Filmrecension:
Familjehemligheter
Regi: Kjell-Åke Andersson
Manus: Håkan Lindhé
I rollerna: I rollerna: Rolf Lassgård, Maria Lundqvist, Erik Johansson, Emma Engström, Linus Nord, Mats Blomgren m.fl.
Längd: 1 tim 43 min
(SF)
Det bara lyser 70-tal om Kjell-Åke Anderssons nya film Familjehemligheter. Och precis som så ofta när en specifik tidsperiod ska visas upp på film så är allt så totalt genomfört. I det hus som familjen Bendricks bor i är precis allt brunt, beiget, oranget eller blommigt men vi som var med då, även vi som var barn under det tidiga 70-talet kan nog minnas att riktigt så var det inte, ett hem består ju oftast av alla möjliga olika saker som kommer från lite olika perioder.
I denna på ytan så idylliska tillvaro i den lilla svenska staden pågår förskräckliga saker. Pappa Bosse vågar inte tala om hur ruttet deras hus är i grunden. Symboliskt nog är det ett rent fuskbygge som kommer att rasa ihop vad det lider. Mamma Mona nämner visserligen att hon längtar bort, kanske till USA, men hon lyckas inte riktigt förmedla hur stor hennes längtan är. Tonårssonen Ola som är fältbiolog har det jobbigt med sig själv och med sina kompisar, men det berättar han förstås inte för någon och den 13-åriga dottern Katta längtar efter den stora kärleken men blir bara grymt utnyttjad utan att yppa ett ord om det. Och 9-årige Morgans bästa kompis flyttar.
Den klassiska mysiga fredagsmiddagen då alla ska berätta om hur veckan har varit och om vilket tv-program man ska titta på efteråt avbryts av att mamman bara reser sig upp och flyr hem till en före detta pojkvän som är på besök i staden.
Rolf Lassgård och Maria Lundqvist har båda en närmast perfekt ton i sitt agerande, det här är en sympatisk familj egentligen, man tycker verkligen om dem, men de har hamnat helt snett trots sina fina föresatser eller kanske är det just på grund av dem. De har ägnat sig allt för mycket åt fasaden och glömt bort att även underhålla insidan både vad gäller dem själva, familjen och huset.
Vi har det ju så bra här, säger pappan, vi har underbara barn, ett hus och två bilar. Varför skulle vi lämna allt detta nu.
Intoleransen och skvallret som är själva kittet i den gemenskap de byggt upp med sina ”vänner” blir plötsligt fullständigt kväljande för Mona. Hon ger sig av hals över huvud men vet inte riktigt vart hon ska ta vägen.
Familjehemligheter har en klar styrka i skildringen av det goda livets totala misslyckande men den lämnar oss inte hängandes där. Den visar också att ur detta fiasko kan växa något både sannare och sundare och kanske framför allt – roligare.
Eva Cloarec
