Ett annat EU
Sent omsider har sex gröna parlamentariker i EU, med svensken Per Gahrton i spetsen, utmanat den tyske gröne utrikesministern Joschka Fischers federala europavision från i våras. De avfärdar hans modell med flera ekonomiska hastigheter i EU och en maktkärna Bonn – Paris och varnar för ett än mer splittrat Europa.
Efter en rad exempel på vad EU inte borde vara kommer de gröna fram till att de institutionella problemen med EU och hela detta bygge bör rivas ner och ett nytt byggas på en mer demokratisk grund. Detta för att undvika missbruk av maktpolitiker ”för euronationalistiska supermaktsspel och militära äventyr”.
Att bygga ett nytt EU efter en alleuropeisk debatt är alternativet till Fischers federala vision, menar de gröna parlamentarikerna. Tyvärr saknar deras utspel fläsk på benen och kan vid en snabb betraktelse betraktas som ett kort och kärnfullt hafsverk, på gränsen till populistisk flirt.
Mot bakgrund av den ett tag livliga debatten om EU ute i Europa är dock kravet på en fortsatt förutsättningslös diskussion om framtiden just nu viktigt – i ett läge när fransmännen lägger locket på framtidsdiskussionen. Både Fischer och de sex gröna som är kritiska till hans vision har tagit ansvaret för att en demokratisk diskussion förs. I övrigt råder en alltför talande tystnad.
Det intressanta är att framlagda visioner för EU i grunden upplöser det EU vi ser idag och bjuder på helt andra tongångar och strukturer och maktfördelningar. Läget för en förutsättningslös diskussion är därför uppenbar även om den resan är svår och riskfylld.
I grunden handlar framtidsdebatten om vilka frågor som skall hanteras gemensamt i Europa och vilka som skall hanteras nationellt och de demokratiska formerna för detta. De sex parlamentarikerna framhåller med viss kraft att EU bör byggas om från grunden. De tror inte på reformering av dagens institutioner i EU och det institutionella eurocentriska tänkande som finns där.
Huruvida en ”alleuropeisk” debatt om ett nytt samarbete i Europa har förutsättningar att ta fart i ett läge där introvert nationalism sprider sig som en präriebrand kan ju ifrågasättas. Men samtidigt pågår en IT-driven global förändring som gynnar ett öppet Europa, bortom den protektionism som drev fram dagens EU.
Visioner för ett nytt Europa måste ta dessa tendenser under beaktande. Ett nytt Europa bör vara ett öppet Europa som arbetar för internationell fred och samarbete mer än internationell maktkamp.
Alternativet är maktkoncentration och splittring i ett samtida förlopp som leder rakt mot målet – än mer demokratiska underskott kamouflerade av känslomässiga utspel kring konflikter.
En hel del politisk kurage krävs för att både kväsa supermaktsvisioner såväl som introvert etnocentrisk nynationalism i Europa. Och för att fördjupa demokratin i ett Europa som vagt hämtat sig efter århundraden av monarkier, kejsardömen, tyrannier och elitvälde. Och för att snabbt öppna dörren för de unga demokratierna i östra Europa.
Bo B Melander
