Skydda barnen
Sedan 70-talet har forskare i framför allt USA arbetat med frågan om tv-reklam riktad till barn. Drivkraften bakom forskningen har varit om sådan reklam bör förbjudas eller åtminstone regleras. En kontroversiell fråga för många.
I Sverige är tv-reklamen en numera väl etablerad reklamform och därmed når den våra barn. Det handlar här om reklam som riktar sig till vuxna.
I Sverige liksom i Norge är det inte tillåtet att rikta tv-reklam direkt till barn. Dessutom får reklam överhuvudtaget inte sändas i direkt anslutning till barnprogram. I radiolagen står det: ”En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.”
Att gränsen har satts just vid tolv år beror på att forskning visar att det är först då som barn till fullo kan förstå syftet med reklaminslaget, alltså det faktum att den som annonserar i teven vill att den som ser det ska köpa varan eller tjänsten som inslaget handlar om. Någon gång mellan fem och åtta års ålder kan ett barn skilja mellan reklaminslag och vanliga tv-program. Före den åldern uppfattar barnet alltså inte ens en sådan skillnad. Att uppfatta skillnaden är dock inte det samma som att förstå reklamens syfte.
Naturligtvis är barn en kommersiellt sett mycket intressant grupp. Dels förstås för att de har en kort livserfarenhet och därmed är naiva och lättpåverkade. Dels på grund av deras veckopengar men förmodligen mest på grund av deras allmänt kända förmåga att övertala sina föräldrar att lätta på plånböckerna. Det är förstås roligt att få glädja sina barn, det är festligare att vara den som säger ja än den som måste säga nej. Argumentet ”alla andra får” lockar fram vår rädsla för att just vår lilla sparv ska bli utanför. Kanske mobbad
Trycket är hårt och föräldrarnas ansvar stort. Lagen som förbjuder tv-reklam riktad mot barn är förstås ett stort stöd. Problemet är bara att den endast gäller i kanaler som sänder från Sverige. De flesta kanaler som vi kan få in i våra hem sänder ju inte härifrån, samtidigt så har varuutbudet i framför allt Europa homogeniserats kraftigt under de senaste tio tjugo åren.
Kinderegg, Playstation och, förstås, Mc Donalds finns överallt. Budskapet når fram även om språket inte är detsamma.
Det finns ett stort intresse inom EU för det svenska reklamförbudet. Starka krafter ser det naturligtvis som ett hot men uppmärksamheten är också av positiv karaktär, många vill ta efter Sverige och Norge och begränsa reklamens möjlighet att påverka barnen.
Det här är förstås en mycket viktig fråga. Barnen behöver oss vuxna och vårt stöd och vår vägledning. Om tv-barnreklamförbudet sprider sig inom EU och hela Europa så är mycket vunnet och steget till att det med tiden kan anammas i fler delar av världen blir kortare.
Sverige har härvidlag självklart en mycket viktig roll att fylla för att påverka övriga EU-länder i den här frågan så att barnen så länge som det bara är möjligt kan skyddas från komersiell propaganda.
Eva Cloarec
