Sveriges röst i Europa
Regeringen bör akta sig för att tro att Sveriges ordförandeskap i EU vid årsskiftet blir en klang och jubelföreställning. Det trodde regeringen i Portugal, men valmanskåren satte tummen ner och tyckte att dess regering kunde syssla med något vettigare. Orsaken var väl delvis den att Bonn-Paris allt mer tagit över Bryssels roll som tongivande ledare i EU-bygget.
Medan Sverige i alla fall på papperet säger sig se fördelar med en utvidgning av EU är Bonn-Paris ytterst tveksamma, i alla fall om det kommer att stå deras nationer dyrt. Och i framtidsdebatten finns det entydiga signaler att Bonn-Paris är på väg att skapa en inre klubb i EU där de bestämmer. Alla är välkomna om de dansar efter Bonn-Parispipan.
Före Sverige är det nu Frankrike som är ordförandeland i EU. Av en rad skäl aktar sig Frankrike nu för att fortsätta framtidsdebatten utan skjuterstora ärenden som utvidgningen med mera framför sig. I Sveriges knä kan plötsligen falla tunga kontroversiella motsättningar i Europa, som både kan överskugga gullegull, feststämning och svenska försök att profilera sig i ett ordförandeskap kombinerat med marknadsföring av nationen.
Det är realistiskt att räkna med att reaktionerna hos befolkningen i Sverige inte blir mycket annorlunda än vad som skedde i Portugal, vars regering såg ett lysande tillfälle att stärka sin ställning, men det gick dem ur händerna. Allt för mycket champagne, skålande, gubbar i marinblått, ryggdunkande i kombination med mer retorik än substans går inte hem. Inte ens i dessa tider av ”selfmade folks”.
Sverige borde bjuda på en påver och torr och tråkig sak som fakta kring vad som sker här och i Europa. Öppet erkänna att EU är helt splittrat i utvidgningsfrågan, men att Sverige inte kan göra mycket åt det. Däremot kan Sverige påminna om att en stor del av EU-motståndet här inte utgörs av bruna nationalister, utan av internationalister som räds EU-nationalismen i en isolering mot världen.
Nu tycks ju verkligheten springa förbi EU. Supermaktsplanerna i EU har ingen framtid. USA tränger in med full kraft på en rad centrala områden i infrastrukturen och vi befinner oss egentligen på en nordatlantisk marknad med öppna gränser. Detta kommer att påverka EU:s framtid vare sig EU vill det eller inte. Och då är utvidgningen österut av EU ett axiom, då USA av en rad skäl vill se att EU tar sitt ansvar för att Östeuropa kommer på fötter – i alla fall de som är med i NATO.
Om Sveriges ordförandeskap innebär att den dagsaktuella historien i Europa beskrivs klart och tydligt har regeringen i alla fall lyckats med en pedagogisk bedrift som är bra både för Sverige och EU-länderna och de som väntar på att bli medlemmar. Och vågar man dessutom hävda intressen som är specifika här uppe i norr på ett tydligt sätt så kanske ordförandeskapet i EU inte leder till politiska bakslag på hemmaplan.
Bo B Melander
