I Sverige har vi flera ombud för regeringen i viltfrågan, bl a jägarnas intresseförening Jägareförbundet, med en årsbudget på ca 50 miljoner statliga kronor. De har bl a i uppdrag att utforma jakten så att den inte utsätter viltstammen för onödigt lidande.
Mig veterligen spenderas dock ingen energi och inga pengar på forskning på alternativ till dagens jakt, där 10-40 procent av djurens skadeskjuts. I stället försöker Jägareförbundet främja jakten.

Göteborg utnämndes härom året till årets jaktstad just därför att tillväxten av fåglar att skjuta hade främjats, inte för att staden hade lyckats minska skadeskjutningarna eller genomfört tester av jägare. Vidare ställer Jägareförbundet sig kritiskt mot förslag på årliga skjutprov för jägare och på att även äldre jägare ska ha jägarexamen.
Rovdjur som innan människan ”begränsade” älgstammen vill jägareförbundet också skjuta. Bl a eftersträvas jakt på varg. Samtidigt motiverar jägareförbundet jaktens nödvändighet med rovdjursbrist.

En alternativ tanke kan vara att jägare som placerar ut saltstenar på fälten för att locka ut djur att skjuta på i stället placerar ut dessa med preventiva medel som begränsar tillväxten. Detta har visat sig fungera i andra länder och under forskningsförhållanden. Jag vet inte om detta är en slutgiltlig eller ens fungerande lösning, men fler idéer och tankar värda att i alla fall diskutera dyker upp.
För när vi kommer till kritan handlar inte jägarnas intresse om att stärka älgstammen eller om att rädda trädens bark; jägarnas intresse handlar om att döda.
Så fort alternativ ens diskuteras sparkar alla jägare bakut. Alternativen utesluter ju dödandet. Utan våra protester kommer jakten att vara densamma om hundra år som den är i dag, och det vore i sanning att utsätta viltstammen för onödigt lidande.

Niklas Berg
Djurrättsaktivist, Umeå