Bästa Sonja!
I ett brev i Miljömagasinet den 12 september riktar du hård kritik mot regeringens miljöpolitik, särskilt när det gäller elektromagnetiska fält och ickejoniserande strålning. Du hävdar att vi genom att bygga ut 3G, digital-TV, digitalradio med mera nonchalerar en överväldigande och samstämmig forskning som visar på allvarliga hälsoeffekter. Regeringens politik är, som det uttrycks i artikelrubriken, ”ett inhumant hycklande”. Din tolkning är att regeringens önskan måste vara att ”röka ut” alla elöverkänsliga, så att sanningen om strålningens risker aldrig kommer fram.
Jag hyser inte några tvivel över de symtom som du och många andra människor lider av. De levnadsskildringar som du och andra drabbade förmedlar lämnar mig, lika litet som någon annan, oberörd. För att kunna sätta in rätt åtgärder som kan påverka de elöverkänsligas situation positivt, krävs dock enligt min mening mer kunskap. Framförallt måste vi vara förvissade om att de åtgärder som vidtas ger den effekt som eftersträvas. Det sistnämnda tror jag är något som både du och jag kan enas om.
Du hävdar att det finns en stor enighet bland forskare om att elektromagnetiska fält och ickejoniserande strålning, i den omfattning som idag är tillåten, innebär en stor hälsofara. Men detta är inte fallet. En stor majoritet forskare står bakom de internationellt fastlagda gränsvärden, som vi tillämpar i Sverige. Därtill kommer, att de faktiskt uppmätta strålningsvärdena i regel ligger långt under dessa gränsvärden.
En minoritet forskare har uppfattningen att elektromagnetiska fält (EMF) och ickejoniserande strålning innebär betydligt större risker än vad som tidigare har kunnat konstateras. Deras resultat har dock inte vunnit något brett gehör i vetenskapssamhället. Nya studier publiceras löpande. Och självklart kan det vara så att minoriteten så småningom visar sig ha rätt. Forskning handlar inte om majoritetsbeslut. Men den svenska regeringen kan inte välja att på ett enstaka område bortse från den samsyn, som forskarvärlden som helhet har kommit fram till på grundval av beprövad metodik och inomvetenskaplig diskussion.
För att vi ska kunna nå framåt i kunskapssökandet, och därmed kunna enas om lämpliga åtgärder, arbetar jag som minister för att främja mer svensk forskning inom området. Ett första steg är att vi inom regeringskansliet arbetar för att få till stånd ett sammanhållet forskningsprogram om EMF. Vi förbereder också ett nytt uppdrag i syfte att få överblick över det internationella forskningsläget. En lång rad nya rapporter, bland annat en i svensk press uppmärksammad holländsk studie, tydliggör behovet av förnyad analys. Om det finns större risker med EMF och ickejoniserande strålning än vad forskningen sammantaget hittills har kunnat visa, har jag allt intresse av att detta klarläggs. Jag har under min tid som miljöminister noga följt dessa frågor och arbetar kontinuerligt för att stärka Statens strålskyddsinstitut (SSI) i dess arbete med uppföljning och riskvärdering. SSI följer noggrant utvecklingen i andra länder och forskningen som bedrivs runt om i världen. SSI har också ett internationellt vetenskapligt råd som ska bistå i frågor som rör EMF. I juni i år gav jag SSI i uppdrag att se över om det finns ett behov av informationstexter för mobiltelefoner. I uppdraget ingår även att undersöka om det krävs särskilda åtgärder när det gäller barns användande av mobiltelefoner. Jag överväger också om SSI bör ges ett tydligare tillsynsansvar.
Slutligen är det viktigt att företagen tar sitt ansvar. Det handlar om öppenhet och information om var basstationer placeras, men också om att i varje enskilt fall tillse att strålningen hålls så låg som det rimligen är möjligt med bibehållandet av funktionalitet. Det pågår en snabb utbyggnad av systemen för telekommunikation och jag välkomnar den diskussion som idag förs om 3G och annan ny teknik. Vi har alla ett intresse av att utveckla kunskaperna om sambandet mellan elektromag-netiska fält och hälsa.
Samtidigt vill jag än en gång understryka vikten av en trovärdig och konsekvent politik till skydd för miljö och hälsa. Sverige hör till de länder som har kommit längst i Europa när det gäller att skydda människor från allvarliga hälso- och miljörisker i form av kemikalier, bekämpningsmedel, joniserande strålning, etcetera. Grunden till vår framgång ligger i att vi alltid – i konfrontation med skeptiker och mäktiga ekonomiska intressen – har kunnat försvara vår politik med väl underbyggda, vetenskapligt baserade argument. Vi måste arbeta på detta sätt, även när det gäller ickejoniserande strålning. Och i denna ambition bör vi kunna förenas.
Lena Sommestad
Miljöminister
