En man som tidigare haft hjärtinfarkt, föll ihop i ett köpcentrum i Stockholm och fördes akut till Karolinska. Där bedömde läkarna att han behövde intensivvård. Men eftersom det var ont om platser på Karolinska skickades han vidare till "sitt" "hem"-sjukhus, Huddinge. Före ankomsten dit avled mannen.
Detta är inget sätt att lösa köerna.
För något år sedan avled förre ministern Odd Engström, Nacka, i hjärtinfarkt. Han hade kanske varit i livet idag om inte elefantsjukans koncentrationspolitik lagt ner akutvården i Nacka, så att också han skickades ända bort till halva Storstockholms "hem"-sjukhus i Huddinge.
Ersta sjukhus hade mänsklig skala, med dagkostnader som var hälften av storfabriken Huddinges. Men den lades på sin tid ner, för att flytta patienterna till Huddinge, därför att det då fanns lediga platser där som ändå kostade pengar.
I Norrland lägger man ner två nära sjukhus och ersätter dem med en superfabrik, till vilken alla har jämlikt långt, till en "effektivare vård" - om de hinner fram.
Härnösands barnbörd flyttades till Sundsvall, sex mil bort.
Detta är bara några exempel på en mekanisk syn och stordriftsfixering.
Närheten som hälsodimension har glöms bort. Besök av anhöriga är en betydelsefull läkande faktor.
Hela avdelningar av storsjukhus har tillfälligt fått stängas på grund av sjukhussjuka, som alltid grasserar på stora sjukhus.
Låt oss slå vakt om decentraliserad service. Den ger även arbete lokalt och minskar de förorenande och dyra transporterna.
Roland von Malmborg
