Elöverkänsliga och forskare är kritiska till utredningen om elöverkänslighet. Vägen från att utredningsgruppen fick sitt uppdrag att se över kunskapen om hälsorisker för elektromagnetiska fält fram till hearingen om elöverkänslighet på onsdag har varit kantad av konflikter. Föreningen för el- och bildskärmsskadade misstänker att personer i arbetsgruppen är partiska. Men även slutrapporten och reservationer från forskaren Olle Johansson har ändrats i efterhand.
– Med facit i hand så borde vi inte ändrat i texten, säger Ulf Bergqvist som tillhör arbetsgruppen.

Den åttonde mars inbjuder Rådet för arbetslivsforskning till en hearing om elöverkänslighet i Stockholm. Bakgrunden till hearingen är att regeringen gav Rådet för arbetslivsforskning, Ralf, i uppdrag att senast 2000 redovisa en forskningsöversikt och en utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat kring elöverkänslighet och hälsoeffekter.
Ralf tillsatte då en utredningsgrupp bestående av Ulf Bergkvist, Lena Hillert och Elisabet Birke för uppdraget. Sedan de fick uppdraget 1998 har de varje år tagit fram en delrapport om elöverkänslighet, men också anordnat fyra workshops där forskare och föreningen för el- och bildskärmsskadade, FEB, medverkat. Arbetet ska sedan utmynna i en slutrapport i november och en konferens i december där man hoppas nå en konsensussyn vad gäller elöverkänslighet.

Men under åren har det blivit flera konflikter mellan arbetsgruppen och FEB. Första kontroversen inträffade under Workshopen ”vad är elöverkänslighet” som genomfördes under 1999.
– Alla de forskare som expertgruppen föreslog skulle ingå i workshopen tillhörde den falang som tror att elöverkänslighet har en psykologisk orsak, säger Lennart Svensson, ordförande i FEB.
Eftersom FEB representerar de elöverkänsliga ansåg han att de borde få välja tre av experterna till workshopen.
– Eftersom det finns olika åsikter om orsaken till elöverkänslighet tycker jag att det borde avspegla sig i workshopen. Efter protester gick arbetsgruppen med på att Ralf bjöd in Olle Johansson, forskare på Karolinska institutet, som sin expert, säger Lennart Svensson.

Men efter workshopen med konflikten om experterna har problemen bara ökat.
Den 31 maj 1999 skrev FEB ett brev till Ralf. I det skrev de att de tyckte att arbetsgruppen hade börjat ta ställning mot de elöverkänsliga.
Det var två incidenter som hade inträffat under 1999 som pekade på det.
Ulf Bergkvist, doktor i medicinsk vetenskap, ställde upp som expertvittne inkallat av Birka Energi. Målet i tingsrätten i Stockholm rörde en skadeståndsprocess där en man hävdade att han hade fått skador orsakade av kraftiga elektromagnetiska fält från en transformator som ägdes av Birka Energi.

Nästan samtidigt ställde Lena Hillert upp på att informera riksdagsledamöter om elöverkänslighet. Informationsmötet arrangerades av Telia, ”ett företag som har starka kommersiella intressen av att utvärderingarna tar ställning för den sidan i kontroversen som hävdar att elektromagnetiska fält är ofarligt”, som FEB skriver i brevet.
– Enligt uppgifter från närvarande riksdagsledamöter och från pressuppgifter om rättegången har de argumenterat för den sida som hävdar att elektromagnetiska fält är ofarliga, säger Lennart Svensson.

Men det som FEB i brevet kritiserade mest var att man hade fått uppgifter om att Lena Hillert och Ulf Bergkvist hade börjat arbeta för Telia Mobiles vetenskapliga råd, där de skulle ge råd om vilken forskning som företaget skulle ge pengar till.
Lennart Svensson understryker att det redan i arbetsgruppens delrapporter 1998 och 1999 framgick att de hade tagit ställning för att elöverkänslighet har en psykologisk orsak, och inte som FEB anser att elektromagnetiska fält orsakar biologiska skador.
– Att de ingick i Telias råd och informerade i riksdagen respektive i tingsrätten var droppen som fick oss att reagera, säger Lennart Svensson.
Ulf Bergqvist understryker att gruppen har blivit ombedd att ta ställning och att det då är oundvikligt att det blir en skillnad i synsätt när det gäller orsaken till elöverkänslighet.
– Men att säga att det finns två läger är överdrivet, säger Ulf Bergqvist.

