23 feb 2001

Stor djurplågerirättegång i Helsingborg


Den åtalade Hans Andersson skyllde på räven när man hittade ett av insekter halvt uppätet kadaver inne i fårens ligghall.

Vid upprepade tillfällen under ett flertal år har miljöchefen i Bjuvs kommun försökt komma tillrätta med en fåruppfödare som missköter sina djur. Uppfödaren är nu åtalad för djurplågeri vid Helsingborgs tingsrätt och dom faller nästa vecka.

Hans Andersson, har vid sidan av sitt heltidsjobb på Findus, den dominerande industrin i Bjuv, en fårfarm i Billesholm några kilometer från centralorten. Här driver han uppfödning av lamm, en verksamhet som uppmärksammats åtskilliga gånger de senaste åren på grund av misstankar om att djuren farit illa.

Välbesökt rättegång
Han är dömd för brott mot djurskyddslagen en gång förut, 1998, och nu var det återigen dags för deltidsjordbrukaren att sätta sig på de anklagades bänk i Helsingborgs tingsrätt.
I förra veckan skedde förhandling i målet. En och en halv timmes rättegång var annonserad på rättens schema men det tog betydligt längre tid, trots att bara ett vittne var kallat. Rättegången var välbesökt, både av ortstidningarnas reportrar och ett antal medlemmar från Djurens Rätt och Djurskyddsföreningen i Helsingborg.
Åklagaren byggde framför allt sitt åtal på vittnesmålet från distriktsveterinär Robert Knabe. Han redogör till en början sakligt för tillståndet på gården den 26 oktober 1999, då en inspektion gjordes, efter anmälan från kommunens miljöchef. Det faktum att det gått över 15 månader sedan det eventuella brottet begicks tyder uppenbart på att djurskyddsfrågor har låg prioritet från polis och åklagares sida.

Lämnade åt sitt öde
Robert Knabe vittnar under ed om vad han betraktar som en rad missförhållanden vid Hans Anderssons gård. Distriktsveterinärens allmänna uppfattning var att ett 60-tal lamm, samtliga några månader gamla, led av klart bristande tillsyn.
Vidare rådde väldigt dålig hygieniska förhållanden, bland annat i form av undermålig foderhantering med bland frigående höns som gick omkring på foderbordet, lammen kunde även trampa i sitt eget foder och det fanns inga torra liggplatser i ligghallen, som dessutom var felkonstruerad.
Allvarligare än denna uppräknade mängd brister var dock att djuren var sjuka och hade diarré. De var enligt veterinärvittnet Knabe i rätt dåligt skick; han kunde inte bedöma exakt hur länge djuren hade varit sjuka. Men efter relativt ingående förhör framkom dock att djuren måste ha varit sjuka ett antal dagar; och att det inte kommit plötsligt, vilket den anklagade lantbrukaren Hans Andersson ville göra gällande.

Ingrodda med träck
I rättsförhandligen slogs fast att anledningen till diarrén var att djuren fick felaktigt, för ensidigt foder, mest bestående av morötter och ärter. Det hade enligt Knabe varit lätt för Andersson att vända sig till en veterinär för hjälp att snabbt åtgärda problemet.
Det hade han dock inte gjort utan lammen var allmänt i dåligt skick, slöa, vingliga och håglösa och även mycket smutsiga, enligt distriktsveterinären. Missförhållandena hade pågått under längre tid och han bedömde graden av inbakad träck och lera på lammens bakdelar som mellan fyra och fem på en femgradig skala.

Kadaver som bete
Allra allvarligast var dock att ett av lammen låg dött i beteshagen, ett annat var döende och ytterligare några stycken var så sjuka att de senare måste avlivas. När veterinären svarar på frågor om detta, både från åklagaren och rättens ordförande, överger han sin tidigare saklighet i beskrivningen av inspektionen och håller inte längre tillbaka sin upprördhet över sakernas tillstånd.
– Ja, det är vanvård att sjuka djur ligger kvar och självdör. Man ska inte ha djur på det här sättet, säger han med skärpa i rösten.
Under inspektionen hittades förutom det döende lammet även ett gammalt, av insekter halvt uppätet kadaver, som låg inne i ligghallen. Om hur det hamnat där, uppstod en absurd diskussion i rätten. Den anklagade Hans Andersson menade att en räv måste ha släpat in kadavret. Denna förklaring var enligt veterinären mycket osannolik, dock inte utesluten, framkom vid en direkt fråga från rättens ordförande. Andersson, skulle enligt egen utsago, ursprungligen ha använt kadavret som bete för att skjuta kråkor, något som inte längre är tillåtet.

Andersson deprimerad
Veterinären ansåg fynden av döda djur, både ur etisk och smittrisksynpunkt vara ett oerhört allvarligt fel i djurhållningen. Icke desto mindre var ändå inte missförhållandena så grova att han förespråkade att djuren skulle omhändertas.
– Jag ville ge honom en chans att rätta till felen och behålla sin värdighet.
Fåruppfödaren Hans Andersson fick därför några veckor på sig att åtgärda bristerna, vilket han också i huvudsak gjorde. Så skulle historien ha kunnat sluta, om inte miljöchefen, och tillika miljöinspektören i Bjuvs kommun hade gjort den polisanmälan som alltså efter drygt 15 månader resulterade i rättegången.
Vid flera tillfällen under rättegången ifrågasatte rättens ordförande Roger Backman det sätt som djuren har behandlats på och den anklagade Hans Anderssom medgav några gånger att han kunde ha handlat annorlunda. Orsaken till att tillsynen brast, var enligt den anklagade att hans far nyligen dött och att han därför var deprimerad.

Möjligt fängelsestraff
Den förklaringen var ingen ursäkt, ansåg rättens ordförande Roger Backman med emfas. ”Det är ett stort ansvar att hålla djur, de har också rättigheter”, sa han, och i slutskedet av tingsrättsförhandlingen riktade han sig ännu en gång direkt till Hans Andersson med följande ord: ”Samhället ser numera allvarligt på hur djur behandlas och misskötsel accepteras inte längre som förr.”
Åklagaren bad rätten överväga fängelstraff för djurplågeri medan försvararen visserligen medgav att vårdslöshet förekommit, men att den inte varit grov och att böter därför vore tillräckligt. Dom meddelas på onsdag i nästa vecka.

Peter Wikberg

I papperstidningen kan du dessutom läsa Hans Anderssons egna förklaringar till bristerna i hans djurhållning samt att djurskyddslagen kan tolkas olika på olika sätt.