Att flytta till Prag
Per Gahrtons idé om att flytta EU-parlamentet till Prag, som han framförde i Slovenien i helgen, måste ses mot en bakgrund av tankar på ett annat EU än dagens västliga fundamentet från det kalla kriget. Och ett annat EU än ett toppstyrt organ med Berlin och Paris som huvudstäder.
Just som Frankrike valt att lägga en grå filt över framtidsdebatten om EU är det nu viktigt att andra fortsätter. Ett Staternas Europa kan med fördel just förläggas till Prag, inte minst av psykologiska skäl och symboliska. Det finns nu anledning för alla de små nationerna vid sidan av Tyskland och Frankrike, i och utanför EU, att formera sig till mer alternativa idéer för EU än de som Tyskland och Frankrike filar på mer eller mindre öppet.
Ett öppnare och mindre toppstyrt EU är vad de små nationerna behöver och tillsammans har de en befolkning som mäter sig med Tyskland och Frankrikes. Paradoxalt nog borde det vara dessa länder med sin växande nynationalism som kan öppna Europa där Frankrike och Tyskland erbjuder rädsla för sina fattiga grannar och kontroll uppifrån.
Med EU-parlamentet i Prag skulle dessutom länder i Central- och Östeuropa få sin existens mer erkänd än i dag och Europatanken skulle få nya förutsättningar att börja ett nybygge i stället för att bygga på den gamla EEC-grunden. Det är aldrig för sent att tänka nytt. Och det är aldrig bra att bekvämt luta sig tillbaka mot gamla tankemönster.
Men även om en tung EU-institution förläggs till Warszawa, Prag eller Budapest har Europa att räkna med en tung inre maktkamp. Vad som gör Prag lämpligt för den demokratiska balansen i EU är väl just att Prag befinner sig i den geografiska punkten där man realistiskt kan se på vad Europa är; en kontinent med ständigt pågående armbrytningar från folkvandringstiden.
Vad vore bättre än att mitt i den dagsfärska europeiska verkligheten bygga en viktig institution för det nya Europa. Britter och nordbor kommer väl aldrig att gilla läget i Prag heller, men vi kan inte förneka att Prag är lämpligare än London, Köpenhamn, Stockholm, Bryssel och Strasbourg som politiskt demokratiskt centrum för det som kan vara bra vad gäller viss överstatlighet i Europa.
Bara det faktum Kafkas stad erbjuder speciella erfarenheter kring vad maktfullkomlighet kan innebära, gör den lämplig för demokratisk fördjupning och begrundan över hur man fjärmar sig det mest destruktiva i den ständigt pågående europeiska cirkusen. Arvet efter monarkier, kejsardömen och galna diktaturer är ett utomordentligt fundament för oss européer att göra det våra släktingar en gång gjorde i USA – bygga konstitutionella maktbalanser och förbättra den amerikanska konstitutionen i en mer demokratisk riktning.
Ett öppet Europa med Prag som demokratiskt centrum är väl en idé bättre än de som nu är för handen.
Bo B Melander
