Johnny Vergara besökte vintern 1996 ett barnhem i Chile. Han såg de stora behoven och de små resurserna. Idag arbetar han med Niños del futuro (framtidens barn). Det är en förening som mest sysslar med fadderverksamhet.
Vi befinner oss i Järfälla, en medelstor kommun norr om Stockholm. Här har Niños del futuro sitt säte. Just idag har de en av två årliga träffar. Den är dels till för att samla in pengar och dels för att medlemmarna och faddrarna ska träffas.
Klockan är nästan halv sju på kvällen. Höstens kalla vindar börjar ge sig till känna. Vi stiger in i den varma lokalen, där vi träffar Johnny Vergara, en storväxt kille med ett glatt leende och med många bollar i luften.
Johnny säger att han måste hämta ”pirogerna” och byta om, så kan vi prata i lugn och ro. Överallt är folk i full gång med att fixa, dona och förbereda kvällens sammankomst.
Efter en stund kommer Johnny något andfådd och ombytt till röd skjorta och vita byxor. Han leder oss till ett litet rum.
Johnny Vergara växte före kuppen 1973 upp i en medelklassmiljö i Chile. Fadern var ekonom i marinen och aktiv medlem i M.I.R (Revolutionär vänsterrörelse). Han satt fängslad i 4 år efter kuppen innan han kunde fly till Sverige.
Efter det att fadern hade fängslats förlorade familjen allt. Johnny hamnade tillsammans med sin äldre bror på gatan.
Johnny berättar vidare att han kom till Sverige 1984, 17 år gammal för att återförenas med sin far. Bland annat hade Johnny kallats till militärtjänst, vilket var omöjligt för honom att göra på grund av hans mörka minnen från militären efter kuppen.
Trots sin ringa ålder har Johnny alltid varit aktiv på olika sätt. Redan från början arbetade han i föreningar med frågor rörande politiska fångar och försvunna under diktaturen i Chile. Han var aktiv också i Latinamerikanska ungdomsförbundet som arbetade med att hjälpa gamla och handikappade i Latinamerika.
Inget hemspråk
Det var ingen slump att föreningen Niños del futuro grundades 1994.
De nybildade partiet Ny Demokrati ville ta bort hemspråksundervisningen från skolan. Detta gjorde Johnny och andra föräldrar upprörda. De bildade Niños el futuro, där man på ideell basis gav möjlighet till gratis hemspråksundervisning.
Sen dess har föreningen växt. Man har engagerat sig för barn främst i Latinamerika genom olika projekt och andra insatser. – Vi samlar in pengar, berättar Johnny, som vi bland annat skänkt till Läkare utan gränser en organisation som vi har stort förtroende för. Vi tycker att de jobbar väldigt nära människor. Att arbeta nära människorna är också en naturlig del i vår verksamhet.
Tillbaks till Chile
Vintern 1996 reste Johnny till Chile. Där träffade han en gammal ungdomsvän, Viviana Salgado, som tillsammans med sin man ideellt driver barnhemmet Tierra de esperanza (Hoppets Värld). Barnen som man hjälper är barn som föräldrar lämnar för adoption samt misshandlade och sexuellt utnyttjade barn men även gatubarn.
En dag bjöd hon Johnny att titta in där. Då såg han de stora behoven och de otillräckliga resurserna.
– Barnhemmet gjorde ett stort intryck på mig, säger Johnny. När jag kommit tillbaka till Sverige, kallade jag till ett möte. Vi tyckte att de som stod bakom barnhemmet var seriösa och beslöt att inleda ett samarbete med dem.
– Så vi började vår fadderverksamhet med 20 barn för att sedan utöka till 40, idag är det 70 barn som får hjälp på detta sätt. Viviana Salgado och hennes man är väldigt glada att vi stödjer programmet.
– Vi skickar trettio tusen kronor var fjärde månad, vilket är mycket pengar i Chile, tillägger han.
Varje fadder betalar 120 kronor i månaden, men Johnny påpekar att det inte bara handlar om pengar utan också om ett socialt engagemang för barnen. Man brevväxlar och skickar födelsedagspresenter och julklappar.
– Det handlar om att etablera en relation till barnet, menar Johnny. De ska känna att det finns någon som bryr sig även om denna någon befinner sig på andra sidan jordklotet.
De flesta som varit i Chile har också träffat barnen och fått minnen för livet.
Nära människor
Johnny Vergara är trebarnsfar. Han har ibland fått glömma sina drömmar. Till exempel tänkte han läsa till socionom men gick i stället vårdlinjen därför att han då blev färdig snabbare. Vilket inte är något han ångrar, tvärtom, eller som han själv utryckte det, ”jag kan inget annat än att jobba med människor”.
Idag arbetar han med barn, och har en heltids resurslärartjänst. Dessutom jobbar han också inom äldreomsorgen.
Johnny tar även hand om sin handikappade bror ett par gånger i månaden.
De ligger nära mig
Jag frågar honom var han får all kraft ifrån ,vad det är som håller honom så engagerad och aktiv.
Johnny lutar sig framåt. Han sjunker ned en bit och svarar:
– Jag har själv varit med om samma saker som de här barnen, jag har varit hungrig, sovit under broar, levt på barnhem och på gatan.
– Men det är också viktigt att ha en förstående familj, min familj vet vad jag kämpar för, tillägger han med ett leende.
Mauricio Chacana
Vill du komma i kontakt med
Niños del Futuro ring
Johnny Vergara
på tel 08-58039185
http://goto.glocalnet.net/futuro
