Bensinpriset har fördubblats på några år. Men biltrafiken fortsätter att öka. Det kan förefalla som om de allra flesta bilister inte är särskilt priskänsliga. Men det är naturligtvis inte bara priset som spelar in om folk väljer att låta bilen stå och i stället tar sig fram på annat sätt. Tillgången till god kollektivtrafik hör till det som spelar in.

En tysk professor hade för några år sen räknat ut att bensinpriset skulle behöva stiga till 18 kr litern innan det blir några större effekter i form av biltrafik.
En undersökning bland invånare i Stockholms län tyder dock på att man åtminstone där ligger den avgörande smärtgränsen betydligt lägre än så.
Undersökningen ger svar på den många gånger ställda frågan hur bilavgifter (s k biltullar) skulle påverka biltrafiken.

500 kr viktig gräns
En fråga löd så här: Om du jämför med dina resor till och från arbetet i dag, hur mycket mer får det kosta dig personligen per månad innan du byter färdmedel?
23 procent skulle byta till annat färdmedel redan vid en kostnadsökning med 100 kr per månad. 60 procent skulle byta vid en kostnadsökning på 500 kr. 16 procent skulle fortsätta att köra även om kostnaden ökar med mer än 1000 kr.

Kvinnor och offentligt anställda är mer priskänsliga än män och sysselsatta i den offentliga sektorn. Undersökningsföretaget SKOP anser att svaren på denna fråga ”måste tolkas med viss försiktighet” eftersom nästan varannan inte har kunnat besvara frågan.
Speciellt förvånande är att nästan 1/4 skulle byta färdmedel om den personliga kostnaden ökar med så pass lite som 100 kr, dvs ca 3 kr per dag.

Om bilavgifter införs i Stockholms innerstad så har det talats om en genomsnittlig dagkostnad på minst 25 kr. Med drygt 20 arbetsdagar per månad handlar det om över 500 kr per månad. Därmed skulle alltså bilresorna till jobbet minska med 60 procent.

40 procent reser kollektivt
Enligt undersökningen reser 40 procent av de förvärvsarbetande i Stockholms län oftast kollektivt till jobbet. 37 procent åker bil ensamma medan 5 procent samåker. Det innebär att delbilåkande är fler än kollektivtrafikanterna: 42 procent mot 40. 6 procent tar cykeln till jobbet medan 12 procent går.

Promenerandet till jobbet är naturligtvis vanligare i Stockholms innerstad, där är siffran 24 procent. 17 procent av de innerstadsboende tar bilen till arbetet, att jämföras med 52 procent bland boende i kommuner norr om Stockholm och 47 procent i kommunerna söder om Stockholm.
Den typiske kollektivresenären är en ung, offentliganställd kvinna.

Snabbheten prioriteras
41 procent anser att bland motivet för val av färdmedel – är snabbheten viktigast. Därefter kommer bekvämligheten (33 procent) och på 3:e plats kostnaden (16 procent). Miljövänligheten prioriteras bara av 4 procent.
På frågan vad som bör förbättras för att man ska resa mer med buss, pendeltåg och tunnelbana var ”fler turer” det helt dominerande svaret medan ”bättre förbindelser” kom på andra plats.

Av de som tar bilen till jobbet uppgav 51 procent att de använder bilen i arbetet minst en gång i veckan, medan 41 procent aldrig gör det eller gör det mindre ofta än varje månad.
De som tar bilen till jobbet fick ange vad som skulle vara den största nackdelen med att resa kollektivt. En majoritet (58 procent) svarade att tiden och/eller förseningar är den största nackdelen.
60 procent vill satsa på kollektivtrafik.
På frågan om man vill förbättra kollektivtrafiken eller bygga tunnelleder för trafiken runt Stockholm prioriterade 60 procent kollektivtrafiken, medan 37 procent föredrog tunnelleder, d v s tunnlar för bilar och bussar.

Den här undersökningen gjordes i slutet av 1997 på uppdrag av bl a gatu- och fastighetskontoret i Stockholm. Då redovisades den av någon anledning inte i gatu- och fastighetsnämnden. Men nu har Miljömagazinet, närmast av en slump, fått tillgång till den.
Även om undersökningen har några år på nacken innehåller den en hel del intressant information. Dock bör man ha i minnet att både bensinpriset och SL-taxorna har höjts sedan 1997.

Åke Askensten