Många anser att behandlingen av djur i världen är undermålig och engagerar sig aktivt för att förbättra djurens villkor. I kampen finns det olika sätt att gå tillväga, den lagliga vägen – och den olagliga.
Brottsligheten som har ideologiska motiv har i vissa fall lett till att företag har upphört och att miljonbelopp gått upp i rök. Den militanta djurrättsrörelsen har ökat stort under nittiotalet och hade sin pik i mitten av nittiotalet då aktionerna ökade från tre aktioner till åttiofyra aktioner bara på ett år enligt Brottsförebyggande rådets tidning Apropå.
Militanta djurrättsaktivister, även ”militanta veganer” kallade är något som större delen av befolkningen hyser avsky för. De bränner lastbilar, släpper ut minkar, förstör maskiner. Allt för djurens skull. Men många säger att deras aktioner inte hjälper djuren, utan att aktivisterna bara är ute efter att förstöra, att djuren tvärtom får lida för deras skull. Och att de förstör ryktet för den övriga djurrättsrörelsen som kämpar på den lagliga vägen. Djurrättsaktivisterna har även stödgrupper som inte begår brott, men som ger råd och som uppträder som talesmän i medierna.
Men hur är det egentligen? Är de militanta aktivisterna inte ute efter att hjälpa djuren? Och är deras metoder verkligen bara oövertänkta och destruktiva? Vilka är det som döljer sig bakom maskerna egentligen? Och vad har de för motiv?
Enligt en undersökning gjord av säkerhetspolisen är de flesta djurrättsaktivister under 25 år gamla och könsfördelningen inom djurrättsrörelsen är mycket jämn. Djurens Befrielsefront, DBF, hör till de mer kända aktivistgrupperna i Sverige. De har erkänt sig skyldiga till aktioner som minkutsläpp, fritagning av chinchillor och höns, färgbombningar av pälsaffärer, fönsterkross, utplacering av brandbomber samt förstörelse av jakttorn. Deras långsiktiga mål är att få stopp på allt förtryck av djur, exempelvis kött- och pälsindustri samt djurförsök. De kortsiktiga målen är att rädda djur, få fler att bli medvetna om djurrätt och att få folk att bli antingen vegetarianer eller veganer.
Släppa ut minkar
Just utsläpp av minkar hör till eldfrågorna hos både förespråkare och motspråkare av olagliga aktioner. ”Minkar klarar sig inte i naturen, det är ingen idé att försöka ge dem frihet. Det enda som händer är att de dör en plågsam död och hinner förstöra naturen och rubba ekologin på vägen dit” är vanliga argument av motståndarna till militanta aktioner.
– Vissa djur tar man hand om, exempelvis chinchillor och hönor som inte klarar sig i den svenska naturen. Minkar klarar att överleva här, och därför släpper man ut dem och låter dem klara sig själva, säger Tomas Jonsson på DBF SG, Djurens befrielsefronts stödgrupp.
En annan eldfråga är att militanta djurrättsaktivister bränner Scanbilar och orsakar materiell förstörelse, men på vilket sätt hjälper det djuren?
– Det tas till av samma anledning som en bojkott, alltså att man vill att företagen ska förlora så mycket pengar att de lägger om sin verksamhet. Med ekonomisk skadegörelse blir dock skadan större, och förändringen till att driva sitt företag utan att utnyttja djur snabbas upp, säger Tomas Jonsson.
Många av företagen som drabbas ekonomiskt är stora företag som till exempel Scan. Men i många fall är det även privatpersoner och egenföretagare som råkar illa ut och får sin ekonomi krossad av aktivisterna.
– Vi värderar liv över egendom, och kan man göra ekonomisk skada för ett företag, och då få det att lägga ned sin verksamhet – och en massa djur räddas – då är det värt det. Man kan jämföra med om man ser en hund som är på väg att bli kvävd till döds i en varm bil. Man kan då slå sönder rutan och ta ut hunden – och har då värderat hundens liv högre än rutan. Eller så kan man värdera rutan högre och låta hunden plågas till döds. Likadant är det med pälsindustrin etcetera. Tar man sönder en ruta på en pälsaffär så kan i slutändan en rad djur räddas för att det blir mindre pälsar sålda, säger Tomas Jonsson.
