Kunskap, insikt och engagemang krävs för att njuta av en frodig
trädgård utan bekämpningsmedel. I många fall är
det enklare än man kan tro.
Maj-Lis Pettersson, hortonom och statskonsulent på Sveriges lantbruksuniversitet,
har arbetat med rådgivning kring växtskydd i decennier. Hon
har förståelse för att människor ibland räddar
sina odlingar med bekämpningsmedel men menar att de flesta vill lösa
problemen på annat sätt.
Det finns dock en hel del tradition och konservatism inom trädgård.
Somliga håller till exempel tjurigt fast vid potatissorter som inte
går att hantera.
Ett annat problem kan vara att odlaren inte anpassar sig till omgivningen
och klimatet. Kontinentala växter tål inte våra nyckfulla
vårar och organismer känner av vilka växter som är
i dåligt skick och angriper dessa.
Rätt växt på rätt plats är centralt för
en motståndskraftig grund. Att endast se till det estetiska ger
en sårbar trädgård.
Acceptera fakta och tänk efter noga innan du planterar. Det
är också bra att förkultivera inomhus för att ge
ett bättre försprång i ett klimat som vårt.
Det kan vara svårt att kompromissa med vad vi tycker är vackert.
I vår kultur råder också ett stramhetsideal som manar
till kontroll över naturen med rena plattbeläggningar, tydligt
inramade rabatter och vidsträckta mossfria gräsmattor. Stora
delar av de bekämpningsmedel som säljs används just till
sten- och grusgångar och gräsmattor. Vi vet mycket lite om
vad som händer när medlen sprids i naturen och till grundvattnet.
Om man har egen brunn på gården ska man vara särskilt
försiktig, säger Peter Bergkvist vid Kemikalieinspektionen.
Bekämpningsmedel kan också skada växter och de sambanden
kan vara svåra att se. Känsliga buskar som står en bra
bit ifrån ett behandlat gräs kan drabbas av till exempel lövavfall
på grund av att de har rötter som sökt sig till gräsmattan.
För ett trädgårdsland fritt från kemikalier men
också från sniglar, klumrotsjuka och bladmögel gäller
framför allt att undvika ensidig odling. Det finns mycket kunskap
att ta del av kring växtföljder och växelbruk. Grödorna
bör också få en god start så att de snabbt kan
etablera sig.
Täck mark och växter för både värme och
skydd. En väv kan också vara ett hinder för skadedjur,
säger Maj-Lis Pettersson.
Hon förespråkar handfasta metoder för att stoppa angripare.
Presenningar, stamdukar, klisterfällor och fiberdukar är goda
skydd. Att duscha med vatten kan hindra till exempel spinnkvalster och
bladlöss.
Till och med rönnbärsmal som blir ett allt större problem
för många äppelodlare kan hindras med vatten.
Om man stör ordentligt med en vattenspridare under den period
när de flyger omkring och lägger ägg så lyckas de
sämre.
Kunskap om fiendens beteendemönster är alltså
av största betydelse. Maj-Lis Pettersson beklagar att mycket av den
vardagliga kunskapen om naturen gått förlorad. Hon nämner
stympning av träd som ett exempel på onödiga misstag vi
gör.
Det är sorgligt att se dessa upp- och nervända kvastar
i trädgårdna. Att beskära vid fel tidpunkt och på
fel sätt kan skapa allt för kraftig tillväxt för sent
på året, vilket ger frostskador och vattenskott som gynnar
kräfta.
Fruktträdskräfta är en svamp som ger insjunkna och köttiga
sår vid angreppen. Risken är stor att trädet tappar sin
livskraft och dör.
Äppelträd ska i stället glesas ut med små medel regelbundet.
Trädgårdar kräver ständig uppmärksamhet för
att må bra medan vi i vår stressade tid ofta vill att den
ska finnas där för att vi ska må bra. Då har bekämpningsmedlen
blivit en lösning som kan visa sig kostsam i ett längre perspektiv.
Nummer ett för en kemikaliefri trädgård är att se
till att grunden är god så att grödor och växter
blir motståndskraftiga. Men vi måste också pyssla om
den och vara uppmärksamma på vad som händer.
En hel del angrepp kan stoppas genom att i ett tidigt skede klippa bort
angripna blad, blast och grenar eller klämma ihjäl larver, ägg
och puppor. På krusbärs- och vinbärsbuskar avlägsnas
de enskilda blad som angripits av bladlöss och därigenom förhindras
spridning.
Se också till att värna skadegörarnas naturliga
fiender. Lär känna till exempel nyckelpigans larv som är
mycket nyttig så att du inte av misstag gör dig av med den.
Maj-Lis Pettersson menar att biologiska bekämpningsmedel ibland kan
vara en lösning, men dessa kräver ofta en upprepad och mer precis
användning. De är dessutom svåra att få tag på
i handeln.
En inkräktare som inte ens kemiska bekämpningsmedel har kunnat
stoppa är snigeln och det stora hotet är förstås
den så kallade mördarsnigeln. Vid Zoologiska institutionen
i Göteborg tror man sig ha kommit ett medel på spåren
och fältstudier ska göras i sommar. Carl Åkerberg, från
Sveriges lantbruksuniversitet, har forskat länge kring sniglar och
sätt att stoppa dem. Han tror inte på ett universalmedel i
den närmaste framtiden.
Vi vet mycket nu om snigelns biologi och hur den lever men det
saknas bra idéer att gå vidare på.
Han hoppas på en populationskrasch ifall de fortsätter att
öka, men enkla, praktiska medel kan hjälpa tills dess. Det finns
ett 20-tal arter som beter sig något olika, men generell kunskap
räcker i allmänhet. För det första: var försiktig
vid inköp och på växtbytardagar så att du inte får
hem dem. Välj mindre begärliga växter och bygg barriärer.
Att samla in sniglar är inte lönlöst, särskilt inte
om de tas innan sommaren då de parar sig. Det finns en hel del knep
för att locka dem till sig varav en tallrik med öl är ett
av de mest kända. Att lägga ut plankor som vittjas under dagen
är ett annat. De trivs under bråte.
Det är också viktigt med grannsamverkan och att lidandet
för sniglarna minimeras, säger Carl Åkerberg.
Benita Eklund
|