Naturvårdsverket arbetar för allas bästa eller för partsintressen. I ännu en rapport, som nu går på remiss, rekommenderas slamspridning på åkermark: Aktionsplan för ökad återföring av fosfor ur avlopp från hushåll. Den talar vackert om kretslopp och att samhället sparar 50 mkr om året genom att ta tillvara fosforn som finns i rötslammet efter avlopps-"renings"verket, men viftar undan att det är växtnäring med gifter i som kan väntas ge ohälsa och skyhöga kostnader.
Naturvårdsverket lyckades med sin utredning 1993, Renare Slam, nästan haka upp Naturskyddsföreningen och KRAV att med sådana argument godta slamspridning på åker. Men Gunnar Lindgren och andra lyckades förhindra det. Bönderna och livsmedelsindustrin vägrade att acceptera att mat gödslades med slam.
Slammängderna har inte minskat sedan dess. Vatten- och Avloppsverksföreningen har nästan panik. Var ska man göra av slammet? Att sprida det i några parker räcker inte. Men det är inte matkonsumenterna som ska drabbas av att samhället byggt fast sig vid ett ohållbart kommunalt avloppssystem som tar emot det "moderna" samhällets gifter. Vi behöver urinseparerande förmultningstoaletter och infiltration för bad, disk och tvätt istället för att låtsas att vi kan rena gifter.
Eftersom mängden gifter i kretsloppet har ökat har mängden gifter i slammet ökat istället för att minska som Naturvårdsverket förespeglade i "Renare Slam". Gränsvärden för gifter i slam 1993 sattes ovanför vad som fanns i slammet, inte efter farlighet, och farliga kolväten mättes inte alls, dioxiner, bromerade flam-skyddsmedel, klorparaffiner m m.
Redan med den silverhalt som finns i åkern i dag störs denitrifikationen, kvävened-brytningen, d v s åkerns närings-omsättning hotas. Naturvårdsverket är berett att tillåta en dubbling av den halten på femtio år. Sen ska det bli bättre. Men det som är lagrat i jorden är lagrat.
Redan idag innehåller marken så höga kadmiumhalter att tiotusentals av oss som är känsliga (i synnerhet rökare och fruktsamma kvinnor) redan beräknas ha begynnande njurskada. Dessa har enligt Kalmarstudien högre risk än andra för svåra njurskador längre fram i livet p g a diabetes, ålder, läkemedel och ärftliga faktorer. Därtill har vi risker med benskörhet och cancer med kadmium.
Slam innehåller minst tio gånger så mycket kadmium per kilo fosfor som i konstgödsel eller urin. Urinets kadmiuminnehåll reflekterar vad vi får i oss. Konstgödseln har blivit mycket renare på senare år. Skulle vi fördubbla kadmiumintaget via maten skulle vi femdubbla antalet njurskador.
Avloppsvattnet får sitt kadmium från förzinkade rör, varmvattenberedare, offeranoder, från trafik och tak via dagvattnet. Det finns många källor. Avloppsvattnet kan aldrig bli rent när det finns så mycket kadmium som lagrats in i samhället och som eroderar ut hela tiden. Och varje år ökas kadmiumhalten i jorden på, slam förutan. Det som bortförs med regnvatten och skörd och inte återförs är inte mycket och bara tiondedelen av vad vi får från luften via koleldning och metallindustri.
Amerikanska Miljövårdsverket (EPA) accepterar ett extra cancerfall per 10 000 invånare på grund av slamspridning. Nu finns forskning som anger att slamspridning snarare ger 23 gånger så mycket cancer. I Sverige skulle det bli upp till 300 extra cancerfall per år. Om en tredjedel dör och varje död kostar 15 mkr enligt Vägverkets mall blir det stora tal.
Vår människoras har funnits i ett par hundra tusen år. Vi har inte rätt att på några decennier hota vår överlevnad på grund av alla gifter vi sprider omkring oss. Har vi inte råd att deponera slammet från reningsverken betryggande skall vi inte ha kommunalt vatten och avlopp. Då är det alltför farlig teknik. Naturvårdsverket skall värna naturen, hälsan och de ofödda men inte kortsynt vinst. Förstör inte åkerkapitalet med kadmium! Har det kommit dit försvinner det inte. Förr eller senare kommer opinionen bli klar över riskerna med gifter i maten.
Hans Sternlycke
