Birgitta Carlsson, som sedan närmare 20 år arbetar aktivt för djurens rättigheter, intervjuas av Åke Askensten, som fick dåligt samvete inför sammanträffandet med denna genuina aktivist.

När jag styr stegen mot restaurang Manna i Söderhallarna vid Medborgarplatsen i Stockholm drabbas jag av dåligt samvete. Nu ska jag träffa en person, som är just det som jag (och alla andra) borde vara. Nämligen vegan, eller är det en vegetarian jag ska träffa?
Jag tänker bakåt på barndomshemmets äckliga, klibbiga flugfångare, där de stackars djuren plågades många timmar innan de befriades av döden. Och på kråkungarna som vi dödade och skar benen av; magistern hade ju sagt att vi skulle göra det och vi fick dessutom 35 öre per benpar.
Nej, vem var det som påstod att människan i grunden är god… Gandhi?
De goda förefaller vara i klar minoritet.
Nu ska jag i alla fall träffa en god människa, en riktig vegetarian. För det är det hon är, visar det sig. Birgitta Carlsson från Karlskrona, sedan många år en eldsjäl inom djurrättsrörelsen.

En god lunch
Därmed får jag möjlighet att döva mitt dåliga samvete genom att äta veganmat. Mycket god dessutom. Något som påminner om köttbullar plus rikligt med lätt identifierade grönsaker. Allt ganska starkt kryddat. Jag förstår att man egentligen inte kan skylla på maten för att man inte är vegan. Man måste bara lära sig att laga mat på ett annat sätt.
Samtidigt får jag veta att jag inte lunchar med en vegan utan med en vegetarian som “inte äter dödade eller mördade djur“.
Birgitta förklarar det så här:
– Jag är vegetarian och nästan vegan. Det innebär att jag äter veganskt hemma, men kan äta vegetariskt när jag är borta.

Traditionell aktivist
Det visar sig att den ljushåriga, medelålders blekingskan på andra sidan bordet har en bakgrund som traditionell aktivist. Och att hon började tidigt. Hon var aktiv i Vietnamrörelsen under 1960-talet och medlem i Förbundet Kommunist. Och när hon studerade och spelade teater i New York var hon med i ”New York Radical Feminists”. 1969 blev hon vegetarian.
– Det är först på senare år som jag gått allt mer åt det veganska hållet, under påverkan av den unga generationen.
– Jag insåg då på allvar att det var en etisk fråga. Att djuren har samma rätt som människor till sina liv.
1972 blev hon medlem i Nordiska Samfundet mot plågamma djurförsök.

Rörelse med möjligheter
– Jag förstod snart att det där var en rörelse där det fanns möjlighet att uträtta en hel del.
Och uträttade, det gjorde hon verkligen, Birgitta Carlsson. Efter att ha varit med i allehanda aktiviteter blev hon 1977 ordförande i samfundet, en post som hon innehade ända fram till 1993.
1974 var hon en drivande kraft i startandet av tidskriften Djurfront, som 1988 gick upp i Djurens Rätt, som har funnits som tidning sedan början på 1900-talet.
Hon minns att de tryckte den första upplagan av Djurfront i 1.000 exemplar. Och att efterfrågan gjorde att de fick trycka en lika stor extraupplaga.

Radikalare
De aktiva djurvännerna har blivit radikalare på senare år. En del av dem befriar och fängslade djur och andra bränner lastbilar. Det ger publicitet. Senast framträdde tre aktivister och berättade om hur de hade ”oskadliggjort” utrustning i ett slakteri i Skövde. (Se Miljömagasinet nr 31.)
Vad tycker egentligen Birgitta Carlsson om denna typ av aktiviteter?
– Även om vi i Djurens Rätt inte kan ställa oss bakom olagligheter så kan vi ju konstatera att det har varit till nytta för djuren genom att frågorna fått en sådan uppmärksamhet i massmedia.
Hon bedyrar att hon själv aldrig varit med om olagliga aktioner.
– Jag har inte ens befriat ett försöksdjur. Vi arbetar för att djurskyddslagstiftningen hela tiden ska skärpas så att djur får allt fler rättigheter. Om man tror på dialogen som en möjlighet till framgång och lagstiftning som grund för förändring, kan man inte som organisation använda olagliga metoder.