Fungerar det verkligen?
Enligt Tomas Jonsson är de orter där det sker mest aktioner även de orter där många väljer vegetarisk kost efter att frågan kommit upp till debatt. Ett exempel på detta är Umeå där flest aktioner har skett och där flest människor är vegetarianer.
– Det finns en rad pälsaffärer och pälsfarmer som stängt efter aktioner. De senaste åren har ett par uppfödare av chinchillor till päls stängt efter aktioner, och även en kaninuppfödare i Laholm, säger Tomas Jonsson.
Det finns mellan en och två miljoner vilda minkar som lever i den svenska naturen. Minkutsläppen kommer således inte rubba ekologin nämnvärt både enligt DBF SG och enligt biologer.
– Antagligen är det minkens dåliga rykte som hänger i. Den har ju gjort viss skada, men orsaken till den skadan är inte frisläppningar av djurrättsaktivister, utan istället att farmerna överhuvudtaget startade här i Sverige. Innan 1920-talet hade vi inga minkar i Sverige, men när minkfarmerna startade 1928, så rymde en del minkar. Dessa minkar har sedan spridit sig och förökat sig. Att släppa ut ett par tusen minkar gör varken till eller från, säger Tomas Jonsson.
Antalet minkar som klarar sig sägs vara 0-20 procent. Enligt DBF är det 10-20 procent av minkarna som klarar sig och enligt en artikel i Aftonbladet är det 10 procent av minkarna som klarar sig.
– Det beror på vilken tidpunkt på året tamminken kommer ut i naturen. Sker det under vinterhalvåret så klarar sig inga tamminkar. De svälter ihjäl. Kommer de ut på sommaren kan någon enstaka klara sig, men högst tio procent. Utsläppen av tammink har idag en mycket liten påverkan på övrig fauna eftersom den vilda stammen är så pass stor och de eventuella tillskotten blir marginella säger docent och biolog Rune Gerell.
– Ser man till alternativet – att 0 procent överlever – så är dock 10 procent att föredra. Dessutom leder aktionerna till ekonomisk skada och dålig pr för branschen, det har hänt att farmer stängt efter aktioner, och då har man också räddat kommande generationer minkar, säger Tomas Jonsson.
Enligt en undersökning som gjordes i Svenljunga kommun efter ett utsläpp av 6 500 minkar uppgav kräftfiskare att de visserligen hade märkt en skillnad i antalet kräftor, men att det snarare berodde på vädret än på minkarna. Omedelbart efter utsläppet dödade minkarna hönor, katter, kalkoner och kaniner till ett värde av 10 000 kronor. Den sammanlagda ekonomiska skadan som minkutsläppet ledde till för pälsfarmaren och kommunen beräknades till 1 630 000 kr. Huvudorsaken till att djur fritas är dels ekonomisk skadegörelse och dels att ge djuren friheten tillbaka.
– Alla minkar överlever inte, så där är kanske den ekonomiska biten av större vikt än vid till exempel fritagningar av chinchillor som inte kostar uppfödaren lika mycket, säger Tomas Jonsson.
Den lagliga vägen
Djurens Rätt tillhör dem som kämpar för djuren den lagliga vägen. De stöder inte militanta aktioner, men säger sig kunna gå ut med ett moraliskt stöd till en viss typ av civil olydnad.
– Det handlar om fall där det står mellan liv och död för ett djur, till exempel att någon krossat en bilruta för att rädda en hund som lämnats i solen, i det fallet finns ingen annan väg att gå, säger Eva Söderström, presssekreterare på Djurens Rätt.
