Dryaderna
är en förening för kvinnor som äger eller arbetar
med skog men endast intresse räcker också för medlemskap.
De delar med sig av sina kunskaper och stödjer varandra inom ett
traditionellt manligt yrkesfält. Undersökningar visar att det
finns skillnader mellan hur män och kvinnor vill använda skogen.
– Och
glöm inte att ta med regnställ och matsäck, får jag
som påminnelse inför skogsdagen med Dryaderna1, en ideell förening
av kvinnliga skogsägare i Södra Halland.
– Vi brukar ha det enkelt på våra skogsdagar till
skillnad från männen. De tar det mera högtidligt med grillad
mat och sådant.
Fyra till fem träffar om året har Dryaderna, en per termin
i skogen och en och annan inomhus.
– Vi har också haft skogsdagar där vi har bjudit
in män, men det är inte samma sak, säger Monica Persson,
en av initiativtagarna till sammanslutningen. – Då tar
männen över och kvinnorna håller tyst. Precis som på
Skogsvårdsstyrelsens dagar där en eller två skogskunniga
förde talan, resten lyssnade och sade inte ett ord. Så vill
vi inte ha det!
Grundkurs i skogsbruk
I mitten av 1990-talet vände sig dessa kvinnor till samtliga 3 000
kvinnliga skogsägare i Halland och ordnade studiecirklar med en grundkurs
i skogsbruk. Sedan sökte man anslag och startade ett EU-projekt.
Verksamheten utvecklades med både praktiska och teoretiska kurser.
Förra året när pengarna hade tagit slut bestämde
man sig för att bilda en förening som skulle vända sig
till kvinnorna i Södra Halland. Åttio sydhalländska kvinnor
sökte medlemskap med en gång även om deras skogsfastigheter
ligger lite varstans i Småland eller uppåt i Halland. Det
är så Dryaderna blev till. Man vill stödja varandra inom
ett traditionellt manligt yrkesfält, med allt vad det innebär.
– Alla med intresse av skog är välkomna. Skogsägo
är inget krav, säger ordförande Carin Jorlén som
själv äger en fastighet men har varit lärare från
början. Hon har trappat ner läraryrket till förmån
för sin skog.
– Kvinnor har en mera långsiktig uppfattning om skogen,
de ser inte bara pengarna utan hela cirkeln. Männen tänker i
första hand på ekonomin och maskiner. De vill plantera gran
för den ger snabbast avkastning, förklarar Monika Persson som
är utbildad skogstekniker och lever med familjen på sin skog.
Hennes erfarenhet får bekräftelse av en statlig skogsutredning
från 2002 (SOU 2002:40): "Av opinionsundersökningen framgår
att det finns en könsrelaterad skillnad i attityderna till skogen.
Kvinnor vill i lägre grad än män utnyttja skogen för
produktion av pappersmassa och byggvirke. De lägger också större
vikt vid biologisk mångfald än män". Detta har inte
att göra med kvinnornas yrkesutbildning – skogsmästare,
skogstekniker med den mera praktiskt inriktade arbetsledarrollen, eller
den högskoleutbildade jägmästaren – utan med
perspektivet på livet och erfarenheten som kvinna.
70 år gammal skog
Dagens besök med 35 deltagande kvinnor gäller en skogsfastighet
på 63 hektar som ligger vackert belägen i Hylte kommun på
gränsen till Småland vid sjön Unnen. Tillsammans med ytterligare
två fastigheter har den för drygt ett år sedan förvärvats
av Mona Odeldahl och hennes man. En tredjedel är gammalskog, 70 år
gammal. I stort sett har det inte skett någon avverkning på
40 år på fastigheten. Bara i tretton av de trettioen skogsavdelningarna
är mer än hälften granbestånd. 69 procent är
tall, resten lövskog.
Denna dag har tre ämnen. Man ska titta på kvalitet, på
kultur och på en granskogsavdelning som är märkt till
avverkning.
Första uppehållet görs vid några praktfulla tallar,
ungefär 35 m höga.
– Senvuxna träd är specifika för Sverige, förklarar
skogsmästare Mathilda Clausén, också hon en av de skogsägande
Dryaderna. Hon tycker att Mona ska ta vara på dessa speciellt vackra
och kraftfulla träd.
– Håll ögonen öppna, sådana exemplar finns
mycket sällan i södra Halland, menar Mathilda.
Någon vill veta om det finns röta inne i stammen. Nej, det
finns inte så stor risk vid tall, vet Mathilda och hon ger en åskådlig
lektion om tallskötsel, om att den ska växa långsamt som
ung.
Stressade träd
– Tänk på att träd är mycket stressade
idag på grund av surt regn och andra nedsläpp, påminner
hon, men vi kan hjälpa till med rätt jord och lämplig omgivande
växtlighet och gallring vid rätt tidpunkt, det vill säga
kontinuerligt så att trädavstånden är jämna.
Naturligtvis kommer ämnet "föryngring" upp i detta
samband. Skogen blir aldrig så bra med köpta träd, det
är alltså bättre med självföryngring. Men rådjuren
då, äter de inte upp de unga plantorna?
– Det är billigare med ett staket än med giftbesprutning
två gånger om året i åratal, kastar någon
in i debatten. Det tar alla till sig.
Vid vägen står en gran med vidlyftiga förgreningar och
bulor i stammen.
– Ekonomiskt helt värdelös. Men det är ett evighets-träd, konstaterar
Mathilda. I ett sådant träd kan det finnas 80 000 insekter
som är viktiga för skogens ekologi.
