Jag skulle vilja svara på Nils-Erik Mattssons inlägg om fjärrvärme
i Miljömagazinet 24 november 2000. Nu är jag partisk i frågan eftersom jag själv arbetar på ett värmeverk.
Solen är obestridligen den renaste och mest kraftfulla energikällan vi kan tillgå. På ett eller annat sätt kommer all energi från solen, utom fissions- och geotermisk energi. Att kombinera jord- eller luftvärme med solfångare känns som en logiskt riktig lösning. Bevare oss då för temperaturer under tio minusgrader.
Där jag bor är det snarare 3-4 sommarmånader än 5-6 som du beskriver det. Medeltemperaturen kanske har stigit något på sistone, men kylan vintertid är högst påtaglig. Då skulle jag hellre rekommendera att kombinera solfångaren med en pelletspanna. Bygger du då solfångaren på ett riktigt sätt så behövs där ingen värmepump för att få upp temperaturen. (Vi fick 80 graders vattentemperatur i en solfångare i Umeå i februari!)
Du talar själv om energiformer-nas användbarhet. Värme från solen är som du säger en solklar komponent. Men värmepumpen kräver minst en fjärdedel elkraft för att kunna åstadkomma hämtningen av värmen i uteluften till inomhusluften. (Och någonstans lever ändå förhoppningen om att elpriset kommer att stiga.)
Det är än så länge svårt att sia om värmepumpars livslängd men en sak är säker; de håller längre om de får gå kontinuerligt i stället för intermittent. Min och bekantas erfarenhet är också att värmepumpen tenderar att vara så dyr att reparera när den går sönder, att det är billigare att köpa ny. Själv delar jag till fullo din skepsis inför jord- och bergvärme.
Fjärrvärmen är inte och kommer inte att vara konkurrensutsatt, nej. Kommunala bolag har kostat på och underhåller ett kulvertnät i tätort med vilket värmen distribueras. Det är otänkbart att två olika försäljare av fjärrvärme skulle äga varsitt nät under samma mark.
Men så länge värmeverken ägs av kommunen i majoritet, så kan man räkna med att det drivs som en kommunal verksamhet, alltså inte vinstdrivande. Fjärrvärmen kan bara fungera som verksamhet om den drivs på sådant sätt. Det har att göra med de stora investeringskostnader som är förknippade med utbyggnad av kulvertnät och panncentraler.
Att ansluta villor till fjärrvärme är i första hand inte heller en vinstaffär utan en strategisk framryckning mot en jämnare och tryggare last. Anslutna villakunder betalar sig, i min kommun, först efter cirka åtta år.
De ställer höga krav, är medvetna och sparsamma. Därför är villakunderna ingen guldgruva för värmeverken. Däremot blir de kvar. En industrikund som motsvarar tio procent av vår last kanske läggs ner eller flyttar från orten.
Jag kanske borde förklara begreppet last lite närmare. En kunds last är alltså den belastning på fjärrvärmesystemet som en kund utgör. Den mäts i kW eller MW om det är en stor kund. I villakundfallet har man låg men jämn last. Den är också ganska förutsägbar. När det blir kallt så behövs mer uppvärmning men inte mer varmvatten. Vissa industrier kan ha ojämn last eller oförutsägbar last. Där ser du fördelen med att ha många villakunder.
Tanken bakom fjärrvärme tycker jag är fin. Att man på ett ställe med hög grad av rening och verkningsgrad förbränner biobränsle och distribuerar värmen till hushållen i en tätort. I Jokkmokk är det en lokal miljöförbättring av stora mått att så många villor anslutits till fjärrvärme. Här har man tidigare snåleldat ved i små pannor, med höga stoft- och kolmonoxidhalter i luften som resultat. Att bränslet måste transporteras är ett problem som man måste arbeta med. Flera större mellansvenska värmeverk kör sitt bränsle via järnväg med lyckat utfall.
Det bådar gott tycker jag. Också utvecklingen mot förädlade biobränslen såsom pellets och briketter är positiv då den medger att större mängder bränsle flyttas till lägre miljökostnad.
Men vi säljer inte fjärrvärmen främst på miljöargumentet, även om det väger tungt. Vi säljer faktiskt på vårt goda rykte, på drifttillgäng-ligheten, det vill säga tryggheten att värme finns i rören hela tiden. Och tro det eller ej, det är ekonomiskt att ha fjärrvärme i Jokkmokk, åtminstone om man tidigare haft el eller olja som huvudsakliga uppvärmning.
Jokkmokks kommun delar för närvarande en energirådgivare med Pajala, Kiruna och Gällivare kommuner. Det kanske vore nåt för Blekinge?
Mats Genell
Energiingenjör, Jokkmokk