Brevet från FEB besvarades av Ralfs planeringschef Svante Sjöberg. I brevet skriver han att styrelsen för Ralf inte har någon anledning att betvivla forskarnas objektivitet. Han skriver också att ”De bägge forskarna har blivit tillfrågade om de vill medverka i ett vetenskapligt råd i anslutning till Telia Mobiles forskningsstiftelse. Vi har dock erfarit dels att detta råd ännu inte är tillsatt dels att varken Bergkvist eller Hillert kommer att deltaga i detta råd som ledamöter så länge deras uppdrag hos Rådet för Arbetslivsforskning pågår. Detta utesluter inte att de kan komma att informera Telia Mobiles råd om arbetet inom ramen för arbetet hos rådet för arbetslivsforskning.”

Brevet från Svante Sjöberg är daterat den 6 juni 1999. Den 18 maj 1999, tre veckor tidigare, hade Telia en presskonferens.
– Då offentliggjordes det att Kjell Hansson Mild, Arne Wennberg, Ulf Bergkvist och Lena Hillert ingick i rådet. Men Ulf Bergkvist och Lena Hillert får inget betalt, säger Lars-Erik Larsson på Telia.
– Vi har gett dem i uppdrag att ta fram ett förslag på hur en provokationsstudie på de som hävdar att de blivit sjuka av basstationer, kan se ut. Denna vill vi även att FEB ska vara referensgrupp till, säger Lars-Erik Larsson.

I Svante Sjöbergs brev står det dels att rådet inte var tillsatt (vilket det var) och dels att varken Bergkvist eller Hillert skulle närvara som ledamöter i rådet under tiden de arbetade för Ralf. Det som inte uteslöts var att de kunde informera rådet inom ramen för deras arbete inom Ralf. Eftersom de ingick i rådet tre veckor innan brevet skickades till FEB betyder det att det som Svante Sjöberg skrev i brevet till FEB inte var sant.
– Så dum skulle jag inte vara att jag satte mig i den situationen. Min rekommendation var att de skulle avstå från att gå med i rådet under tiden deras arbete hos oss pågick och det gick de med på, säger Svante Sjöberg.
Personligen skulle han inte gå med i Telias råd om han var i deras situation.
– Jag skulle dra mig för att vara med eftersom frågan är så inflammerad, säger Svante Sjöberg.

Ulf Bergqvist har förståelse för att det har väcks frågor kring att han ingått i Telias vetenskapliga råd.
– Min objektivitet påvverkas inte av detta, men problemet är att bli trodd hos andra, säger Ulf Bergkvist.
Däremot förstår han inte kritiken mot att han ställde upp som expertvittne i rättegången.
– Att jag som expertvittne ger en bedömning har inte med Ralf att göra. Jag hade ställt upp för den elöverkänslige om han hade frågat först, men bedömningen hade blivit likadan, säger Ulf Bergkvist.

Han påtalar att de tidigt gjorde klart för Telia att deras roll var som utredare från Ralf och inte som ledamöter betalda av Telia.
– Jag medger att det kan tyckas vara en hårfin skillnad mellan vår roll och en ledamots roll, säger Ulf Bergkvist.
Han understryker att poängen med att sitta i Telias vetenskapliga råd är att man kan be företaget om teknisk information som är nödvändig för forskningen.
– För att kunna genomföra workshop nummer fyra som handlade om mobiltelefontekniken var det nästan nödvändigt att få informationsutbyte med Telia, säger Ulf Bergkvist.
Han tror att det finns forskare som kan påverkas av industrin genom att de vet att industrin kanske hellre stödjer forskning som tar fram resultat som gynnar företaget.
– Det är viktigt att inte överskrida den gränsen vid samarbetet med industrin, säger Ulf Bergqvist.