Värna kulturen
Vid en skogsvägskorsning ligger ett gammalt torp. Jordkällaren
finns kvar som enda tydliga bebyggelse för den icke skolade betraktaren.
Bara i Hylte kommun finns det ettusen kartlagda torplämningar. De
kallas för kulturlämningar till skillnad från fornlämningar
som härstammar från tiden när det inte fanns skrivna källor.
– Vi har nyligen rensat upp sly och försökt synliggöra
den gamla torpruinen. Vi har bland annat sparat en syren som tycks vilja
växa intill den gamla värmekällan, spisen. Det finns även
väldigt mycket marktäckande vintergröna, berättar
Mona Odeldahl.
Det kommer fram att många i gruppen har gamla torp i sina skogar.
– Stå på er när ni låter avverka skog
i ett sådant område. Nuförtiden kan man köra varsamt
i skogen med mindre maskiner, det gäller bara att förklara det
tydligt för gubbarna, uppmuntrar Monica. Mona har läst på
och tagit fram namn på alla som har bott i "hennes" torp
sedan sjuttonhundratalet. "Minnet av dessa enkla män och kvinnor
i de små låga stugorna är i sanning att bevara i vördnad
och tacksamhet: det var dessa som på olika sätt lade grunden
till den materiella kultur vi nu har", citerar hon ur en hembygds-föreningsbok
från 1949.
– Frågan är bara om vi inte har gått för
långt i vårt ekonomiska tänkande idag, funderar någon.
Naturskyddsområde
Vid rasten diskuteras statens målsättning om att köpa
900 000 hektar skog i hela landet för att överlåta
den till sig själv som naturskyddsområde. Skogen är en
historisk och kulturhistorisk företeelse som under årtusenden
har hängt ihop med människornas liv. Den kan man inte bara överge
som man gör nu från politiskt håll, utan att vara lyhörd
för kultur och lämningar, bara därför att politikerna
tror att skogen annars faller offer för ekonomiska intressen. Det
måste finnas andra vägar.
– Men hur kan man påverka sådana som inte bryr sig,
ropar en av kvinnorna upprörd och bemöts av ett förstående
skratt.
–Jag tycker att med denna mållöshet vore det bättre
att pengarna för skogsinlösen gick till skola och vård.
Få kan blädning
Dagens praktiska övning under ledning av Eva Lindspång, skogsmästare
vid skogsvårdsstyrelsen och själv Dryad och skogsägare,
gäller en skogsavdelning som är klar för avverkning. Totalavverkning?
Ja, något annat finns inte idag. Det är bara få som fortfarande
behärskar blädningen det vill säga den varsamma skogshuggningen
där man tar ut enstaka mogna träd allt för att hålla
skogen som helhet i balans. Denna kunskap har gått förlorad
fast det var mycket roligare med blädningen, får jag höra.
Skogsvårdsstyrelsen har redan mätt ut arealen och kalkylerat
virket samt stämplat träden. "Träd som ska avverkas
är märkta med orange färg: var aktsam om tall och underväxt",
stod i rapporten. Vad händer med skogen efter avverkningen? Blir
det återplantering? Avverkningen är känslig på grund
av kullarna.
– Vi avvaktar vad Skogsvårdsstyrelsen ger oss för
råd, menar Mona Odeldahl. Här i denna skogsavdelning får
kvinnorna göra ett arbete i grupp som Skogsvårdsstyrelsen redan
har gjort, nämligen att mäta skogen och bedöma virkesvolymen
med ett enkelt redskap som heter relaskop. Och så ska de lära
sig att bedöma omfånget av ett träd genom att ta mått
med den egna kroppen.
– Kom ihåg till nästa gång hur brett ni spände
armarna, ropar Mathilda, det måste man få en känsla för.
Övningarna är mycket uppskattade.
Mer än timmervärden
Till sist står vi i en avdelning som har avverkats för sju
eller åtta år sedan. Ingen föryngring har skett, rådjuren
betar av varenda skott.
– Bara hägna så kommer lövskog, annars kan det
ta tjugo år till, kommenterar Monica. På femtio till hundra
meters avstånd skimrar sjön Unnen genom träden vid vattenkanten.
Här får fastighetsägaren Mona tillfälle att ge sin
framtidsbild om skogen. För henne gäller inte bara timmervärden,
på tjugo år framåt ser hon möjligheter till rekreation
– fiske, jakt och naturturism för människor från
Köpenhamn och Hamburg. Från sin tidigare gärning som företagare
vill hon överföra erfarenheten till turistnäringen.
– Vi har bestämt oss för en kommande situation. Man
kan undvika diskussioner om man har tänkt på möjliga konflikter
i förväg och röjt undan problemen som kan uppstå
i samband med skogens natur- och miljövärden som underlag. De
måste skötas på ett ekonomiskt riktigt sätt, utvecklar
Mona sitt framtidsscenario. För henne kan allemansrätten inte
vara kvar i sin nuvarande form. Detta bemöts med protest:
– Vår allemansrätt ska vi väl försvara
med näbbar och klor! Men allemansrätten och många
andra frågor hinner tyvärr inte diskuteras färdigt. Dryaderna
brukar hålla tiden och de planerade fem timmarna i skogen har gått.
Nästa träff blir inomhus, en kurs för nybörjare i
samarbete med Skogsvårdsstyrelsen i Halmstad. Ett framtidsmål
är att bjuda in en kvinnlig föreläsare som tränar kvinnorna
i förhandlingsteknik. Men till det behövs pengar som den ideella
föreningen inte har än.
Susanne Gerstenberg
1"Dryader" är en beteckning på skogsnymfer i den
grekiska mytologin.
