21 sep 2001

”Vi behöver en starkare kraft
än oss själva för att bli fria”

– Vi i västvärlden förnekar vad som håller på att hända med miljön och samhället. Vi behöver hjälp av en starkare kraft än oss själva för att ändra livsstil.


Teologen och baptistpastorn Harry Månsus från Järfälla utanför Stockholm är en av de författare som medverkat i årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Han menar att miljökrisen i västvärlden bara kan lösas om vi erkänner att vi inte längre är herrar över vår överkonsumtion.
Modellen för vägen ut ur överkonsumtionssamhället hämtar Månsus överraskande från Anonyma Alkoholisters (AA) tolvstegsprogram. Programmet handlar om att komma loss från missbruk. Det har länge använts framgångsrikt i vården. Harry Månsus har under flera år arbetat som etisk rådgivare på behand-lingshemmet Noor i Uppland.
Gudagivet
tolvstegsprogram
En grundtanke i programmet är att missbrukaren måste erkänna att han eller hon är alkoholist eller narkoman. Ur den brutala insikten föds medvetandet om att man förlorat kontrollen över sitt liv och behöver hjälp av en högre makt för att komma loss ur sin totala avhängighet av drogen. Den kraften kan kallas Gud eller Livet. Den kämpar för dig när du inte längre själv orkar stå emot drogen.
– Arbetsnarkomani eller överkonsumtion kan drabba en människa på samma sätt som missbruk. Därför kan tolvstegsprogrammet även tillämpas på människor som arbetar för mycket eller är fast i skadliga konsumtionsmönster. Programmet kan till och med brukas för att förändra hela samhället.
Harry vet själv. Han har tidvis arbetat så hårt med sina engagemang att han kollapsat.
–Tolvstegsprogrammet är för mig därför en gudagåva till västvärlden. Inte så att AA skall bli politiskt. En tillfrisknande alkoholist eller narkoman kan lätt, i stället för att ta itu med sina starka känslor, fly in en vision om förändring av jorden. Det skulle jag sätta stopp för. Men enskilda människor som har en betryggande stabilitet kan grunda sitt samhällsengagemang på tolvstegsprogrammet.
Harry Månsus föddes i maj 1941 i ett småbrukarhem i den österbottniska kommunen Vörå mellan Vasa och Jakobstad. Människorna i Finland hade just andats ut efter vinterkriget, som tog slut i mars 1940. Därför föddes många barn våren 1941. Man visste inte att landet skulle kastas ut i krig igen sommaren 1941.
Första sociala aktionen
Hemmet var fattigt. Fadern fick komplettera jordbruksinkomst-erna med att vara byggnadsarbetare. Men Harry menar att det fanns kvalitéer i hans barndoms Vörå som gått förlorade i dag.
– Mina föräldrar var baptister och arbetade inte på söndagarna. Varje söndag under somrarna for vi ut i skärgården. Båten var full av folk och vi hade dessutom en släpbåt.
Vi försöker spåra rötterna till Harry Månsus samhällsengagemang. Han menar att det finns ett oppositionellt drag i hela trakten.
– Under fortsättningskriget gömde sig folk i skogarna. De var inte rädda om sitt eget skinn utan kritiska till hela idén med Storfinland.
I den baptistförsamling där Månsus växte upp fanns enligt honom ”en förbluffande stark kontakt med u-länderna”
– Jag fick uppfattningen att Kongo och Finland var lika viktiga. Missionärer med starkt socialt patos planterade in ett starkt u-landsmedvetande.
Mycket av hans tidiga barndom präglades av kriget.
– Mammorna tvingades bli ensamföräldrar och själva klara både barn och jordbruk. Till det kom en ständig ovisshet om hur det gick för papporna vid fronten.
– Min pappa hade en ljus livssyn. Bara när Viborg stod i lågor såg han slutet närma sig. Han fick plocka upp döda och sårade. En av de först stupade var hans storebror.
Harry Månsus far kom hem från fronten, fysiskt oskadd men psykiskt medtagen.
