Man måste ha djävlar anamma och inte ge upp, säger Ninna Widstrand när vi samtalar om varför Miljöbiblioteket i Lund lyckats så väl trots små resurser.

Miljöbiblioteket ligger alldeles i närheten av järnvägsstationen och är väl värt ett besök.
Världsnaturfonden gav 100 000 kr i projekteringsbidrag och verksamheten kom igång 1992. Men föreningen startade redan i december 1990 efter ett idéseminarium.

Sökte pengar
Ninna tog halvtidsledigt från jobbet på Bibliotekstjänst AB för att kunna söka pengar och få igång verksamheten. De sista åren tog hon avtalspension och fick 70 procent av en låg bibliotekarielön.
Hon har jobbat på alla slag av bibliotek i Sverige, men också med vuxenutbildning i Tanzania. De sista 16 åren arbetade Ninna Widstrand på Bibliotekstjänst i Lund som verkar under marknadsmässiga villkor. Där lärde hon sig att göra marknadsundersökningar och kravspecifikationer, kunskaper som varit nyttiga för Miljöbiblioteket. Det är Sveriges enda specialbibliotek för allmänheten

Möttes av skepsis
I början mötte hon skepsis. Kommunen bidrog inte de fyra första åren och har inte gett särskilt mycket sedan heller även om man tilldelat biblioteket ett miljöpris och nu bidrar med ett litet årligt anslag. Men när verksamheten blev framgångsrik kom propåer från en del politiker att inrätta ett kommunalt miljöbibliotek, något som Ninna fortfarande reagerar med harm på.
– Se vad som hände i Stockholm, säger hon. Där inrättades ett kommunalt miljöbibliotek, men det sopades bort efter ett år vid nästa politikerskifte.
I Malmö startades ett miljöhus, Gröna Huset, som Miljöbiblioteket var nära att flytta in i, men det lades ner efter tre år.
– Det är bättre att leva knapert och söka bidrag från olika håll än att lita på politikernycker.

Bidragsgivare
Med flera bidragsgivare är det inte så känsligt om en faller ifrån. Det är dock ett problem att det är lättare att få anslag till projekt än till löpande kostnader som Iöner och hyror.
Ett trettiotal företag, Statens kulturråd, Sida, miljödepartementet, Världsnaturfonden och flera andra fonder och stiftelser bidrar till finanserna. Och så Lunds kommun med 100 000 kronor om året, och Region Skåne. Men de 200 medlemmarna är den viktigaste tillgången. En stabil medlemskår är viktig för kontinuiteten och som resurspersoner för verksamheten.
Ett stort bidrag till beståndet av böcker, tidningar och klipp kom från Ekotekets bibliotek när det lades ner. Där var Miljömagasinets ordförande Peter Eller en av de drivande. Centrum för Ekologisk Teknik skulle ha övertagit Ekotekets samlingar men lyckades aldrig skapa resurser.
– Men vi lyckades aldrig skapa resurser för att organisera en fortsättning, så jag vet hur svårt det kan vara, och är därför full av beundran. I Ekotekets bibliotek med 6 000 titlar finns en stor del av miljörörelsens historia och det hade varit skandal om det hade förstörts, tycker Ninna.

Samlingarna utökas
Miljöbiblioteket utökas snabbt genom att man får tidningar och tidskrifter i utbyte mot sitt Nyhetsbrev. Biblioteket har 350 tidskrifter och över 13 000 böcker. Nya får man bl.a. genom att recensera böcker åt Skånska Dagbladet.
Ninna är mycket stolt över hängmappssystemet med tidningsklipp och broschyrer sorterade på mycket smala kategorier. Verksamheten är datoriserad och man kan även söka på Internet.
Biblioteket har också gjort en katalog på över 600 miljöorganisationer i Europa, Directory of Environmental NGOs in Europe, som man planerar att utvidga till att bli global. Det finns också en miljöbokhandel, man ordnar debatter och föredrag. Kommunerna har fått hjälp med arbetet med Agenda 21 och förslag på bokinköp.

Resurs för skolklasser
Skolklasser erbjuds att gratis komma på miljökunskapsverkstad. För att inte bli alldeles förvirrade bör varje elev innan ha formulerat en fråga som han eller hon vill ha svar på. Eleverna har blivit djupt engagerade och många har återkommit för att göra uppsatser.
– Det är livet att kunna leverera vägar till svaret, tycker Ninna. Hon drivs till hälften av ilska och till hälften av entusiasm, ilska över att det går så farligt sakta med miljöarbetet och entusiasm över att så många vill veta och att hjälpa dem finna svar på sina frågor.
Väldigt många personer med arbetsmarknadsstöd har passerat genom Miljöbiblioteket. Ninna Widstrand tycker inte att det är jobbigt att ständigt lära upp nya. De gör ju ett viktigt jobb.

Systerbibliotek
Många är invandrare med höga utbildningar.
– Det är verkligen sorgligt att vi inte använder människors kunskap bättre i samhället, säger Ninna Widstrand.
Biologen Ingrid Reiz har katalogiserat nästan alla böcker. Miljöjuristen Graciela Ratti har tagit över som styrelseordförande efter Ninna.
Men Ninna Widstrand har ingalunda lagt av för det, nu när hon är 70 år, utan ägnar sig åt projekt istället. Hon har också deltagit i initiativet till att det bildats en svensk UNEP-kommitté (UNEP är FN:s miljöprogram) och Alert 2002 som skall förbereda för FN:s miljökonferens i Johannesburg nästa år, tio år efter Rio.
Miljöbiblioteket har stöttat systerbibliotek i Baltikum, Polen och Vitryssland med bistånd från Sida. Just nu stöttas ett projekt i Turau i Pripjatområdet i Vitryssland. Där är otroligt fattigt. Fortfarande femton år efter Tjernobyl är det alltför hög radioaktivitet i grödorna.
– Det är roligt att kunna använda ryskan, tycker Ninna. Vid statskuppen mot Gorbatjov 1991 var Ninna i Moskva och hörde om det i rysk radio och på BBC. Hon gick till svenska ambassaden med listor på svenskar i Moskva men de trodde henne först inte.
Ninna Widstrand tycker att Miljöbiblioteket i Lund kan ses som en ”hela Sveriges resurs”. Man kan bistå med böcker, informationssökningar och råd.

Hans Sternlycke