FN-sanktionerna mot Irak drabbar mest kvinnor och barn och är ett folkmord, säger Birgitta Elfström, ordförande i Kungsbacka FN-förening, som fick Svenska FN-förbundet att protestera mot sanktionerna.
På lördag åker hon till Irak för att med egna ögon se hur människor har det. En resa som inte ses med blida ögon av kollegorna på Migrationsverket.
Det är kväll och ABF-salen i Stockholm är full av människor. Kvinnor för fred har arrangerat ett möte för att diskutera FN:s sanktioner mot Irak, där en halv miljon barn under fem år har dött sedan sanktionerna infördes för tio år sedan. Det är småprat bland publiken, nävar som höjs som ett tecken på att någon vill säga något; En irakisk man tar knappt ner handen under hela mötet. Många i publiken är irakier som har letat sig hit för att protestera mot FN:s sanktioner.
– FN bryr sig inte om att folk dör, de har gjort bort sig totalt, säger en frustrerad man med amerikansk accent, som sitter längst fram i salen.
Protest lönar sig
Hans uttalande skapar applåder som smäller i den varma lite svettdoftande luften. Men en kvinna i salen reser sig upp och hennes röst får applåderna att sluta.
– Jag heter Birgitta Elfström och är ordförande i Kungsbacka FN-förening och till dem som säger att FN är dåligt vill jag säga att jag håller med om att sanktionerna bör avslutas. Vår förening har lagt en motion till Svenska FN-förbundets årsstämma om att svenska FN-förbundet måste protestera mot sanktionerna, och denna antogs. Vår motion har också lett till att Svenska FN-förbundet och Unicef har tagit kontakt med regeringen och bett dem arbeta aktivt för att få bort sanktionerna. Så jag vill bara säga att det lönar sig att protestera, även om man bara är en liten förening.
Efter att hon har slutat prata börjar folk att applådera.
Efteråt berättar hon att hon än så länge inte har hört något offentlig uttalande från regeringen i Irakfrågan, men att hon hoppas att det kommer.
– Sanktionerna måste upphöra eftersom det slår så hårt mot det irakiska folket och att det inte leder någonstans: Saddam sitter kvar, men folket dör, säger Birgitta Elfström.
Oförklarligt
Att sanktionerna fortsätter beror på att USA och Storbritannien säger nej genom att använda sitt veto i säkerhetsrådet.
– Det är nästan en krigsförklaring, som ett nytt sätt att föra krig på, inte genom att anfalla dem direkt utan att döda dem genom sanktioner, säger hon. Det är oförklarligt att man på 2000-talet kan göra så här mot ett folk.
Hon berättar att FN:s sanktioner består i att Irak bara får sälja en begränsad del av all sin olja och sedan måste använda pengarna till att köpa mat och betala skadestånd till Kuwait för kriget. Konsekvensen har blivit att de pengar de får in inte räcker till all mat och medicin man behöver och att många fler barn än normalt därför dör. Varje månad är överdödligheten för barn 5.000, mest fattiga, på grund av undernäring och för tidig födsel. Genom avsaknad av mediciner dör många i bland annat i cancer.
Människor flyr
– I FN:s stadgar står det att alla människor har rätt till liv, men eftersom människor i Irak dör som flugor innebär USA:s och Storbritanniens agerande att de bryter mot stadgarna. Sanktionerna innebär också att FN bryter mot sin egen barnkonventions artikel tre om att man ska ta hänsyn till ”barnens bästa” vid sanktioner, säger Birgitta Elfström.
Hon tilläger att sanktionerna har resulterat i att folk flyr landet eftersom det inte finns några pengar och de inte kan försörja sig. Det finns heller inga resurser till skolor och många barn går därför inte i skolan. Hon ifrågasätter vilka som ska styra landet i framtiden när ingen har gått i skolan.
Under de senaste åren har fler höga FN-anställda som varit stationerade i Irak hoppat av sina uppdrag i protest mot att sanktionerna finns kvar trots att de inte hjälper. Birgitta Elfström tycker att det är hög tid att sätta sig ner och analysera saken, för att hitta andra former att lösa konflikter på i framtiden.
– Det viktigaste är att stoppa sanktionerna och efter det måste man diskutera om man ska ha något annat i stället, säger Birgitta Elfström.
Resa till Irak
Den senaste tiden har fler och fler länder börjat besöka Irak. Flygplan från Frankrike, Ryssland, Jordanien och Venezuela har den senaste tiden landat i Irak. Därtill har flera europeiska ambassader åter öppnat i landet, efter att ha varit stängda. Svenskt näringsliv ska senare i höst också medverka på en mässa i Bagdad.
– Med ökad handel kan flygplatsen komma i gång och jobb skapas, men man måste vara realist och inse att det tar tid, men röster för att sanktionerna ska bort ökar för varje dag, säger hon.
För att ytterligare skaffa sig kunskap i frågan reser hon nu tillsammans med 17 andra svenskar till Irak. Hon har en gedigen erfarenhet av resor på Västbanken, Gaza-remsan och i sydöstra Turkiet. Under 1984-85 arbetade hon för Rädda Barnen och var stationerad i Libanon som härjades av ett inbördeskrig. Men vissa kollegor på migrationsverket region väst i Göteborg, där hon jobbar som jurist, har motsatt sig resan.
– De tycker inte att man ska resa till länder som det är sanktioner emot eftersom de tycker att man då är pro-Sadamm, men man måste våga sticka ut hakan lite grand för att kunna påverka, säger hon.
Kenneth Samuelsson
