Två riktiga eldsjälar Laura Santillán och Fernando Chimba
driver en skola i Ecuador för att hjälpa fattiga barn till ett
bättre liv och lära dem att respektera sig själva och sitt
indianska ursprung och modersmål.
Yachay Wasi ligger i utkanten av Quito i Ecuador.
Det betyder Kunskapens Hus på indianspråket kichwa. Laura
Santillán och Fernando Chimba hade en egen son som for illa i sin
skola på grund av sitt indianska ursprung. Då bestämde
de sig – båda utbildade lärare – att börja med
en egen skola. De bildade en föräldraförening med 20 familjer
i området, och tillsammans byggde föräldrarna på
lärarnas tomt ett extra rum där skolan skulle hållas.
Laura slutade sitt arbete i indianorganisationen CONAIE och började
som lärare. Detta hände 1998.
Föräldrarna betalar en skolavgift efter förmåga.
De som kan betalar 2 dollar per år (40-50 dollar är vanligt
i andra privata skolor) och den förälder som inte har pengar
arbetar på skolan för motsvarande summa.
Området är fattigt, många mödrar är ensamförsörjare,
några barn har inga föräldrar i livet utan lever med andra
släktingar, det förekommer alkoholism och familjevåld.
En del pappor har på grund av arbetslöshet varit tvungna att
emigrera till andra länder och skickar i bästa fall lite pengar
då och då.
Dessa barn ville Laura ge en bättre start i livet. Förutom sedvanlig
skolundervisning ville hon lära dem att respektera sig själva
och sitt indianska ursprung och modersmål. Hon ville lära dem
att äta näringsriktig mat och odla enligt gamla traditioner.
Hon ville lära dem gamla seder, danser och hantverk. Och hon ville
göra detta i en positiv atmosfär, utan att slå barnen
eller skrika åt dem, vilket annars lär vara vanligt i skolorna.
Väntelistan till skolan är lång, uppemot 200 elever från
området, men det finns inga resurser för att ta emot alla.
Utbildnings-ministeriet har godkänt Yachay Wasi som en grundskola.
Ministeriet bidrar också med skolböcker.
Indianska traditioner
Lärarna Laura och Fernando har en mycket stark ideologi som de vill
praktisera i skolan. ”Framför allt vill vi förmedla den
andinska indianska traditionen och kunskapen”, säger Laura.
”Den vill skapa harmoni mellan människa, natur och kosmos. Vi
vill behålla de goda traditionerna, praktisera dem i det vardagliga
livet och anpassa dem även till stadslivet. Traditionerna grundar
sig på gammal visdom om människans livsbetingelser, ger kontinuitet
och självförtroende.”
Skoldagen börjar ofta på den öppna solbelysta lekplatsen
med mjuk morgongymnastik ledd av Laura. Det är en sorts ”morgonbön”
där man böjer sig mot moder jord och sträcker upp armarna
mot solen, andas djupt, känner värmen, vinden, dofterna, kroppen.
Om det är kallt sätter de i stället på musiken och
tränar danserna. Språket kichwa finns med hela tiden i undervisningen.
Alla årstidsfester, som den rituella majs- och bönsådden
vid höstdagjämningen och danserna vid sommarsolståndet,
firas med eleverna. Då spelar Lauras bror Oscar och hans två
söner levande rituell musik. Oscar arbetar också regelbundet
i skolan som musiklärare. Skolan har även mycket musik på
skivor så att barnen kan lära sig de gamla danserna.
Barnen skall också lära sig traditionell odling, både
på friland och i växthus. ”Odlingslektio-nerna är
mycket populära, speciellt vid skördetid när barnen lär
sig matte genom att räkna med bönor“, sade lärarna.
När vi var där höll de på med att grunda ett grönsaksland
med kompost. De får också delta i arbetet med bikuporna, men
de flesta är rädda för stick, bara en pojke tycker om att
vara med.
