Globalt och lokalt diskuteras vår mat allt mer intensivt. Producenterna och företagen har alldeles för länge bevakat sina egna vinstintressen, utan långsiktig hänsyn till människor eller miljö. Inom lantbruket är situationen i de flesta länder en tickande bomb där livsmedelsindustrin vansköter, förgiftar och utrotar djur, växter, skogar och vatten som är förutsättningen för vår överlevnad.
I Europa och Japan vill vi inte ha genmanipulerad mat. Ingen ska ha rätt att skicka riskavfall till andra sidan jordklotet. Samtidigt har länder som Thailand bestämt sig för att omfamna marknadsekonomin, för att komma bort från krig, misär och elände. Jag har förstått att u-ländernas regeringar är trötta på europeiska och amerikanska infall som ämnar att skydda den inhemska produktionen. För dem är WTO-avtalet ofta bättre än den lagstiftning som kolonialmakterna lämnade efter sig.
De avtal och regler som styr den globala handeln samlades 1995 i en tjock lunta på över 560 sidor. Byråkrater och våra politiker slog fast att Världshandelsorganisationen (WTO) med säte i Genève får stor makt över de snart 140 medlemsländernas lagstiftning. Att skydda konsumenterna kan vara ett handelshinder, som när Sverige och EU valt att totalförbjuda köttimport från USA på grund av de syntetiska dopingpreparat som används inom amerikansk hamburgeruppfödning. Ja, det tycks inte vara djur de har hand om, utan produktionsenheter på väg till slakt. Nu vill man även bestråla maten, helst utan märkning.
Hälsoreglerna och märkningen är två stora områden i WTO-regelverket. Det är tillåtet att skydda människor, djur och växter, enligt WTO, men bara om det görs på ett ”minst handelsstörande sätt”. Jag känner mig träffad, i industrins ögon är jag väl som ett enda stort handelshinder, hela jag, för jag kan ju inte köpa allt! Och det är faktiskt tillåtet att märka varor – vi från konsumentsidan måste ofta påminna myndigheter och företag om detta enkla faktum. Många beslut fattas inom FN-systemet, särskilt när det gäller livsmedel. Då är det en anonym kommission inom FAO/WHO som kallas Codex Alimentarius som fått stor betydelse. I oktober kunde jag som representant från en konsumentorganisation för första gången delta i den svenska delegationen vid ett Codexmöte. Det var ett viktigt genombrott som signalerar ökad öppenhet. Codex, som ska sätta standarder för hälso- och märkningsregler, är annars starkt påverkat av transnationella företag.
Nu sätter vi från folkrörelserna och en rad frivilligorganisationer fokus på livsmedel och de globala förutsättningarna för jordbruksproduktion. För andra året i rad ordnar vi en stor konferens med seminarier, debatter, marknad och utställningar. Vi har inte råd att göra reklam på samma sätt som om industrin låg bakom. Vi har Miljömagazinet och våra egna nyhetsblad och Internet. Som läsare av denna fristående tidning hoppas jag att du är med i debatten, antingen det handlar om GMO eller djurfrågor, hälsa eller miljö. Du ska inte känna att du är ensam, vi är många som kämpar för en bättre värld.
I helgen bjuder vi in framstående talare till Sverige för konferensen som vi kallar Fokus på Världshandeln. De är skribenter och experter på rättvis handel och hållbar utveckling. Angela Cordeiro från Brasilien är agronom och miljöaktivist som berättar om hur soja till EU:s mjölkkor odlas i hennes land och hur mjölk från EU exporteras tillbaka till Brasilien.
Kristin Dawkins från Institute for Agriculture and Trade Policy hörde jag först tala i Seattle under WTO-konferensen förra året. Då var 40.000 människor ute på gatorna och protesterade. Nu bjuder vi hit henne för att förklara hur WTO-avtalet om jordbruk är uppbyggt och vilka effekterna blivit sedan 1995.
Vi menar att utvecklingen går att påverka. Vi tror på positiva trender i samhället, där nya initiativ tas för att medmänniskor och efterföljande generationer ska få det bättre. Djuren och miljön är våra vänner, inte fiender som ska bekämpas. Vi lär oss i ett samspel hur vi kan klara oss, överleva och bli starkare och rikare i denna djungel. Vi väljer politiker som är intelligenta nog att fatta kloka beslut.
Som konsumenter gör vi medvetna val som gör det olönsamt att tillverka skräp. Vi vill inte ha energi från bolag som bidrar till den globala uppvärmningen. Vi köper ekologiskt fast Timbro och Svenska Dagbladets ledarskribenter hånar oss för att vi vill hålla oss friska och pigga och glada. Titta, deras omhuldade Nasdaq-index på Wall Street faller – vi köper inte aktier i företag som struntar i Agenda 21 och uthållig utveckling, för då går ju allas våra pensioner åt h-e!
Martin Frid
Sveriges Konsumenter i Samverkan
