Vilket politiskt parti värnar i dag om vår modernäring jordbruket och landsbygden? Frågan är i högsta grad berättigad med tanke på nedläggningen av jordbruk och den pågående avfolkningen av landsbygden.
I regeringsförklaringar och vid andra högtidliga tillfällen talar statsminister Göran Persson så vackert om jordbruket som en framtidsnäring och vikten av en levande landsbygd. I ett svarsbrev till Småbrukarna skriver statsministern fina ord om hur regeringens ”insatser främst gynnar områden med småskalig struktur och således i förlängningen småjordbruken”. Allt enligt regeringens miljö och landsbygdsprogram.
I en intervju i Svenska Dagbladet är statsministerns budskap något helt annat.
”De svenska bönderna måste förbereda sig på en ordentlig strukturomvandling. Den kommer. Den reform av jordbrukspolitiken som EU genomför är bara början. WTO-förhandlingarna (världsomspännande frihandel) kommer att tvinga Europa att öppna sig för nya världshandelspriser (dumpingpriser)”.
Vi kan bara konstatera vad vi redan vet att ledande socialdemokrater går kvar i gamla hjulspår och fortsätter sin avfolkning och stordriftpolitik, utan hörbara protester från övriga partier.
Det är anmärkningsvärt att statsministern och hans regering som i regeringsförklaringen säger sig vilja bygga ett ekologiskt hållbart samhälle, inte tycks vara medvetna om hoten mot detsamma. Insikten om att grunden för ett hållbart samhälle, är ett hållbart jordbruk, saknas både hos regeringen och oppositionen.
Våra politiska företrädare tycks inte inse allvaret i de många rapporter som påtalar hoten mot de livsuppehållande systemen världen över.
Fångade av den ekonomiska upphetsningen har det politiska etablissemanget förlorat förmågan att uppfatta hur naturresurserna förbrukas och de ekologiska systemen mår allt sämre. Kontrasten mellan den ljusa framtidsförhoppning våra styresmän grundar på IT-teknologin och utarmningen av jordens ekosystem ställer oss inför en schizofren framtidsbild.
Trots att skillnaden mellan vår egen civilisation och våra jagande och samlande förfäder är stor har vi en sak gemensamt, vi är beroende av jordens naturliga system och resurser för att överleva.
Olyckligtvis är det så att den expanderande globala ekonomin, den som driver börsernas index till nya rekordhöjder, i sin nuvarande uppbyggnad undergräver de naturliga ekosystemen.
Vi hittar bevisen i form av minskande skogsarealer, eroderande jordar, sjunkande grundvattennivåer, utfiskade vatten, stigande temperatur, döende korallrev,och utrotningshotade djur och växtarter.
De sjunkande grundvattennivåerna utgör ett stort hot mot den globala livsmedelförsörjningen, då i dag cirka 40 procent av maten i världen produceras på mark som är konstbevattnad. Samtidigt sker ett överuttag från akviferer, (underjordiska vattenkällor) med 160 miljarder ton om året. Skulle dessa överuttag upphöra saknar ytterliggare 480 miljoner människor mat, 1,2 miljarder svälter i dag.
Med tanke på att hoten mot den globala livsmedelförsörjningen är reella, är det tragiskt att inte svenska politiker inser vilken stor framtida tillgång vårt jordbruk med tillhörande åker och betesmarker utgör.
För att utveckla ett hållbart jordbruk i Sverige är det nödvändigt att frigöra oss från EU-s centralstyrda, byråkratiska industri och kemikalieinriktade jordbrukspolitik där kvantitet är det primära målet.
En svensk nationell jordbrukspolitik bör utformas under arbetsnamnet ”Närproduktion” med kvalitet som primärt mål. Det är på intet vis försvarbart med de långa transporter som sker inom livsmedelssektorn i dag. En studie som gjorts vid Stockholms universitet av systemekologen Folke Günther, visar att en familj bestående av fyra personer som handlar livsmedel för 60.000 kronor om året, går 12.000 kronor till produktionskostnader, 3.000 kronor till producentens lön och 45.000 kr till distribution och handel. Den fossila energiinsatsen i detta system är 40.000 kWh.
Studien visar också att om samma familj väljer att handla närproducerat, det vill säga direkt av producenten, ökar producentens kostnader med 50 procent, från 12.000 kronor till 18.000 kronor, producenten höjer sin lön från 3.000 kronor till 12.000 kronor, och då stannar familjens kostnader vid 30.000 kronor. I den senare modellen stannar den fossila energiinsatsen vid 8.000 kWh.
Nu är det väl så, vilket Günther själv påpekar, att det kanske inte går att handla alla livsmedel lokalt. Men studien visar på vilka möjligheter som finns att sänka den fossila energiinsatsen inom livsmedelsproduktionen. Kan vi sänka energiinsatsen från 40.000 kWh till 20.000 kWh för familjen i exemplet, skulle detta utslaget på alla hushåll i landet innebära en besparing på 40 TWh per år. Som jämförelse kan nämnas att ett kärnkraftsaggregat producerar omkring 5 TWh el per år.
Argumenten för närproducerat: Närproducerat ger stora möjligheter att kraftigt sänka fossila energiförbrukningen. Skapar arbetstillfällen lokalt och håller landsbygden levande. Höjer livskvalitén för människor och djur och bevarar den biologiska mångfalden. God kontakt mellan producent och konsument. Högre livsmedelssäkerhet. Friska djur utan mediciner. Ekonomiska fördelar för konsument och producent.
Det är djupt beklagligt att politikerna i vårt nationella parlament inte är bemyndigade att besluta om de regeländringar som är nödvändiga för att utveckla ett hållbart jordbruk med tillhörande livsmedelsförädling. Det är EU-s direktiv och förordningar som gäller.
Åke Karlsson
Ordf Förbundet Sveriges Småbrukare