Enligt Djurens Rätt är den lagliga vägen det bästa sätt man för fram sitt budskap på. Det gäller att förändra folks attityd. Samtidigt har de en viss förståelse för att människor blir frustrerade för att regelverket inte fungerar och därför väljer att ta till olagliga metoder.
– Det är många lagar som bara finns på papper. Vi kan förstå att det råder en djup frustration över att regelverket inte fungerar och att människor tycker att det tar för lång tid. Militanta aktivister väcker frågan på sitt sätt men frågan är om folk får den bild av deras verksamhet som de själva vill ge. Risken med aktionerna är att det fokuseras mer på själva utsläppet av djur än på huvudfrågan, säger Eva Söderström.
Enligt Tomas Jonsson är de flesta som deltar i olagliga aktioner även aktiva på lagligt sätt.
– Vi vill vara så effektiva som möjligt och då är det inte tillräckligt att bara arbeta lagligt. Vi tycker det är rätt att bryta mot lagen när lagen tillåter att oskyldiga liv utnyttjas och dödas. För de flesta människor är det en självklarhet att ingripa om människor far illa. De flesta hyllar Oscar Schindler, som bröt mot den tyska lagen på 40-talet och befriade människor från koncentrationsläger. Detta är en liknande situation, men skillnaden är att vi tar hänsyn även till ickemänskliga varelser, säger Tomas Jonsson.
Då Djurens Rätt som organisation inte stöder militanta aktioner kan det vara känsligt om det framkommer att en person som är aktiv hos Djurens Rätt även är militant aktiv.
– Vi får lita till var och ens sunda förnuft. Vi kan inte gå in och tala om för folk vad de får och inte får göra, huvudsaken är att man stöttar vårt mål. Skulle det vara så att någon sitter på två stolar och dels är aktiv hos oss och militant aktiv så får vi hoppas att de talar om att de militanta aktionerna inte utförs i Djurens Rätts namn, säger Eva Söderström.
Civil olydnad
Människor som tar lagen i sina egna händer för att få fram sitt budskap gör sig sällan populära hos befolkningen, men många politiska partier stöder viss typ av civil olydnad, men då ofta med fokus på att skadegörelse ej får förekomma. I vänsterpartiets partiprogram finns inskrivet: ”Vänsterpartiet vill förändra det vi uppfattar som felaktiga beslut den parlamentariska vägen. Men demokrati är inte endast ett antal regler och lagar. Civil olydnad kan ha ett demokratiskt innehåll och en folklig förankring och kan rikta sig mot såväl parlamentariskt som administrativt fattade beslut. Civil olydnad är en yttersta möjlighet till nödvärn för människor som saknar makt att på andra sätt försvara folkligt förankrade och moraliska värden som mänskliga rättigheter och oersättliga naturresurser. Civil olydnad utgår från icke-våldsprincipen.”
– Sen kan man naturligtvis inte ha det till att alla begår brott till höger och vänster alltefter deras åsikter. Men om det är frågan om liv som står på spel, så tycker jag att man bör agera på något sätt, säger Tomas Jonsson.
DBF tror att så länge de håller sig till icke-våldsprincipen, det vill säga att de inte skadar människor, så är det inte någon fara.
– Oftast håller människor inte med om metoderna vi använder, men på grund av aktionerna så får man upp hela frågan till debatt, och då kan vi få fram våra argument – inte bara kring metoderna, utan också kring varför det överhuvudtaget är fel att utnyttja och döda djur, säger Tomas Jonsson.
Ett flertal av DBF:s aktivister har efter aktionerna hamnat i fängelse. Många som är engagerade i djurrätt på olaglig väg är straffade sedan tidigare, men oftast för brott med ideologiska motiv. Men är det verkligen värt att hamna i fängelse för att rädda djur?
– Ja, det finns ju de som tycker det. Resonemanget brukar vara att vad man än utsätts för i form av böter och fängelse, så är det ingenting i jämförelse med vad djuren utsätts för, säger Tomas Jonsson.
Teresa Sundström
