Nu har den alltså bildats, den nya folkrörelsen mot storkapitalismens maktfullkomlighet och börsmäklarnas spekulation med andras pengar. Attac-rörelsen har sitt ursprung i Frankrike 1998, men sprider sig som en löpeld över världen. Nu finns en färdig organisation med stadgar och styrelse som är redo att ta upp kampen mot kapitalets maktfullkomlighet.
Jag var med på ABF-huset på trettondagen tillsammans med många andra intresserade som sökte kunskap i alla de frågor som Attac har engagerat sig i.
Dagen ägnades åt seminarier i fem olika lokaler i ABF-huset där mer eller mindre kända föredragshållare delade med sig av sin kunskap. I stora salen talade Bror Pejus från livsmedelsarbetarförbundet, Agneta Stark, professor från Tema Genus och Johan Ehrenberg om globalisering. Senare talade Bim Clinell, journalisten som kan Frankrike, om Attacs tillblivelse. I andra lokaler talades det om nyliberalismen av bl a Göran Greider och om det svenska EU-ordförandeskapet av Per Gahrton. WTO, IMF och världsbanken var föremål för ett seminarium.
Pensionsfonder och det nya svenska pensionssystemet kritiserades i ett seminarium av bl a författaren Sven Lindqvist och KG Scherman, f d mångårig chef för Riksförsäkringsverket. Gentekniken, Spekulationsekonomin och ”Demokratins försvarsrörelser” var titlarna på andra seminarier liksom ”Genteknik och makt”.
Dagen avslutades med anföranden av handelsminister Leif Pagrotsky och Attacs generalsekreterare Pierre Tartakowsky. Pagrotsky lär ha uttalat sig mycket positivt om Attac.
Attac betyder: L’association pour la taxation des transactions financièrs pour l’idé aux citoyens (Föreningen för beskattning av kapitaltransaktioner för medborgarnas bästa). Om man sedan förklarar att detta betyder: aktion för att införa Tobinskatt, så blir det inte så mycket lättare att förstå varför detta budskap har väckt en sådan entusiasm världen över. De flesta människor har nog en mycket dunkel uppfattning om vad som menas med en Tobinskatt. Namnet härrör från nobelpristagaren James Tobin, som 1972 föreslog en international beskattning på 0,1 procent på alla kapitaltransaktioner över gränserna. I dag förhåller det sig ju så att ca 95 procent av alla penningtransaktioner över gränserna avser rena penningtransaktioner och endast 5 procent är betalning för varor som exporteras och importeras. Och en Tobinskatt på en halv promille skulle kunna inbringa 100 miljarder kronor per år att ställa till fattiga länders förfogande.
Kort sagt, världsekonomin är totalt dominerad av kortsiktig spekulation i värdepapper som dessutom ofta visar sig vara mindre värda nästa dag, så som många innehavare av s k IT-aktier nyligen fått lära sig den hårda vägen. Nu är det klart att man inte skulle kunnat skapa en världsrörelse enbart kring Tobin-skatten.
Men Attac har flera viktiga krav som alla inriktar sig mot den hyperkapitalism som dominerar världsekonomin:
• Man kräver att u-ländernas skulder skall avskrivas och skapar därigenom en allians med radikala kristna rörelser och andra solidaritetsrörelser.
• Man kräver att de stora kapital som samlas i pensionsfonder världen över inte skall få användas för spekulation på börserna. Ett krav som oroar den svenska pensionsreformens konstruktörer.
• Man kräver att skatteparadisen avskaffas.
• Man opponerar sig mot att stat och kommun säljer ut gemensamma tillgångar.
• Man opponerar sig mot den omfattande likriktning som sker globalt genom multiföretagens växande makt.
I realiteten kommer Attac att vända sig mot den globala storkapitalismen och kräva global solidaritet. Att Attac kommit att förknippas med demonstrationer beror naturligtvis på att Attac använt sig av demonstrationer för att understryka sina budskap. För en fransk organisation har detta varit en naturlig metod och erfarenheterna från WTO-mötet i Seattle och Världsbanksmötet i Prag visar att den är användbar. Tyvärr med den komplikationen att Attac, som deklarerat icke-våld som en grundprincip, kommit att förknippas med våld.
Detta har skett genom massmediernas slarv att ta reda på vad olika grupper verkligen gjort. Men dessvärre kan man inte komma ifrån, att man genom att utmåla organisationen som ett redskap för huliganer, också velat svärta ned den i allmänhetens ögon, eftersom den vänder sig mot mäktiga intressen. Detta kallas som bekant ”guilt by association”.
Söndagen den 7 januari bildades organisationen Attac i god svensk folkrörelsetradition genom dess första kongress. Då var antalet deltagare lägre, ca 300, varav 218 röstberättigade medlemmar som i god ordning antog stadgar och valde styrelse (kallad gemensamma arbetsgruppen GAP). I stadgarna slogs det fast att Attac ”ansluter sig utan undantag till principen icke-våld rörande all verksamhet som genomförs i Attacs namn”. Målsättningsparagrafen och det manifest som också antogs är koncentrerad på motstånd mot den finansiella sfärens övermakt över politik och folk, men det är intressant att kongressen gjorde ett tillägg till målsättningen: man ansluter sig även till principen: ”ett ekologiskt hållbart samhälle”.
Bland deltagarna båda dagarna sågs åtskilliga ”ärrade kämpar” av båda könen från alternativrörelsens genombrottsår på 70-talet, men när det kom till styrelseval så är det uppenbart att det sker ett generationsskifte. Åtminstone 9 av de 15 medlemmarna i GAP var under 40 år, ganska många under 30. Det är denna unga generation som genom IT-nätverk och lokala Attacgrupper ute i landet (varav åtskilliga existerar) skall föra kampen mot transnationella företag och valutamarknader, mot skatteparadis, och för återupprättandet av demokrati och social trygghet. Även ideella föreningar kan anslutas kollektivt till Attac, dock ej politiska partier.
Maria Wetterstrand – ung, men vältränad kongressordförande från ett antal Miljöpartikongresser, och nu den ena av mötesordförandena – genomförde en enastående prestation då hon, trots dussintals ändringsyrkanden, på mindre än en timme lyckades klubba igenom stadgeförslaget, utan att någon ifrågasatte att det skett en demokratisk process.
När Maria slagit klubban i bordet begav sig deltagarna till Sergels Torg där en grupp Attacaktivister gav det första provet på hur man häcklar börsvalpar och dyrkare av börsspekulationer. Med stegar, bullrande tomma bensinfat och ett gammaldags monopolspel i jätteskala, demonstrerade man hur det transnationella kapitalet tävlar om att ekonomiskt lägga världen under sig.
På så sätt fick något tusental stockholmare lära sig, att nu är Attac ute på gator och torg. I massmedierna blev uppmärksamheten liten. Inga fönster krossades ju.
Lars Norberg
Stort intresse för nybildade Attac