Laura och Fernando vill uppfostra barnen med kärlek och omsorg vilket
de fattiga barnen inte är bortskämda med. Resultatet blir att
barnen inte vill gå hem när skolan är slut! Det finns
en lekplats på gården där de kan gunga och dansa, och
lärarfamiljen finns där. Hemma har de oftast ingen vuxen utan
måste vara ensamma tills mamman kommer från sitt arbete.
Svimmade av undernäring
Lärarna har ordnat en gratis läkarundersökning för
alla barnen, en läkare ställde upp ideellt. Undersökningen
visade att praktiskt taget alla hade parasiter så lärarna ordnade
med en ”avmaskning” för att barnen skulle få mera
kraft. Det har hänt att barn har svimmat i skolan av undernäring.
Efter läkarundersökningen ökade lärarna sina ansträngningar
för att kunna erbjuda barnen gratis lunch. Och nu har de lyckats,
till sin stora glädje. Nu får skolan efter många förhandlingar
matpengar från socialministeriet. De köper bönor, linser
och de traditionella och näringsrika sädesslagen kinua och amarante
i säckar – elevernas odlingar räcker bara till smakprov
– och lagar helt vegetarisk proteinrik mat. Gamla sädesslag
har tagits till heders i matsalen, trots att barnen protesterade i början.
”Det var jättesvårt, berättade Fernando. ”Barnen
ville inte äta maten.”
Lärarna har stora kunskaper om näringslära och läkeväxter.
De har skrivit en presentation av skolans mathållning för minis-teriet,
och den var så intressant att ministeriet funderar på att
trycka och sprida den till andra skolor.
Ett viktigt tillskott i dieten är honungen från de egna bina.
Barnen är ofta förkylda i det svala bergsklimatet. Quito ligger
på ca 2 800 m över havet och det kan till och med snöa
på nätterna. Husen har ingen uppvärmning och maten lagas
på gasspis, ved är en bristvara i städerna.
Den populära
datorn
Den svenska vänföreningen Minga skickade pengar till en dator,
eftersom utbildningsministeriet hade rekommenderat skolan att köpa
en. Barnen vann pengar i en musik- och danstävling med traditionella
danser, och tillsammans med pengar från honungsförsäljningen
fick de ihop pengar till en skrivare. I början gjorde lärarna
ett schema, så att två elever i taget skulle komma en timme
innan skolstarten (ca 6.30!) för att lära sig datorn. Men resultatet
blev att ALLA barnen kom en timme tidigare! Så populär är
den. Det finns undervisningsprogram i olika skolämnen på CD
som barnen får använda. Nu har de varit tvungna att ändra
rutiner-na. Den elev som är först färdig med sina läxor
och har gjort dem bra får gå till datorn. ”Motivationen
att göra läxorna bra har ökat enormt!” strålade
Laura. Skolan har inte Internet, det kostar för mycket. Minga håller
kontakten med lärarna via e-post, men de måste åka till
ett Internetcafé. De är på intet sätt fientliga
mot den nya tekniken när den är till nytta, fastän de håller
på gamla indianska traditioner!
Framtidsdrömmar
Under våren har föräldrarna byggt en våning till
ovanpå lärarnas bostadshus, och där finns nu ett kök
och en matsal. Köket hade fått låna spisen och kastrullerna
till vårterminens slut. Till hösten drömmer de om en egen
stor bänkspis med två gaslågor och om nya kastruller
där maten inte bränns vid – de lånade är av
aluminium och gamla och repiga.
Bredvid matsalen finns också två rum, än så länge
halvfärdiga, som ska bli två nya klassrum. Tack vare detta
kan en ny kull 5-åringar börja förskolan till hösten.
Det andra rummet skulle bli ett experimentrum där barnen får
plocka isär gamla klockor, radioapparater mm för att lära
sig tekniken.
Sirpa Pääkkönen och Sisko Sylgren