Var går den gränsen?
– Eftersom vi ingår i rådet när vi jobbar på Ralf skulle vi gå över gränsen om vi fick betalt, säger Ulf Bergqvist.
Efter att Ralf fått brevet från FEB åkte Ulf Bergkvist till Lennart Svensson och diskuterade saken.
– Jag fick intrycket att saken var avklarad efter det. Hade jag vetat att FEB fortfarande var kritiska hade jag kanske slutat i rådet, säger Ulf Bergkvist.
– Jag sade till Ulf Bergqvist att förtroendet för dem var i botten och att om vi skulle ha förtroende för dem så måste de förtjäna det. Eftersom FEB var kritiskt till att de ingick i rådet så var det underförstått att de måste gå ur, säger Lennart Svensson.
Han framhåller dock att workshoparna har varit bra och fört frågan framåt på flera plan.
– Slutrapporten som kom i mars sammanfattade väl vad som hände på workshoparna, säger Lennart Svensson.

Olle Johansson som är docent på Karolinska institutet har suttit med som expert vid workshopen ”Elöverkänslighet, aktuell kunskap”. Han har även närvarat vid två andra workshops och hans slutsats är att hela utredningen innehåller så många brister att den borde göras om.
– Uppgiften från regeringen var att utvärdera internationella och nationella forskningsresultat när det gäller elöverkänslighet och hälsoeffekter av elektriska och magnetiska fält och det har de inte gjort, säger Olle Johansson.
Han understryker att man i slutrapporten bara har tagit med enstaka studier som visar att elektromagnetiska fält kan vara hälsofarliga för människor.
– Men eftersom forskning tradionellt utförs på djur finns det få studier gjorda på människor. Genom att inte ta med alla studier ger man intrycket av att elektromagnetiska fält inte är så farligt säger Olle Johansson.

Ulf Bergkvist förklarar att rapporten är ett referat från Workshopen och anledningen till att dessa studier inte ingår i rapporten är att de inte diskuterades på workshopen.
– Alla studier kommer att finnas med i den rapport som kommer i november och som ska ligga som underlag för konsensuskonferensen i december, säger Ulf Bergkvist.
Olle Johansson anser också att man ägnat sig åt helt andra saker än uppdraget.
– Workshop ett och tre ingår inte i uppdraget. Workshop ett heter till exempel ”vad är kunskap” och workshop tre ”Elöverkänslighet: Handlingsstrategier” Det står inget om det i uppdraget, säger Olle Johansson.

Men Ulf Bergqvist framhåller att näringsdepartementet har godkänt de aktuella workshoparna.
– Vi vet att en elöverkänslig respektive en forskare tolkar vissa ord på olika sätt och med kunskapsworkshopen ville vi klargöra skillnaderna i synen på kunskap, säger Ulf Bergqvist.
Efter varje workshop sammanställdes en rapport som experterna fick lämna in synpunkter på. När alla workshoparna sedan skulle sammanfattas i en slutrapport fick experterna komma in med reservationer på rapporten. Men efter det att reservationerna kommit in ändrade arbetsgruppen både i rapporttexten och i de gjorda reservationerna.
– Man får inte ens ändra stavfel i en reservation eftersom man annars inte kan lita på reservationens innehåll. Genom att göra det så frångick de all juridisk praxis, säger Olle Johansson.

Ulf Bergkvist framhåller att man ändrade i rapporttexten och eftersom Olle Johanssons första reservation innehöll hänvisningar till kapitelnummer som blivit ändrade så ändrade man dessa i hans reservation.
–Den enda som kan ändra i reservationen är ju den som skrivit den, men här gjorde vi ett avsteg som jag beklagar. Men eftersom Olle Johansson fick se ändringarna tyckte vi det var okej, säger Ulf Bergkvist.
– När jag klagade på det så vägrade man att ändra tillbaka till ursprungstexten och man hänvisade till att experter hade velat ändra i texten och att man inte kan ändra tillbaka, men man ville inte berätta vilka det var, säger Olle Johansson.
Tjänstemännen som kommer att presentera rapporten för den ansvariga ministern, Mona Sahlin, kanske bara kommer att ha läst en sammanfattning av den och förmodligen får de bara ett par minuter på sig. Olle Johansson tror att detta kan bli en backlash för frågan och för de drabbade och deras anhöriga.

Kenneth Samuelsson