Genmat kan bli vardagsmat

Risken finns att vi under flera år framåt får vänja oss vid små rester av genförändrade ingredienser i våra livsmedel. Det nyligen påskrivna Biosäkerhetsprotokollets krav på märkning möjliggör en hopblandning av vanliga produkter med genmodifierade.

Journalisten Michael Pollan skrev den 25 oktober 1998 i tidningen New York Times Sunday Magazine artikeln ”Att leka gud i grönsakslandet eller hur jag odlade GMO-potatis”.
Texten har sedan getts ut av KF i en liten lättläst bok. I den framkommer tydligt skillnaden mellan USA och Europa när det gäller synen på genförändrade produkter. Medan man i USA är i full färd med att odla genmodifierad potatis, soja och majs på åkrarna, är motståndet stort mot alla försök till både försöksodling och introduktion på marknaden i Europa.

Splittrad syn
Denna splittrade syn på GMO har satt tydliga spår i det nyss framförhandlade Biosäkerhetsprotokollet, som är en internationell konvention som bland annat reglerar GMO-märkningen.
För att reda ut hur protokollet påverkar svenska konsumenter träffar jag en av dem som vet mest om frågan i Sverige, Robert Andrén på miljödepartementet.
Han understryker att protokollet när det gäller märkningen är en kompromiss mellan EU som vill ha stränga märkningskrav på genförändrade varor och den så kallade Miamigruppen som består av de större jordbruksexportörerna som USA, Kanada, Argentina, Chile, Australien och Uruguay; de har en helt annan syn och ekonomiska intressen i frågan.

Måste acceptera
För att få med sig Miamigruppen blev EU tvunget att acceptera att fartygscontainrar som transporterar till exempel både genförändrad soja och vanlig soja ska märkas med ”kan innehålla GMO”.
– Man kan säga att kompromissen innebär två års tidsfördröjning innan vi kan få fram en bättre märkning, säger Robert Andrén.
Men risken finns att märkningen ”kan innehålla GMO” blir en ickemärkning som i sämsta fall kan uppmuntra till att man inte blir så noggrann med att särskilja produkter som innehåller genförändrade varor och andra varor. Detta eftersom ”kan innehålla GMO” inte sätter någon gräns för inblandningen.

En övergångsperiod
– Det viktiga är att det i protokollet står att denna märkning bara ska gälla under en övergångsperiod på två år, sedan ska grupperna förhandla fram en mer specifierad märkning., säger Robert Andrén.
– Jag tror att vi kommer att få ett märkningssystem som innebär att vi till slut får ett segregationssystem mellan GMO och icke-GMO när det gäller jordbruksvaror, säger Robert Andrén.
Men det går inte att garantera att det blir så eftersom det kommer att röra sig om nya förhandlingar för hur det den detaljerade märkningen skall se ut.
– Under tiden fram till förhandlingarna kommer förmodligen allt foder och alla livsmedel som innehåller till exempel majs som kan vara genförändrad och transporteras med containerbåt att vara märkt minst med ”kan innehålla GMO”, säger Robert Andrén.
Frågan är hur Miamigruppen tänker använda dessa två år fram till märkningen. Hoppas de skapa en opinion för GMO och ser de en detaljerad GMO-märkning som något positivt?
– Förutsatt att opinionen mot genförändrade varor i Europa kvarstår tror jag att konsumenterna kommer att kräva GMO-fria varor och på så sätt kommer tillgång till sådana varor att säkerställas, säger Robert Andrén.

Brasilien säger nej
Redan i dag finns en delstat i Brasilien som sagt totalt nej till att använda GMO i regionen. Där hoppas man att det ska ge handelsfördelar i framtiden. Även den amerikanska delstaten Minnesota har sagt nej och satt upp ett femårigt moratorium mot GMO i alla dess former.
För att genförändrade produkter ska få exporteras till EU måste de godkännas i enlighet med EU:s GMO-direktiv 90/220.
Sverige och övriga EU inför i april också en märkning som säger att alla livsmedel som innehåller mer än en procent oavsiktlig inblandning av GMO ska märkas. En oavsiktlig inblandning kan ha uppstått när man transporterat soja i en båtcontainer där det förut fraktats genförändrad soja. Att enprocentsgränsen gäller vid oavsiktlig inblandning är viktigt eftersom det annars kan leda till att man godtyckligt lägger i en procent.
Men hittar man en procent i en vara hela tiden vidtas åtgärder eftersom det då kan misstänkas vara avsiktligt.

Ny märkning framsteg
Robert Andrén anser att den nya märkningen av transporter som kan innehålla GMO är ett framsteg eftersom det förut inte fanns något formellt krav på märkning alls.
– Det är ett sätt att visa att vi menar allvar och vill ha en mer detaljerad märkning i framtiden, säger Robert Andrén.
Men frågan om det med den nya märkningen kommer att bli mer GMO-rester i livsmedel kvarstår.
När livsmedelsverket undersökte varor i svenska butiker och tittade efter GMO-rester i livsmedel som innehåller soja och majs, hittade man rester i 11 av 45 varor. Bara en vara var GMO-märkt. Inget talar för att det skulle bli bättre med den nya märkningen, men det återstår att se.
Ett annat område där det är osäkert hur det kommer att bli i framtiden är om ekologiska eller konventionella jordbrukare kommer att kunna skyddas mot GMO-odlingar.

Kan spridas med pollen
Martin Frid från Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att vi måste ge lantbrukare i närheten av en planerad odling av GMO-grödor större möjligheter att påverka beslutsprocessen eftersom det är bevisat att GMO kan spridas med pollen.
– Annars är GMO-odlingar helt oacceptabelt i Sverige, säger Martin Frid.
Men i dag finns ingen juridisk praxis för hur en eventuell tvist ska lösas mellan en GMO-odlare och en ekologisk odlare där den förre misstänks för att ha skadat den ekologiska odlingen.
– I dag är det fritt att använda GMO-utsäde var som helst bara det är godkänt enligt de lagar som finns. Det anser exempelvis ekologiska odlare vara ett problem. Men anser du att en GMO-odling har orsakat skada kan du gå till miljödomstol, säger Robert Andrén.
Han framhåller att det pågår några domstolsmål i bland annat England där GMO-odlare är inblandade, men det har aldrig förekommit i Sverige och därmed finns ingen juridisk praxis. Inte heller inom EU finns någon praxis.
– En svårighet är också att om det inte rör sig om skador på en enskild odling, utan på till exempel den biologiska mångfalden i övrigt så finns det inga referensramar för hur skadorna skall värderas eller vem man ska betala till, säger Robert Andrén.
Han understryker att man inom EU håller på att ta fram en vitbok som ska klarlägga ansvarsfrågan vid skador på miljön från till exempel GMO. Men att det sannolikt tar minst fem år innan den blir klar och att respektive lands lagstiftning gäller under tiden.
– I miljöbalken står det att om du får en skada på egendomen som gör att du exempelvis förlorar pengar kan du gå till domstol, säger Robert Andrén.

Vad ser du för negativa konsekvenser med GMO-tekniken?
– Allt är inte dåligt, men det går inte att komma ifrån att viss del av GMO-tekniken ingår som en del i utvecklingen mot ett mer uppdrivet industriellt jordbruk och därmed driver på de biologiska systemen hårdare, säger Robert Andrén.

Kenneth Samuelsson