Frihet, jämlikhet och kärlek

Frihet, jämlikhet och broderskap hette franska revolutionens förrådda ideal, i protest mot adelns övermakt. Reaktionen tog över. Arbetarrörelsen revolterade mot kapitalets övermakt. Nyliberalismen blev reaktionen. EU är dess bygge i Europa och EMU den sista stenen.
I namn av frihet bygger man ett samhälle som mycket påminner om det som sovjetstaten byggde i namn av jämlikhet med sina indirekta val, spärrar mot folkligt inflytande och sitt förakt för de vanliga medborgarna. För dem blev bolsjevismen i stället för jämlikhet övermakten från Den nya klassen. För dem blir det i det nya superstatsbygget i stället för frihet kapitalets ofrihet.
På samma sätt som den leninistiska-stalinistiska kommunismen smutsat ner begreppet socialismen smutsar nylib-eralismen ner liberalismen. I stället för strävan mot jämlikhet har socialismen i stället kommit att betyda planhushållning och förtryck. I stället för strävan mot frihet har liberalism alltmer kommit att betyda underlättande av kapitalets fria utsugning.

I förra seklets början stod socialism och liberalism sida vid sida i sin kamp för införande av demokrati och rösträtt. Emot den tidens överhet. Nu har socialdemokrati och folkparti förbundit sig som en del av överklassen och står tillsammans för att införa euro och därmed flytta ännu mer makt bort från folket och beröva dem ännu mer av den jämlikhet och frihet det uppnått.
Dessa snedutvecklingar lär oss att skall vi åter kunna röra oss mot frihet, jämlikhet och broderskap som gäller alla kan vi inte följa ett delmål i sänder. Då förlorar vi det också. Vi kan inte ge upp friheten för jämlikheten och vi kan inte släppa jämlikheten för att nå friheten utan vi måste sträva mot allt samtidigt och binda ihop det med broderskapet, eller säg hellre kärleken för att anknyta till en missförstådd revolutionär för två tusen år sen, som ändå betytt mycket för vår kultur.
Nu när socialismen och liberalismen mist sin udd har det som började som motstånd mot företagens växande globala herravälde med ökande utsugning av människor och natur växt till en världsomspännande kraft för de enskilda människornas självbestämmande och självorganisering.
Där har vi dagens hopp för en bättre och fredligare värld. Inte ett EU som drömmer om att bli USA:s motkraft till stöd för sina storföretag mot USA:s i kampen om världsherraväldet. Vilken fred kommer en europeisk superstats trupper att ge?

Om vi röstar ja till euron tar vi ytterligare ett steg mot denna superstat. De stora länderna i EMU klarar inte av stabilitetspakten utan har stora budgetunderskott: Tyskland, Frankrike och Italien. För att klara dem och euron undan en krasch kommer det att krävas en gemensam europaskatt. Då kommer vi att få stödja dem som misskött sin ekonomi.
Det blir ett dyrt pris att betala för denna enda lilla förmån att slipppa växla. Handeln kan valutasäkras för någon tiondels procent av ordervärdet. Utländska sedlar kan vi i vår elektroniska tidsålder lätt få ur bankomaten på turistorten. Kraschar euron blir det verkligen dyrt och går vi in i valutaunionen till en hög kurs, så som etablissemanget vill eller om vi skulle ha en annan ekonomisk utveckling än resten av EMU-området kommer det att slå mot export och arbete. Och då kan vi inte kompenseras av att kursen eller räntan ändras, som med vår flytande valuta nu. Då blir arbetets villkor den enda rörliga faktorn med lägre löner och ökad arbetslöshet.
Men den stora kostnaden blir för demokratin. Då flyttas svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta bort från oss. Då flyttas de stora besluten bort utanför vår kontroll. Då utan ekonomiskt självbestämmande får EU:s konstruktion, som skall säkra ett nyliberalt samhälle till förmån för storföretagen, fullt genomslag. Då blir EMU-länderna ännu mer ekonomiskt stillastående i takt med ett ökat klassamhälle. Då krävs till slut en ny blodig revolution för frihet, jämlikhet och kärlek.

Hans Sternlycke