När jag kommer in i min Konsumbutik, är den dignande, välskötta
grönsaksdisken det första jag ser. Som miljömedveten konsument hamnar jag omedelbart i valet och kvalet, vilket inte alls beror på överflödet. Inte heller har jag svårt att välja bananer: visserligen lockar Konsum sina medlemmar denna vecka med extrapris på Chiquita, men trots detta köper jag de dubbelt så dyra ekobananerna och inte bara för smakens skull (de är faktiskt mycket godare!).
Men vanliga bananer produceras under sådana vidriga förhållanden att de med rätta skulle kunna kallas för ”giftbananer”: inte bara plantagen, utan hela bygden med människor och allt dränks i de föga hälsosamma bekämpningsmedel som sprids från flygplanen.
Kvalet gäller tomaterna: ska jag välja de bleka som odlats i ett svenskt växthus eller de solmogna spanska? Priset betyder ingenting för mitt val i detta fall: som oftast kostar båda sorterna 29:90 per kilo. Ja, men tänk på transporten! Visst, men hur mycket energi går åt för att odla tomater i växthus? Jag vet inte, men det tar kanske mer drivmedel i anspråk än hela färdvägen från Gran Canaria.
Men använder de inte mycket farliga bekämpningsmedel i Spanien? Å andra sidan tar de det väl lite lugnare med besprutningen därnere nu för tiden? Om det bara hade funnits Kravtomater i butiken, då kunde man i alla fall ha varit lugn såtillvida.
Denna monolog för jag varje gång i mitt inre och inte bara vid valet av tomater. Det skulle vara till stor nytta, om man kunde jämföra miljöbelastningen av de grönsaker som odlats på skilda sätt i olika länder, ungefär på samma vis som man kan välja den billigaste varan med hjälp av jämförelsepriset.
Apropå jämförelsepriser skulle det vara intressant att få veta hur det kommer sig att en matkorg med 30 vanliga livsmedel kostar 24 procent mer i Stockholm än i Amsterdam, 43 procent mer än i Bryssel och hela 49 procent mer än i Berlin enligt de artiklar som DN publicerade den 26 och 28 juni i år.
För att underlätta för konsumenten att fatta ett ekologiskt förnuftigt beslut skulle varje grönsak behöver märkas med ett indextal för Miljöbelastningen.
Detta MBI-tal skulle återge såväl all energi som förbrukas vid odling och transport av denna grönsak som den miljöbelastning som gödsel, bekämpningsmedel och avgaser utgör. Dessa två olika storheter bör då sammanvägas i MBI-talet där 0 står för ingen miljöbelastning alls (vilket borde vara ouppnåeligt för de grönsaker som säljs i butik).
Om man sätter den maximala (förhoppningsvis imaginära) gränsen vid 100, kan normalintervallet tänkas ligga mellan 25 och 75. En butik skulle då kunna profilera sig med att endast saluföra grönsaker med ett lägre MBI-tal än 50 (eller en miljömedveten konsument kan välja att bara köpa dessa). Ett cirkeldiagram bredvid MBI-talet skulle kunna ange hur stor del av miljöbelastningen som kan hänföras till energiförbrukningen, respektive till användning av miljöskadliga ämnen. Ungefär på samma sätt som Systembolaget anger vinets strävhet, fruktighet och sötma.
Likaså skulle ett MBI-tal kunna tas fram för andra livsmedel och (daglig)varor eller, varför inte, för resor. Beräkningen blir då självklart mer komplicerad, då man måste ta hänsyn till miljöbelastningen såväl vid utvinning som vid förädling av en vara. Har varan något slags förpackning, höjer även den MBI-talet; mer ju mer den väger. För övrigt fanns det under min uppväxt i Nederländerna även ett pantsystem för glasburkar. Jag vet inte om det har funnits något liknande i Sverige, men kanske bör det införas i framtiden, då det leder till mindre miljöbelastning.
Slutligen: en grundtanke i den nya Miljöbalken är ”Polluter Pays Principle” vilket betyder att den som smutsar ner ska betala för detta. Tyvärr tillåter EU (ännu) inte att vi tar med PPP i prissättningen; det betraktas som ett handelshinder (se där en uppgift för vår miljökommissionär, Margot Wallström!).
I framtiden bör en nedsmutsningsavgift läggas på de varor som belastar miljön mer än nödvändigt, vilket skulle kunna göra ekologiskt riktiga varor ännu mer eftertraktade, trots eventuellt högre produktionskostnader.
Gerard Rikken
Framtiden i Våra Händer
