Det blir EU-val i juni, men antalet platser som Sverige får i EU-parlamentet minskas från 22 till 19. Därför är det stor risk för förlorade röster om varje EU-kritiskt parti partiegoistiskt går fram varför sig. Det kan innebära att det kan komma att ligga precis under gränsen för att få en plats. Därför borde EU-kritiska grupper och partier ena sig om att gå fram under en gemensam valallians. Även om man har en gemensam beteckning kan varje grupp presentera en egen lista under samma beteckning. På det sättet kan man utnyttja den stora framgången i EMU-valet maximalt.
För att nå dit behövs beslut i höst. Tiden kvar till EU-valet i juni är så kort och antalet inblandade parter är så stort. Genom avtal kan grupperna försäkra sig om rättvis behandling. Spricker samarbetet kan de få proportionell andel av EU-partistöden minus gemensamma omkostnader alltefter röstetal för att ha till framtida valkamp. Ställer de upp ensamma och förlorar sin plats i EU-parlamentet hade de annars inte fått något.
På valsedlarna har man rätt att ange två beteckningar efter namnet. Man kan till exempel skriva titel och grupp. Då behöver väljarna inte tveka vilken sedel de ska använda och partierna kan bedriva sin egen propaganda.
Ett parti kan anmäla ändrad namnrubrik på en lista, till exempel EU-kritikerna, och ändå behålla sin partikod i botten på valsedeln och därmed få gratis valsedlar. Det trycks valsedlar för 900 000 kronor för varje grupp som har rätt till fria valsedlar. Om ett parti står för valsedelskoden får de andra partierna inga gratis valsedlar nästa val om samarbetet spricker. Avtal bör tas fram om hur man reglerar detta med mandatstödspengar, så att de ändå kan trycka valsedlar.
Ett alternativ till att utnytja ett partis valkod är att strunta i valsedelsstödet och skaffa en ny partikod.
Det är risker med ett samarbete om en gemensam lista, men vinsterna med samarbete är större t ex fler mandat och en rättvisare representation av EU-opinionen. Det behöver ingen gemensam politisk plattform utan varje grupp kan driva sina frågor. Kan man enas om några gemensamma punkter ger det dock större tyngd, men det är inte nödvändigt.
Folkomröstningen har visat att företrädare för olika politiska uppfattningar mycket väl kan samarbeta om något som de har ett gemensamt intresse av. Med ett samarbete om en gemensam EU-lista kan folkomröstningsresultatet mycket väl omsättas i fler parlamentsplatser i EU och ett större inflytande där.
Peter Eller, Hans Sternlycke, Susanne Gerstenberg
