Frihandel är inte fri handel

Handelsminister Leif Pagrotsky är en stor frihandelsvän och hoppas på ett genombrott i förhandlingsrundan i WTO, Världshandelsorga-nisationen. Om u-länderna slopade sina tullar på 30-40 procent på industriprodukter skulle välståndet öka, säger han. Om frihandel vore så bra för u-länder, varför öppnar de inte sina gränser självmant, varför måste de då tvingas till det? Frihandel är inte fri handel om det inte sker mellan någorlunda jämlikar.
I många u-länder står tullarna för merparten av deras statsinkomster. Inkomstskatter ger inte särskilt mycket i ett land där få har löner att tala om. Omsättningsskatter ger inte heller mycket där småskalig verksamhet och självhushållning dominerar. Administrationen och kontrollen blir svår.

Av Indiens miljardbefolkning lär bara 25 miljoner betala inkomstskatt. USA:s statsbudget byggde fram till 1916 på tullinkomster. Då först införde man inkomstskatt. Om U-länder, i otakt med väst, utan inkomstskatter, tvingas avveckla sina tullinkomster, varmed ska man då finansiera ”vård, skola och omsorg”? Hur ska de kunna lyfta sin standard om de alls inte får råd med skolor?
Skall Världshandelsorga-nisationen och i-länderna tvinga på u-länderna frihandel måste de få andra inkomstkällor och då måste de komma utifrån. Enligt Attac skulle en valutatransaktionsskatt, så kallad Tobinskatt, på bara fem hundradels procent ge 1 000 miljarder kronor om året. Enligt FN skulle 400 miljarder om året räcka för att alla skulle få vatten och grundläggande hälsovård och utbildning.

En annan möjlighet att skaffa världssamfundet pengar är att det som ingen ännu äger kunde tillfalla FN, som världshaven och Antarktis. Människan klarar inte fria nyttigheter utan att de som kan snor åt sig. Forskare har visat att nio tiondelar av alla stora fiskar fiskats ut. Det vore kanske bättre att reglera och ta avgift för fiskerätter.
Men de stora multinationella företagen beter sig som rovfiskearmador i u-länderna, de drar sig inte för att muta eller köpa sig fria från sitt ansvar, göra rovdrift mot miljön, pressa löner och arbetsförhållanden i botten, själva eller genom sina underagenter. Länderna har inte mycket att sätta mot företag som är långt större än de själva och kan spela ut deras svagheter mot varandra.
Ska vi då genom påtvingade frihandelsavtal ta ifrån u-länderna det enda lilla skydd mot utsugning de har? Där offentliga tjänster tvångsprivatiserats till stora internationella bolag genom WTO, som för vattenförsörjning, har priserna chockhöjts för att ge företagen önskade vinster.

Hur ska fattiga länder kunna utveckla en egen industri om den inte får ett skydd så att den kan växa till sig, så som i-ländernas egen industri haft? Den som just lärt sig gå skall inte behöva springa ikapp med en vuxen, en vuxen som inte anser sig behöva följa några spelregler.
Det är inte säkert att frihandel med storskalig jordbruksproduktion ger de lägsta priserna. Det visar exemplet Norge. Landet importerar 50 % av sitt livsmedelsbehov och producerar resten småskaligt. De betalar själva kostnaden för sitt gränsskydd.
Deras konsumenter spenderar 11 procent av sina inkomster på mat (minst i världen – i Sverige handlar det väl om 14 – 15 procent). I USA får konsumenterna lägga 20 procent av inkomsten på mat. I ett land som producerar enorma överskott, vilka dumpas på världsmarknaden för halva produktionskostnaden enligt Mike Ritchie IATP (Institute for Agriculture and Trade Policy) – USA.

Norges livmedelsunderskott skadar väl inga fattiga bönder i tredje världen, varför får de inte själva bestämma om de vill ha små jordbruk spridda över hela landet, som försöker ta till vara de magra naturliga förutsättningar som finns för livsmedelsproduktion. Varför ska WTO tvinga dem att köpa sin mat från USA?
Frihandel är inget som automatiskt gynnar de fattiga som Pagrotsky tror. Med så olika utgångslägen som vi har på jorden kommer den i stället att bevara och öka skillnaderna. Frihandeln nu utformas för att öka bolagens vinst, inte för att öka människors frihet. I stället för mångfald får vi likformning under stor-företagens kommando. Fri handel gynnar vi bäst genom reglering till skydd för de svaga. Först då kan vi få äkta globalisering.

Hans Röös och Hans Sternlycke