På natten förvandlas parken vid Biologiska museet till
ett kontemplativt rum, med lysande ögon och säregna ljud som strömmar från jorden.
Utomhusutställningen “Projekt kulturpark“ bjuder på nära–jorden – upplevelser. Sju stockholmskonstnärer har, i en park vid Biologiska museet på Djurgården i Stockholm, skapat en konstnärlig oas med platsrelaterade skulpturala installatio-ner. Det är första gången en utställning med samtidskonst visas i denna del av Djurgården. Den är öppen dygnet runt – konstverken belyses under natten – och pågår till den 21 november. “Projekt kulturpark“ skall bli ett återkommande evenemang, varje år med nya deltagare.
Estella Burga deltar med ett knippe militärgrå miniatyrlyktstolpar. Hon vill med sin installation, Expansion, förmedla en känsla av organisk växt. Hennes kommentar till den växande, organiska staden kan föra tankarna till periskop som pejlar in läget ovan jordytan. Eller ivriga ormar som spanar efter offer för rackartyg.
– De är ju litet muppiga, som tonåringar ungefär, säger Estella.
Liv Dues Heliga vita stenar handlar om potens och fruktsamhet. De tre skulpturerna av kvarsit skjuter upp ur jorden som svampar. De är bländvita – kanske giftiga? De små “erektio-nerna“ är besläktade med forntidens stående stenar. En annan installation av Due, Begravda ord, består av åtta “alternativa dödssynder“ i form av ingraverade ord på stenplattor. Några av dem uppbärs av miniatyrrösen, på den största vilar “hyckleri“.
Anita Graffman spelar elegant med sitt textila material, frambringar känslor av frihet, ljus, flykt, hav. Hon deltar med Hängmatta för änglar, ett eteriskt alster som spänts mellan två mäktiga kastanjer. Hon har vävt in neonljus-slingor i “hängmattan“, så att den alstrar ljus i mörkret. Hon vill att verket skall påminna om tankens frihet och säger om människor, som vandrar i parken, att “deras tankar far som änglar upp mellan träden“. Hon har sin ateljé på Djurgården, i en före detta skeppskyrka med vitkalkade väggar och välvt tak med utsikt mot det levande varvsmuseet Beckholmen.
Beståndsdelarna i Ulf Lindells starka Privatreligiösa rum är tre mänskliga figurer i fosterställning. Skulpturerna har formats av rostiga järnstavar och sprucken betong. De utsatta, “pompejanska“ figurerna har placerats i en cirkel med ryggarna vända mot varandra i temporära rum, bestående av sneda ställningsrör. Figurerna ligger nära jorden, fångna i sig själva, av livet, döden.
– Det rör sig om existentiell problematik, en slags inneboende smärta som vuxit fram under arbetets gång, säger Ulf, som initierat “Projekt kulturpark“ och som liksom Graffman har sin ateljé på Djurgården.
Julia Peirones Flicka med natur är en meterhög gipsfigur som står vänd mot en frodig buske. Den docklika figuren, som påminner om en omålad porslinsfigur i kolossalformat, håller fram en vitmålad kvist.
– Det är hennes gåva till naturen, säger Julia, som använder sig av såväl allvar som humor i sitt skapande arbete.
Det vilar också något komiskt, rörande och tragiskt över den stela, självlysande flickan, som kan representera vår tids naturfjärmade mänsklighet, och hennes patetiska försök att bli vän med naturen.
I ett smått genialt koncept förenar Lina Selander himmel och jord i en gåtfull komposition. I ljudinstallationen 14/2 2001 till 24/6 2003 har hon med digital teknik omvandlat fotografier av Djurgårdens natthimmel till ljud, och begravt det i marken! Ljudet leds via avloppsrör och strömmar ut genom tre små hål. Med sin installation har Selander skapat en ljudbrunn för kontemplation.
Peter Svedbergs lysande Öga bygger på ett genomlyst fotografi av ett mänskligt öga i stark uppförstoring. Det skyddas av ett cirkulärt glas som grävts ned i marken och belyses underifrån. Fyra sådana ögon har placerats ut i parken så att de ramar in det 2 500 kvm stora utställningsområdet. På natten kan man kanske föreställa sig fyra svaga ljuskolonner som är förankrade i jorden och strävar mot himlakropparnas ljus. Jorden betraktas – och betraktar.
Konstverken är utsatta för väder, vind, vandalism. I början av september gav sig någon på Peirones Flicka med natur. Flickans gåva till naturen, den vita kvisten, knäcktes, hennes ben och utsträckta arm slogs sönder.
“Projekt kulturpark“ har inget specifikt tema, men konstverkens nära jordenförankring håller utställningen samman. Konstnärerna vill med “Projekt kulturpark“ inbjuda till möten med konsten, inspirerande ögonblick och dialog. Utställningen riktar sig till såväl unga som gamla, konstintresserade som djurgårdsflanörer, som kanske inte så ofta besöker gallerier och konsthallar.
Och inte minst nattvandrare, som kan komma att överraskas av ett berikande kontemplationsrum på Djurgården.
Lars Kollberg
