12 jan 2000

Att göra en Göran

Snacka om trendbrott
i den svenska debatten om vegetarianer och veganer. Från att debatten mestadels har handlat om militanta veganer och deras nattliga utflykter har fokus förändrats till att handla om Sveriges statsministers matvanor. Göran Persson har blivit veganernas tummis och köttindustrins fiende, utan att varken bli vegetarian eller avsäga sig sitt köttätande.

Många saker i debatten har varit löjeväckande, som till exempel den märkliga uppståndelse det väcker att en medelålders man säger att han inte äter nötkött på grund av galna kosjukan och sedan att det även känns mer besvärande att äta fläskkött och att även djur känner smärta. Nog för att han är statsminister men dessa uttalanden känns inte som ett skäl att bli utskälld av hela LRF och köttindustrin.

Klart är i alla fall att Göran Perssons uttalande, oavsett om det är ett sätt att locka radikala storstadsungdomar till partiet eller ett uttryck för ett ändrat synsätt, har gett vegangänget en skjuts framåt och kanske tvättat bort stämpeln att det handlar om ”militanta veganer”. Det inträffade säger mycket om hur nyckfull utvecklingen är och vad, eller kanske man ska säga vem som styr den.

Att Persson nu har satt ner foten och sagt sitt gör också att det traditionella synsättet och gruppindelningen på köttätare och vegetarianer har ruckats i sina grundpålar och det blir fritt fram för tveksamma köttätare att göra en Göran.

Reaktionen från köttindustrin som tydligen känner sig hotade är stark. Men varför? Göran Perssons tankar, har funnits hos en växande skara under flera år, och kan inte komma som en överaskning. Paradoxalt med med denna utveckling äter vi samtidigt mer och mer kött.

Problemet torde inte vara att det äts för lite kött, utan att det importeras i från länder som Danmark med sämre djurskydd. Men detta är till stor del en ekonomisk fråga för dem med dålig ekonomi.
De svenska böndernas borde vara mer betjänta på en debatt som handlar om varför bönderna får så liten del av det totala försäljningspriset för sitt kött eller varför folk inte har råd att köpa svenskt eller krav.

I stället för att göra Göran Persson till en syndabock borde de se uttalandet som det det är, en vink om förändringar. Och om det nu är så att Göran Persson sätter upp fingret i luften och känner av vilket håll det blåser åt så borde bonderörelsen följa efter och lära sig att också fånga upp rådande värderingar och till exempel odla mer grönsaker. Eller ta efter engelsmännen som sedan flera år tillbaka har producerat Quorn som är proteinrikt och köttliknande och som vi får importera.

I stället för att skjuta budbäraren borde man fundera över sakfrågan och se möjligheten till en ny marknad både inom och utanför landet. Speciellt när alla prognoser visar att det kommer att bli en stor efterfrågan på ekologiskt odlade grönsaker i de flesta europeiska länder de kommande åren. Alternativet är att hålla fast vid det gamla och kanske missa tåget.

Kenneth Samuelsson