Saknar palestinier människovärde?
Nu förfasar sig världen över att Yassir Arafat ber Ehud Barak dra åt helvete. Javisst, rimligen borde PLO-ledaren rikta samma uppmaning till FN, EU, det sk världssamhället – inbegripet de s k arabiska bröderna som inte heller lyckats gå från ord till handling när det gäller att skydda palestinska barn mot israeliska dödsskjutningar. Tänk om krigsförbrytaren Milsovic hade beordrat sina poliser att skjuta skarpt på demokratidemonstranterna i Belgrad istället för att avgå lugnt och stilla – skulle västvärlden nöjt sig med fördömande ord? Tänk om Havels poliser i Prag häromveckan dödat en enda antiglobaliseringsdemonstrant – hade inte Tjeckien då kunnat lägga EU-ansökan på hyllan?
Men israeliska soldater och bosättare kan skjuta ihjäl palestinska barn och ungdomar ostraffat. Det fanns en tid då en svensk utrikesminister vågade säga att det var ”för jävligt”. Men nu ska man tydligen i Drottningens efterföljd fördöma måltavlorna istället för skyttarna. Faktum är – världens reaktioner mot de israeliska dödsskjutningarna är skamlöst lama. Under 33 års ockupation har inte bara internationella och palestinska utan också israeliska människorättsorganisationer (t ex B’tselem) redovisat hyllmetrar med kalla fakta om de israeliska övergreppen, från systematisk (tills nyligen laglig!) tortyr av arrestanter till beskjutning av obeväpnade (eller möjligen försedda med slangbågar) barn och ungdomar med dödlig ammunition.
Häromåret föreslog faktiskt ett av EU:s egna institut för konfliktlösning att EU skulle vidta ”mjuka påtryckningar” på Israel. Vi är några som krävt att EU ska ta till ekonomiska sanktioner inom ramen för associations- och handelsavtalet EU-Israel eftersom Israel enligt EU-kommissionens bedömning bryter mot reglerna genom att exportera livsmedel från judiska bosättningar i Palestina under falsk Israeletikett. Men majoriteten av politikerna vill inte höra talas om någon som helst konkret åtgärd mot Israel. Det landet tycks oberörbart.
När jag i somras besökte Knesset som ledamot av en officiell EU-delegation blev många EU-parlamentariker som aldrig tidigare besökt Israel chockade av att bli belärda om att palestinierna saknar varje rättighet till Jerusalem, att israelerna har alla rättigheter – eftersom de var där först! Varje europé förstår givetvis snabbt vad det skulle betyda för Europa om regeln om ”först till kvarnen” skulle tillämpas generellt. Skulle någon mer än basker och grönlänningar ha rätt till sina hemländer med den logiken?
Israel är också en av de få demokratiska stater (kanske den enda sedan Tyskland ändrat sin medborgarskapslag) som har en rent biologisk/etnisk medborgarskapsdefinition. Som dotterdotterdotterson till en holländsk judinna skulle t ex jag i morgon kunna bli israelisk medborgare medan en palestinier som tvingades fly 1948 efter generationers bosättning i t.ex Jaffa betraktas som främling utan minsta rätt att återvända. Israel är genomsyrat av idén om att man har en särskild rätt till hela det aktuella området (också de delar som är befolkade av palestinier), eftersom man har fått det av Gud. Vad är serbernas föreställningar om en särskild anknytning till det albanskbefolkade Kosovo mot det – de har ju ”bara” rätt till Kososvo på grund av en jordisk konungs offerdöd!
Så stark är den israeliska övertygelsen om att man har en högre rätt till landet än de som bor där att man genomfört ett antal etniska resningar. Också israeliska historiker (Benny Morris, Ilan Papé, m.fl) har dokumenterat att den palestinska massflykten 1948 till större delen var en regelrätt utdrivning från områden som israelerna ansåg sig ha fått av Gud. Fortfarande finns det partier i Knesset som kräver ”transfer”, dvs utdrivning av alla palestinier från israelisk-ockuperade områden.
Konflikten nu handlar inte ett dugg om Israels existens, utan om dess erövringar. Ändå rullar man tummarna när Israel år ut och år in mördar barn. Orsaken är naturligtvis en kollektiv skuldkänsla för att omvärlden lät Hitler massmörda sex miljoner judar utan konkreta motåtgärder av andra än Raoul Wallenberg, Oscar Schindler och några andra modiga enskilda. Därför låter man Israel hållas. Så slipper man också anklagas för antisemitism i förment akademiska avhandlingar.
Men det är en ohållbar princip.
Skall armenier alltså tillåtas förfölja turkfolk i evigheter? Skall tutsis få mörda hur de vill i Centralafrika? Skall alla folk som utsatts för utrotningsförsök eller förtryck ha särskilda frihetsgrader i generationer framöver när det gäller brott mot FN:s samlevnadsregler? I verkligheten är det bara israeliska våldsdåd som det ses genom fingrarna med, utan några som helst verkningsfulla internationella aktioner eller sanktioner.
Paradoxalt nog begår världen därmed inte bara ett brott mot palestinierna, man begår också en otjänst mot Israels folk. Ty huvudpoängen med att bilda den judiska staten Israel var ju, enligt sionismens förespråkare, att göra judarna till ett vanligt, ”normalt” folk. Men då måste väl också judiska våldsdåd bestraffas på samma sätt som alla andra våldsdåd och inte särbehandlas genom särskilda toleransregler?
Faktum är: I dag skulle inget annat litet land (med stormakter är det tyvärr annorlunda) kunna göra sig skyldigt till det som Israel gjort under den senaste tiden utan konkreta internationella reaktioner i form av sanktioner eller trupper. Varför skall Israel – och därmed palestinierna – behandlas annorlunda? Varför är Kuwait, Kosovo och Östtimor värda att befrias från ockupationstrupper, men inte Palestina?
Få länder är så känsliga för sanktioner från Väst som Israel. Få folk skulle ha så stor nytta av skyddstrupper från FN som det palestinska. Det är hög tid för EU-sanktioner och FN-trupper !
Per
Gahrton
EU-parlamentariker och författare