Gör inte en mygga förnär?
Själv gissar jag att det ibland kan vara svårt för i grunden snälla veganer att ta till våld. Men det är ju aldrig fråga om våld mot annat än död materia. Eller? Som journalist, d v s ställföreträdande läsare, testar jag detta:
– Tar du som vegetarian aldrig till våld? Dödar du inte ens en mygga?
– Naturligtvis inte. Alla djur har samma rätt. En djurvän kan inte använda våld mot djur.
På den punkten liksom i det mesta annat är Birgitta Carlsson glasklar. Jag märker att hon vet vad hon vill och jag anar att hon kan vara ganska tuff ibland. Ja, det måste man förstås vara för att klara av att vara förbundsordförande under 16 års tid.

Terrorism mot djur
Apropå våld så gör Birgitta jämförelsen med den kontinuerliga skadegörelse som människorna bedriver mot djuren. Det som sker i djurfabrikerna, djurbilarna och i slakterierna betecknar hon som ”terrorism”.
– Det är profiten som styr.
Att befria fängslade djur började bli ganska vanligt i mitten av 1990-talet. Begreppet ”militanta veganer” myntades 1995. Uppmärksamheten har varit stor i media även om kritikerna påpekar att utsläppta djur, som levt hela sina korta liv i fångenskap, ofta har svårt att klara sig ute i naturen.

Galna kosjukan
Olagliga aktioner anses ändå i stor sett ha varit till nytta för djuren. Men hur är det med galna kosjukan och mul- och klövsjukan? Bra för djurrättsrörelsen?
Jag märker på Birgitta att hon inte är speciellt entusiastisk över den typen av konstiga frågor. Det är ju nästan som att fråga en kärnkraftsmotståndare om han/hon vill att en kärnkraftsolycka ska inträffa.
– Dessa fasansfulla och plågsamma sjukdomar vill ingen ha. Absolut inte. Men det som hänt har öppnat ögonen på många människor för hur stordriften struntar i djurens biologi. Det leder förhoppningsvis till minskat köttätande. Och EU har som en följd av skandalen förbjudit animaliskt foder till växtätande djur.
”Kannibalismen” bland djur – som till skillnad från människorna inte har tillgång till några innehållsdeklarationer – är nu förhoppningsvis i avtagande. Risken är annars stor att de smittosamma djursjukdomarna blir en global företeelse. Detta om man i tredje världen tar till europeiska avarter av djuruppfödning, inklusive kadaverinblandat foder.

Naturen slår tillbaka
– Naturen slår tillbaka, påpekar Birgitta och tar kloning som exempel.
– Förutom att kloning är principiellt oacceptabelt så ”ärver” klonade djur inte nödvändigtvis alla egenskaperna från förebilden. Ofta har klonade djur sämre fysik och sämre hälsa än vanliga djur. Det kan medföra ett plågsamt liv. Och framför allt har mängder av djur fått sätta livet till i forskningen för att att utveckla kloningsmetodiken.
Även om mycket fortfarande är eländigt så hoppas och tror Birgitta på en bättre framtid.
– Inom en 10-årsperiod har vi betydligt fler vegetarianer än i dag. Det växer nu upp en ny generation som från barnsben fått lärt sig äta grönsaker och som dessutom på ett helt annat sätt än tidigare generationer fått klart för sig hur illa vi gör djuren. Detta och djurrättsfolkets aktiviteter gör att vi kan räkna med att allt fler ställer sig på djurens sida.

47.000 medlemmar
Man skulle kunna tro att en organisation som Förbundet Djurens Rätt fått fler medlemmar under senare år på grund av foku-seringen på djurhanteringen. Men så är det inte. 1990 hade man ca 65.000 medlemmar, nu är siffran 47.000. Ändå en imponerande stor medlemskår, inte minst med tanke på att i stort sett alla organisationer tappar medlemmar.
Till sist ber jag Birgitta Carlsson klargöra den eventuella skillnaden vegetarianer och veganer.
–Jodå, det finns en skillnad. Veganer äter inte några som helst anminaliska produkter. Vegetarianer (lakto-ovo-vegetarianer) äter inte djur, men konsumerar ägg- och mjölkprodukter.

Åke Askensten