Det svenska odlingsförbudet
mot hampa måste finnas kvar

När man läser Susanne Gerstenbergs debattartikel i MM nr 18 samt en motion till miljöpartiets kongress med liknande innehåll, får man lätt intrycket att hampa skulle vara någon slags universalprodukt och räddningen för världen och människorna. Susanne Gerstenbergs uppfattning är därför att det svenska förbudet mot hampodling bör avskaffas.

I motionen yrkar därför Susanne Gerstenberg att mp ska anmäla hampförbudet för prövning i domstol.
De fakta som hon redovisar till hampans fromma är till stor del baserade på innehållet i Mathias Bröckers ”Warum Hanf”. Dock saknas en hel del för debatten viktig information som Gerstenberg och/eller Bröcker utelämnat.
För att balansera och lyfta diskussionen från det i det närmaste lyriska stadiet kan det vara intressant och kunskapsbefrämjande att ta del av en rapport från The United States Department of Agriculture, ”Industrial Hemp in the United States: Status and Market Potential”.
Rapporten har en något mer balanserad syn på hampans möjligheter och kan laddas ner från Internet på adressen: http://www.econ.ag.gov/epubs/pdf/ages001E/

Vidare kan det vara värdefullt att titta närmare på den information som publicerats i Schweiz av Institut Universitaire de Medecine Legale, Lausanne* där man bland annat skriver: I dag marknadsförs en hel del produkter (mat och dryck, kosmetika, droger) tillverkade av hampa i Schweiz. Det föreligger emellertid starka misstankar om att dessa produkter används som täckmantel för den illegala cannabismarknaden. Trots till exempel finansiellt stöd från staten är odlingen av fiberhampa inte framgångsrik. Det finns inga fördelar avseende fröproduktion, ätbara frön och kvaliteten på olja...” ” Det finns rikliga tecken på ett möjligt illegalt bruk av hampprodukter med ”rikt” THC-innehåll, speciellt förekomsten av hampathé och ”terapeutiska” kuddar fyllda med cannabis....”

Eftersom EU hittills gett generösa EU-bidrag till hampodlingar har dessa arealmässigt ökat enormt i vissa EU-länder, bla Tyskland. Där görs varje år mängder av tillslag eftersom man i odlingarna av den THC-låghaltiga hampan, upptäcker gömda odlingar av hampa med hög THC-halt (dvs droghampan).
Hur mycket som inte upptäcks, vet naturligtvis ingen. Mörkertalet är stort. Att EU indirekt finansierar odling av knark har lett till diskussioner och omprövninng av EU-bidragen. I t ex Tyskland har det dessutom lett till att kontrollanter måst anställas samt ökad byråkrati och kostnader. För att inte tala om att mängden hash bland folk ökat liksom antalet missbrukare.

Dessutom konstateras att mängden ”nyttiga” produkter från hampodlingarna är avsevärt lägre än vad de borde vara, sett i relation till den mängd som odlas. Frågan är var resten tar vägen?
Sammantaget innebär detta att det finns en mängd internationell forskning som bör studeras noggrant innan man fattar några beslut i den riktning Susanne Gerstenberg föreslår.
I Sverige är det därför sen många år förbjudet att odla hampa.

Bevisligen klarar sig svenska folket alldeles utmärkt utan hampa. Vi har mer än tillräckligt av hasch och haschmissbrukare i landet. Att riskera att fler, framför allt unga människor, fastnar i drogmissbruk vore oförsvarligt och cyniskt. Även i ”drogbranschen” finns det nämligen ett samband mellan tillgång och efterfrågan!
De svenska gröna och miljöpartiet, samt i viss mån de irländska gröna, är tämligen unika eftersom vi är emot en liberalisering av narkotika. Historien har visat att det ingalunda alltid är så att majoriteten har rätt. Låt oss därför fortsätta den inslagna vägen att försöka få gröna från andra länder att tänka om! Det innebär att tex hålla fast vid odlingsförbudet för hampa.

MaLou Lindholm
fd EU-parlamentariker, mp