Resultatet av EMU-folkomröstningen var en varning till regeringen. Den stora röstövervikten på fjorton procent var inte bara ett resultat av hoten mot vår demokrati och ekonomi och mot en fortsatt centralisering av makten som en euroövergång skulle inneburit. Det var också en protest mot Sveriges försvinnande välfärdspolitik. Men regeringen vill i sina budgetförslag ha ännu mer av det som väljarna röstade mot i EMU-valet.
Göran Persson (s) går, med assistans av Peter Eriksson (mp), ut med att sänkning av bolags- och kapitalskatterna måste övervägas för att övervinna den konkurrensnackdel för företagen och det hot mot tillväxten som nejet mot EMU skulle innebära. Skatterna måste återfå en konkurrenskraftig europeisk nivå.

Journalisterna i TV ordnade till en riktig hatkampanj mot de dumma nejröstarna, men sade inte ett ljud om att de svenska bolags- och kapitalskatterna är i det absoluta bottenskiktet i Europa och att Sverige hittills har haft större tillväxt än euroländerna. Kronan har tvärtemot alla prognoser stärkts efter valet.
Vänstern har bättre förstått undertonerna i folkomröstningen när man förklarar att man inte deltar om Sverige kommer att leda dumpningen av kapitalskatter utan att man då hoppar av som stödparti. Även om mp sagt sig stå kvar måste regeringen då fortsätta som minoritetsparti och söka röststöd hos de borgerliga.
Göran Persson säger också att Sverige ska söka återvinna förtroendet i EU genom att utan protester godkänna det förslag till ny konstitution som skall behandlas på en regeringskonferens tre veckor efter folkomröstningen. I stället borde svenskarna få folkomrösta om förslaget, eftersom det lägger så många nya maktområden till EU.
Göran Persson vill, liksom de borgerliga partierna, inte ha något undantag från euron och överstatlig penningpolitik trots att EMU i förslaget blir en bindande förpliktelse för de länder som uppfyller de ekonomiska villkoren och euron skrivs in som unionens valuta.

Gör EU-kommissionärerna allvar av sin inställning, att Sverige inte kan beviljas undantag från EMU, följer av det att Sverige måste ut ur EU. Före folkomröstningen uttryckte kommissionärerna en mycket tolerantare syn. Men det var kanske bara taktik.
Regeringen kommer att bli drabbat av folkets vrede i nästa val, men då är det kanske redan för sent. Hur många gråhårssossar har inte i valstugorna uttryckt att de kommer att rösta nej därför att de bara fått det sämre och med EMU kommer det att bli än värre. Nu vill Göran Persson med mp:s stöd skära ner välfärden ytterligare för att stödja storföretagen.
En anledning till det kraftiga nejet var att så många borgare röstade emot. Alltfler företagare gick över till nej. I småföretagarnas Gnosjö var det nej som vann. Småföretagare har helt andra villkor än storföretag. För dem har inte mycket blivit gjort. Till exempel utmynnade regelförenklingskommittén i nästan intet. Den som blir småföretagare mister det mesta av sitt sociala skyddsnät, men beskattas hårt.
Att som regeringen stödja kapital och storföretag är inte detsamma som att gynna företagsamhet. Att göra det mot sina egna väljargrupper kan göra att de till slut tappar förtroendet. Det visade folkomröstningen. Att trotsa dess resultat och föra in oss i EMU ändå är ren arrogans.

Hans Sternlycke