6 okt 2000

Ledare:
Din tidning

Ärade läsare!


Allt för ofta har denna tidnings trogna och kvalificerade läsare under åren fått läsa om Miljömagazinets kriser och vädjanden om brandkårsutryckningar. I 18 år har tidningen dock överlevt med hjälp av presstöd och stöd från Miljöpartiet på riksplanet och från regioner och enskilda prenumeranter och aktieägare.
Tyvärr har de ekonomiska marginalerna för att göra PR för tidningen, skaffa annonsintäkter och distribuera den på pressbyrån saknats. Miljöpartiets kongresser stöttade Miljömagazinet, men partiet ”rekommenderade” endast stöd till tidningen, som därmed aldrig visste hur stödet skulle utvecklas från månad till månad. Förra hösten blev krisen akut. Stödet från regionerna blev för klent och de krafter i Miljöpartiet som länge pläderat för att lägga ner tidningen fick vind i seglen. På gravens rand såldes den till Konsumenter i Samverkan, medan partiet skulle sitta kvar under detta år i styrelsen för att garantera en bra övergång.
Fromma förhoppningar mer än fakta, god vilja mer än resurser, har åter fört Miljömagazinet till gravens rand. Redaktionen är nedbantad till bristningsgränsen. Löner och arvoden har försenats. Och det blir allt svårare att leva upp till presstödnämndens regler för en dagstidning av typ ”endagarstidning”, utgiven var vecka med ett brett innehåll och en journalistiskt oberoende redaktion som kan producera ledare, inrikes-, utrikes-, kultur-, reportage- och debattmaterial med kvalité och bredd.

Från redaktionens perspektiv måste ägandet breddas direkt och resurser tillföras tidningen, som gör det möjligt att leva upp till presstödsreglerna och öka intäkterna och spridningen. Fakta är nämligen att tidningen har ett högt substansvärde, som främst bygger på en fungerande redaktion med modern teknik samt presstöd. Samt den styrka som ligger i att utkomma var vecka och vara en röst i samtidsdebatten på i vidaste mening demokratisk och ekologisk grund. Faller stödet är tidningen reellt värdelös.
För hela den gröna rörelsen och aktiva folkrörelser och kulturgrupper som arbetar för människorätt och en bättre värld borde en endagarstidning som når ut var vecka vara en tillgång, som komplement till dagsaktuella rapporter via internet. Varför skall det finnas en oberoende grön tidning, när tidningar som Arbetet offras och när mediakonglomeraten fortsätter sin koncentration? Det är en rimlig fråga. Vårt svar på den är att under minst 10 år framöver är papperstidningen oslagbar i att överföra stora mängder information på en koncentrerat utrymme. Och som medel för att öka kunskaperna om samtiden och som forum för framtidsdebattens grundligare utförande är papperstidningen fortfarande oslagbar.
Vi på redaktionen har varit glada över att vi då och då haft resurser att göra en oberoende alternativ mediaröst med kvalificerade texter och bra debatter – inte minst då våra kunniga läsare uppskattat Europas enda ”gröna” endagarstidning, när de fått den var fredag, som en annorlunda summering av veckan som gick och ibland med andra infallsvinklar än i de stora medierna.

Det ser nu ytterst dystert ut för tidningen om inte det ”alternativa” Sverige vill samla krafterna och finna en lösning och en framtid för Miljömagazinet. Vi vet att de nya ägarna kämpar mot verklighetens väderkvarnar – och de behöver nu allt stöd att finna nya lösningar snabbt. Som läget är nu kan detta vara ett av de sista numren av tidningen Miljö-magazinet – en alternativ röst på demokratisk och ekologisk grund. Men hoppet är det sista som lämnar denna luttrade redaktion.
Och som tidningens utrikes- och seniorredaktör, med ett liv bakom mig på de stora morgondrakarna, har det varit härligt att under snart tio år bevittna hur ”myggan” Miljömagazinet är en bra plantskola för flera unga och talangfulla journalister, som lär sig göra det mesta på en modern redaktion och samtidigt våga kasta sig över de svårare frågorna i samtiden och lära sig av verkligheten och misstagen. Må detta få en fortsättning.

Bo B Melander