–Vi fick inte spela högt på radion. Han orkade inte höra höga ljud. Och om mamma började gråta blev han alltid arg.
Harry Månsus ler åt sin första sociala aktion vid 4-5 års ålder. Hans pappa hade slagit hästen hårt, när den försökt bita honom.
– Jag ställde mig framför pappa och sa ”det här kommer aldrig att upprepas”. Pappa slog aldrig hästen mer.
Efter predikantskola i Vasa hamnade Harry Månsus på 1960-talet som student på ett baptistiskt internationellt teologiskt seminarium i Schweiz. Samtidigt studerade han vid Zürichs universitet.
– Jag var ordförande för seminariets studentkår vid studentrevolten 1968. Rektorn kunde inte acceptera studenternas krav på inflytande utan avgick. Det var en tid när professorerna tvingades tala ur skägget om vilken samhällsnytta deras ämnen hade.
Lärare i bibelvetenskap
En reformert professor från Prag, Jan Milich Lochman, gjorde stort intryck på den unge Månsus.
– Han föreläste om ondskans problem utan att ha någon kyrklig auktoritet bakom sig. Lochman talade om skapelsen och syndafallet, försoning och rättvisa, vårt förhållande till den globala ekonomin, om skuld och försoning. Jag fick en stark känsla av att teologin har något att säga om mänsklig problematik.
1973 kom Harry Månsus till Sverige och blev lärare i bibelvetenskap vid Betelseminariet i Stockholm, Svenska Baptistsamfundets teologiska utbildningsanstalt. Samtidigt blev han inbjuden att medverka i konferenser om kristen livsstil och en ny ekonomisk världsordning tillsammans med personer som Lars Ingelstam, i dag professor i teknik och social förändring, och miljödebattören Stefan Edman.
– När min första bok Shalom jord kom ut 1983 ringde en av pionjärerna bakom New Age, Leena Kristina Tuulse, till mig och bad mig tala vid en ”Festival för livet“ på Cirkus i Stockholm. Jag hade skrivit att man måste leva i relation till jorden, till andra människor och till en andlig verklighet. Jag ville ha en dialog med New Age och nyandligheten.
Ekonismen styr
1988 slutade Harry Månsus som bibellärare och kom till behandlingshemmet Noor.
– Det var en av mitt livs mest fantastiska tider. Jag mötte kärlek och fick stor respons när jag talade om ”Andlighet - ett liv i relationer” och andra ämnen.
Harry Månsus är mig veterligt den enda som kopplat ihop tolvstegsprogrammet med politisk handling. Han menar att det kan hjälpa oss att byta livsstil. Men här höjer han ett varnande finger:
– Alla elitidéer är främmande för kristendomen. Det finns en fara i att vi blir så renläriga som på 70-talet, att vi hamnar på en ö för oss själva och skuldbelägger andra människor.
– Är det inte bättre att grannen med 3 bilar gör sig av med en i stället för att jag helt slutar köra bil. Däremot försöker jag minska mina miljöförstörande resor. Jag åker till exempel alltid tåg där det är möjligt i stället för flyg.
Idag styr ekonomismen samhället, betonar Månsus:
– Jag känner vrede när en trettioårig kille i de nya teknikbranscherna har dubbelt så hög lön som en intensivvårdssköterska. Den ensamma mamman vid sandlådekanten med sina barn vet att i dag prioriteras inte livet. Hon har sett hur hon under 90-talet fått det ekonomiskt allt sämre medan datakillarna hela tiden höjt sin lön.
– Samtidigt är inte bara begränsade kategorier människor som flyktingar eller missbrukare i dag utsatta. Stora grupper människor kan vara utslagna om fem år. Det finns inte tid odla sina relationer, tala om känslor vid köksbordet. Hela livsväven håller på att trasas sönder.
Harry Månsus menar att det måste växa fram globala solidariska nätverk som kan balansera de ekonomiska nätverk som i dag omsluter vår jord. Han ser det som ett hoppfullt tecken att sådana nätverk nu håller på att bildas.

Erik Lindberg