. Samtidigt utlovades att industrifiske, med en ur u-landsbidrag utvecklad proteinförädling, skulle utrota undernäringen.
Idag får bara grisar och höns – i den rika världen – fiskproteinet vars produktion sopar bort fiskbeståndet utefter de fattigas kuster. Fiskarbyarna fångar bara en bråkdel av tidigare skörd.
Utdöenden accelereras
Svensk miljödebatts väckarklocka, Hans Palmstierna; uttryckte redan 1974 (året innan sin drunkningsdöd under mystiska förhållanden) att hans största oro inför framtiden gällde utarmningen av världens väl-ståndsskapande genetiska mångfald: ”År 1900 odlades i Grekland över 400 vetesorter, i dag finns bara 16 bevarade…”
”Gröna revolutionens” grödor slog snabbt ut lokalt härdiga växter, som ger lägre skörd i korttidsperspektiv. Detta korttidsperspektiv som, av dagens historiskt medvetslösa ledare, kallas rationellt och ekonomiskt, och som i deras teori alltid fungerar ”som det ska”– utan störningar.
Men när hela länder snart odlade samma sort, överallt, kom angrepp av insekter, mögel, bakterier etc, som tidigare ebbat ut lokalt, att sprida sitt dråpslag över hela regioners skörd.
Teoretikerna hade därtill varit blinda för andra dimensioner än människoföda, som sociologiska. Det starka, korta stråets ax drunknade vid normala översvämningar. Biprodukten strået blev plötsligt värdelöst: för tjockt för kreatur att tugga, dög inte längre till halmtak, flätning eller ler-och-långhalm-armering i hyddväggar o s v.
De nya sorterna krävde att bönderna kunde betala konstgödsel och bekämpningsmedel. De som kunde betala (i början) drabbades ofta av kemikalieförgiftning. De som inte kunde betala drevs (av tillfälligt lägre priser för gammalmodig skörd) från förfäders gård och grund, – lite tidigare än de andra. Jorden köps sedan upp till underpris av storägare, alltmer utländska.
Manipulerat är rätt ord
I den nya kommersiella frälsningsläran, den ”gena revolutionen”, opereras cellkärnorna om, ofta via att infektera dem med bakterier. Vi behöver fortsätta att kalla dessa arter manipulerade, för att skilja dem från övriga, som försiktigt modifierats genom årtiondens eller årtusendens korsbefruktning.
Vad vet vi om viktigheten hos de delar av arvsmassan som ersatts eller de som samtidigt ändras oavsiktligt?
”Marknaden” mördar mångfalden
För vissa sjuka individer kommer värdefulla preparat fram ur genmanipulation, men ibland till priset av störningar hos hela befolkningen.
Rikliga grödor utan fysisk skadlighet kanske också kommer fram. Men dessa arters långsiktiga brister är svåra att spå. Därför måste alltid en väg tillbaka hållas öppen. Vägen heter mångfaldens genbanker, helst på vanliga åkrar, annars i klimathuslager, där fröna regelbundet byts mot yngre. Men i dagens ”marknadsmodell” – med sin centralstyrda, patentreglerade planekonomi – slås artrikedomens livbåt ut.
Marknadsbolag har aldrig råd med någon form av allmän katastrofberedskap, försvar. De kostnaderna vältras alltid över på allmänheten via den, även för marknaden, nödvändiga starka staten. Detta gäller polisväsende, gränsskydd, allmänsjukvård, reservkraftverk vid ”fri” elmarknad, konkursförvaltningar inklusive lönegaranti etc.
Litet misstag stjälper
De hundratals miljarder som satsats på atomkraft har slagit ut utveckling av alternativen: vind, sol, sparande. Också atomkraften påstås billig ”när allt fungerar som det ska”. Men ett enda misstag visar sig kunna ge oöverskådliga skador – som i Tjernobyl.
Inom teknik kan gamla, långsiktigt bättre metoder plockas fram och ges nytt liv. Men genetik, som inte bevarats, kan aldrig mer brukas. Madagaskars jättestruts och dodofåglarna som åts upp till sista individ av ekonomiskt rationella sjömän på 16-1700-talen kan aldrig återskapas.
Under första halvan av 1900-talets rasistiska yra drabbades även husdjursarter, som utrotades efter att ha stämplats ”ej renrasiga” eller ”mindervärdiga”. För evigt försvann nordiska höns, getter och får, som flerhornade Ölands- och Gotlandsarter.
Traditionella växter förbjuds
När ett land, ex Filippinerna, signerat WTO-avtalet blir det olagligt för en bonde att hämta traditionellt utsäde från sin granne. Fastän detta ris har lokalt anpassats av deras familjer under kanske tvåhundra generationer.
Efter att detta – tvåhundra generationers egna ris – körts igenom en automatiserad genfabrik, av en enda västerländsk generation, tillhör arten dessa norpande manipulatörer – till hundra procent. Lokalbe-folkningen har varken råd eller struktur att själva registrera sin gamla variant. Multibolaget som inte vill ha konkurrens med sin manipulerade variant, registrerar ofta den gamla, utan att sedan tillhandahålla den, samtidigt som de inte ger licens till nån. Den gamla sorten blir lokalt utdöd. Bönderna förslavas till de nykoloniala patent-procentarnas monopolutbud. Manipulerat utsäde är ofta engångsfrön, sterila i kommande generation. När så ej är fallet tvingas bönderna lova att inte spara utsäde till nästa säsong, annars blir de avstängda från frököp.
Sverige måste i WTO, EU och FN värna biologisk mångfald, ifrågasätta patent och monopol på arter av liv.
Roland von Malmborg
