Björn Gillberg om 3G-master:
Gör trycksvärtan i lag till verklighet

Björn Gillberg, Miljöcentrum, var inbjuden till ett seminarium hos Miljöpartiet om strategier mot 3G-mobilutbyggnaden. 8 000 master, med en höjd på 60-90 meter, ska sättas upp.
– Det största enskilda ingreppet i vår landskapsbild någonsin, menar Björn Gillberg.

Björn Gillberg utbildade sig i mikrobiologisk genetik och juridik på 60-talet. Miljöcentrum, en ideell stiftelse, startade han 1971. Många är de processer som Miljöcentrum vunnit under åren. Strategin har varit att göra ”tryck-svärtan i lagarna till verklighet”, som Björn Gillberg sa.
Björn Gillberg och Miljöcentrum har vunnit ett 70-tal mål i skadeståndsärenden. En av de mest uppmärksammade är BT-Kemiskandalen. Nedgrävda tunnor, med bland annat hormoslyr, rostade sönder och en hel bygd fick sitt grundvatten förstört. Intressanta är de mål som vunnits som slagit fast att estetisk störning och psykisk oro är miljöskada, det vill säga skadeståndsgrundande.
Björn Gillberg berättar om kampen i Sunne.
Ett samtal kom – det är en massa master på gång!
Stadsarkitekten och bygglovsingenjören hävdade att det skulle räcka med ansökningar med bara ett kryss på kartan som visar var operatören vill placera masten.
– Men har ni inte läst Plan och Bygglagen, 2:a och 3:e kapitlet; det krävs utredningar som visar vilket intrång varje mast gör i landskapsbilden, naturmiljön, boendemiljön, kulturmiljön? sa Björn Gillberg.

Opinionen krävde ett informationsmöte.
Några inbjöds från Stockholm, bland andra Yngve Hamnerius från Chalmers (mäter mikrovågor), Lena Hillert från Karolinska, vars doktorsavhandling handlar om att ”elöverkänslighet inte existerar”, några höjdare från Post och telestyrelsen och Socialstyrelsen samt några operatörer. Björn Gillberg skulle också vara med, men en vecka före mötet kom ett fax från stadsarkitekten om att det inte skulle vara så lämpligt att Björn är med ”som representerar en part”.
– Men representerar inte teleoperatörerna en part!
Björn Gillberg fick komma med bland talarna.
Opinionen växte. Av Sunnes 14 000 invånare samlades 2 000 namn in mot masterna. Men 2 000 namn betyder inget juridiskt. De som undertecknat är ju inte sakägare och nonchalerades i Byggnadsnämnden.

När Byggnadsnämnden skulle godkänna de första 10 masterna föreslogs att först skulle en mastpolicy tas fram. Över natten tog stadsarkitekten fram en mastpolicy.
– Den är ganska bra, där står att man ska beakta lokaliseringsprincipen, att det ska krävas utredning där en mast gör minsta intrång och störning, det ska finnas fotomontage, operatörerna ska samverka, berättar Björn Gillberg.
Policyn förelades nämnden vid Byggnadsnämndens möte. Policyn klubbades igenom. De tre sossarna och miljöpartisten reserverade sig, ”den ska ju antas i fullmäktige!” Så klubbades tillstånd för 10 master. Trots att man inte hunnit pröva frågan gentemot den egna policyn.
När nästa mastärende skulle upp i Byggnadsnämnden framförde Björn att han ville komma och föredra sitt ärende enligt 14§ förvaltningslagen.
Han framhöll att underlag som möjliggör prövning enligt Plan och bygglagens 3:e kapitel saknades i ansökan och att denna mast skulle leda till ett fullständigt oacceptabelt intrång i den flera hundra år gamla byn där det inte finns några luftburna ledningar för el eller tele, allt är nergrävt. På ett 160 meter högt berg skulle man bygga denna 60 meter höga mast.

– Skulle den flyttas söderöver till bergknallen som är 250 meter hög skulle det ju räcka med en klen mast, 10 meter hög, som kan smygas in i landskapsbilden sa Björn Gillberg.
Men då tillkommer ledningsdragningar, extra kostnader för operatören…
Björn Gillberg avslutade sin föredragning inför nämnden med kommentaren att han skulle vänta utanför och ville bli inkallad om något nytt skulle komma fram i ärendet vid nämndens behandling.
Denna nämnd som tidigare sagt ja till 10 master sa nu nej till den mast där Björn Gillberg företrädde sig själv och några andra som sakägare.

Nu arbetar opinionen med Björn Gillberg i spetsen. De 10 första mastbesluten överklagas. Man verkar för att alla nya ansökningar ska läggas på is så att byggnadsnämnden kan göra en samlad bedömning. Skulle operatör protestera är det ju bara att avslå ansökan! Det skulle tvinga fram samverkan mellan operatörerna.
I Sunne kommun har en ansökan om kamin avslagits med motiveringen att skorstenen skulle förfula.
– Ansök om en 72 meter hög skorsten med sändare på så får du nog igenom din ansökan blev Björn Gillbergs skämtsamma förslag.
Strategin skall vara att lägga hinder i vägen. Formella hinder som bygger på utmärkta lagparagrafer som vi har i Sverige.

En kommuns byggnadsnämnd kan göra vad den vill så länge det är formellt korrekt, och finner sig inte motparten i det så blir det prövat i högre instans. Björn Gillberg menade att operatörer säkert anpassar sig i stället för att kanske få en prejudicerande dom emot sig.
En del miljönämnder har fått för sig att 3G inte är deras bord. Men 3G-master med sändare är rent definitionsmässigt att betrakta som miljöfarlig verksamhet. Dessutom gäller enligt Miljöbalken ett strikt skadeståndsansvar vid miljöskada oavsett om operatör och markägare följt gällande villkor. Som miljöskada gäller även oro för strålning (psykisk emission) och estetisk störning. I 3 och 4 kapitlet miljöbalken finns inskrivet att i all verksamhet skall sådant väljas som inte medför olägenhet. Miljönämnderna bör lägga sig i beslutsprocessen.
Björn Gillberg uppmanade deltagarna att påverka ledamöter i sina miljönämnder att uppfylla sina skyldigheter, det vill säga se till att det finns rejäla utredningar för varje mast som ska prövas och att inte bara acceptera ett kryss på en karta.

Argument framförs gärna i en byggnadsnämnd att man inte kan kräva utredningar, fotomontage och så vidare – ”det kostar för mycket”. Men det behöver inte en nämnd bry sig om.
Konkurrensen mellan de olika teleoperatörerna medför att det blir mångdubbelt fler antal master än vad som behövs.
Seminariet uttryckte stor oro att 3G-master skulle inbegripas i Ledningsrättslagen och ge operatörerna rätt att expropriera den mark de vill komma åt.
– Även här får vi arbeta politiskt i riksdagen, sa Mats Pertoft, mp.

BirGitta Tornérhielm