För en fem sex år sedan gjordes en statlig utredning som kallades Ökad bankkonkurrens eller något liknande. Den skulle ge underlag för en lagstiftning som främjade konsumenternas intressen och se till att det blev ordentlig konkurrens när det gällde finansiering, sparande och betalningsförmedling. Än så länge ser det ut att gå åt det motsatta hållet. För ett tag sedan lyckades Konkurrensverket visserligen stoppa planerna på en sammanslagning av Postgirot och Bankgirot men det hör till undantagen.
Mer typiskt är sammanslagningar som den nu offentliggjorda mellan FöreningsSparbanken och SE-Banken. Tidigare har Nordbanken gått ihop med Merita-banken och en norsk storbank, det nya namnet är Nordea. I sin tur var Nordbanken en sammanslagning av PK-Banken och Sundsvallsbanken o.s.v. bakåt. Det var inte heller så många år sedan FöreningsSparbanken bildades efter en hopslagning av Föreningsbanken och Sparbanken Sverige AB. Svenska Handelsbanken svalde Stadshypotek Bank för några år sedan. SE-Banken bildades vid en sammanslagning av Skandinaviska Banken och Stockholms Enskilda Bank. De många klagomål på bankernas (brist på) service tyder på att allt inte är så väl beställt och att de stora sammanslagningarna inte gjort det märkbart bättre för kunderna. De som märkt förbättringar är nog i första hand ägarna av bankerna som nu tar in stora vinster.
För de allra flesta kunder klingar det numera en smula ihåligt att man ju alltid kan byta bank om man inte är nöjd. Vilken bank skall man byta till? Det finns visserligen ett antal ännu självständiga sparbanker och ett fåtal andra med särskild inriktning. Några har specialiserat sig på att ge höga räntor till sparare, sedan finns det andra som riktar sig till begränsade grupper, t.ex. Ekobanken för vissa typer av projekt och JAK som inte ger någon ränta men i gengäld lånar ut pengar till lägre kostnader åt medlemmarna. Inom muslimska kretsar förbereds nu en Islamisk bank där insättarna skall dela på den vinst eller förlust banken gör. Folksam har kommit ganska långt i sin planering för en ny bank. Där inriktar man sig på låg- och medelinkomsttagare och kommer att försöka hålla ner transaktionsavgifterna så långt som möjligt och satsa på att bli en kombination av telefon- och internetbank. Vinstsyftet skall inte vara det primära. LO som också talat en del om att starta en bank har ännu inte skrivit direktiven för den interna utredning som skall komma med ett förslag. De stora handelsblocken ligger i startgroparna, deras lockbete blir liksom Skandia- och Ikano-banken höga inlåningsräntor.
De stora bankerna har hittills lyckats ganska väl med att hindra nya små banker att komma in på bankomatnätet genom att sätta en hög inträdesavgift. Själva anser de att den är alldeles för låg och att de efter påtryckningar varit tvungna att sänka den. Någon invasion av utländska banker har det inte blivit, de som försökte har mestadels dragit sig ur leken.
Frågan är dock vilken typ av banksystem som bäst gynnar konsumenterna och samhällsutvecklingen i stort. Det vore kanske inte så dumt att göra en ordentlig och allsidig utredning om det. Då bör utredarna ha i minnet att det till sist alltid är kunderna själva som, i priset på alla de varor och tjänster de köper, får betala hela den ränta de eventuellt får på sina sparkonton. En annan fråga är om man verkligen måste ha en så hög barriär mellan de möjligheter som nu finns för ekonomiska föreningar att driva finansieringsverksamhet och att övergå i bankform. Det är ju inte alltid som nytänkandet frodas mest i de största organisationerna och en konkurrens som skall ge bättre kvalité och lägre priser brukar behöva nya idéer.
Per Almgren
