Bengt Andersson har gjort begreppet miljöforskarna vid Flatåsskolan
känt. Nu har han fullbordat sin lärargärning och blivit
pensionär men hans sätt att låta eleverna arbeta i projekt
kommer att fortsättas av två yngre förmågor.
– Naturvetenskap skall vara praktiskt, säger han.
Varje år
sedan 1969 har högstadieeleverna på Flatåsskolan följt
försurningen i Göteborg och Västsverige. Det var då
projektet vatten startades. Genom att låta olika ämnen samverka
fick man ihop ett tillräckligt antal timmar för en exkursionsdag.
Själv undervisade Bengt Andersson i kemi och biologi. Utrustning
saknades men det gick att mäta vattenkvalité med enkla metoder.
Därför tog man emot prover på brunnsvatten från
allmänheten för en liten avgift. En del av pengarna gick sedan
till att plantera träd i u-land och en del till ny utrustning.
Det var roligt för eleverna att göra något som kändes
nyttigt och det var stärkande för deras självförtroende
att möta allmänheten och kunna svara på frågor.Bland
annat kunde de berätta om hur man skyddar brunnar mot försurningen,
genom att till exempel kalka runtom eller i svårare fall installera
ett filter. Allmänheten vet mycket lite om försurning och här
kan eleverna hjälpa till att göra en hälsoinsats. Får
eleverna frågor de inte kan svara på uppmuntras de att själva
söka svaret. Myndigheterna har ofta bara bristfällig information
att ge.
Gifter löses ut
Eleverna har hittat brunnar med 3,5 i pH (det mått surheten mäts
i), neutralt pH är 7. Måttet är logaritmisk, för
varje steg i skalan ökar surheten tio gånger. Markvatten i
Västsverige har runt 3,6 och det innebär att aluminium och tungmetaller,
som är giftiga för människan och som varit bundet i marken
löses ut i vattnet när det blir så surt. Särskilt
oroande är att alltmer kadmium löses ut. Det kan skada njurarna.
De grävda brunnarna drabbas först av försurningen men nu
börjar även fler djupborrade brunnar bli försurade.
Flatåsskolan började mäta försurningen i sjövattnet,
i marken, i droppet från trädkronorna och i nederbörden
tiotalet år innan forskningen började göra det i större
skala. Flera sjöar bevakas kontinuerligt. Därför är
deras mätserie värdefull för vetenskapen. Då var
det en handfull elever i en sjundeklass. Nu har undervisningen växt
till en profillinje i högstadiet med elever i ett femtiotal olika
projekt.
En igenväxt sjö i närheten, Torpadammen, lyckades Bengt
Andersson få utgrävd. Fisk planterades in. Den har nu blivit
en bas för miljöexkursioner, där finns sällsynta växt-
och insektsarter. Man har ett akvarium med rudor. Familjebostäder
har sponsrat en lokal som fungerar som naturrum för omgivningen.
Många besökare kommer från när och fjärran.
Eleverna får berätta och visa hur de arbetar.
Ett bredare arbete
Även om vattnet är det första och ännu det största
objektet är det nu bara en del av allt man studerar. Ett område
är arbetsmiljön som allergier, buller och säkrare skolvägar.
Ett annat är brandkunskap, till exempel om hur olika material beter
sig, och brandkunskapsundervisning för lägre årskurser.
Skolan har skaffat en stor varmkompost. Eleverna sköter den och gör
jordförbättringsmedelet Växtra, som de säljer, men
det mesta av kompostmassan köps av bostadsföretaget Poseidon
för gödsling i bostadsområdet.
På senare tid har eleverna ägnat sig mycket åt konsumentfrågor.
De har mätt hur mycket tungmetaller det finns i godis, undersökt
innehållet i kosmetik och de har tittat på hur mycket kravmärkta
varor och varor märkta med bra miljöval det finns i butikerna
i närheten. Årets bästa Bra Miljövalbutik får
ett diplom som eleverna gjort.
Flatåsskolan har skaffat sig ett stort nätverk av kontakter
hos institutioner, företag och föreningar. Dem kan eleverna
nu utnyttja för studiebesök. Man har regelbundna kontakter med
Sportfiskarna, Konsumentverket, Botaniska institutionen och Naturhistoriska
museet, Naturvårdsverket och olika Länsstyrelser, Miljöförvaltningen,
Kemikalieinspektionen med flera.
Deltar i tävlingar
Eleverna medverkar i kurser och informationskvällar om miljö,
håller föredrag, tar emot studiebesök, gör utställningar
och presenterar sina arbeten i en monter på Svenska Mässan
i samband med Miljöteknikutställningar. De deltar i olika tävlingar
som Finn Upp, Energi och Unga forskare på Tekniska Högskolan
i Stockholm. Där konkurrerar niondeklassarna med gymnasister. Man
deltar i ett nätverk, Science across the world, och jämför
sina resultat med skolor i andra länder på områdena surt
regn, dricksvatten och global uppvärmning.
För sitt arbete har Bengt Andersson fått många pris,
en del stora, som det från Göteborgs stad, och Ingvar Lindquist-stipendiet.
Han har också blivit hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Han blir mycket glad för sådant, men eleverna är det viktigaste.
– Det är eleverna som ska tycka att det är intressant i
skolan. Annars kan det vara detsamma.
Väcker miljöintresse
Därför blir han mycket stolt när det kommer fram någon
före detta elev och berättar att nu forskar de om det och det
och att det var arbetet i skolan som väckte deras intresse för
naturkunskap och miljöteknik.
Arbetssättet har inneburit att eleverna har stor frihet att söka
kunskap och Bengt Andersson har mest fungerat som handledare. Det fordrar
insikt i vad olika elever kan behöva för stöd. Kunskapsprov
är tämligen meningslösa, men eleverna har lyckats bra också
i andra ämnen, som t.ex teknik. Eleverna känner delaktighet
när de själva kan lägga upp arbetet och jobbar då
mycket hårdare. Eleverna får stor vana att uttrycka sig muntligt,
skriftligt och bildmässigt. Självständighet, engagemang,
ansvar och självtillit stärks. Vikten av att bygga upp självförtroendet
anser Bengt Andersson som en mycket viktig del i undervisningen.
Hans Sternlycke
