Amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala stängdes 1 april. 1.400 patienter med remisser till denna specialistläkarmottagning får sina remisser i retur. De har med andra ord köat i minst fyra år i onödan.

– Man kan fråga sig om det föreligger en intressekonflikt mellan att ta hand om patienterna och det skyddsnät som finns inom vården för att man inte ska kunna bevisa farligheten hos vissa kommersiella produkter, säger Anders Lindvall, överläkare på Amalgamenheten och f d verksamhetschef.
Amalgamenheten har funnits sedan 1990 och inrättades genom ett enhälligt politiskt beslut i Uppsala läns landsting, trots motstånd från Akademiska sjukhuset. Därefter har Amalgamenheten ständigt befunnit sig under beskjutning från Socialstyrelsen och sjukhusledningen.

Beslut om nedläggning
Nu har sjukhusledningen vid Akademiska sjukhuset och den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet slutligen tvingat politikerna att ta beslut om nedläggning. Beskyllningar om ovetenskaplighet och ekonomiskt slarv har duggat tätt.
Det fanns parallellt två amalgamenheter i Sverige, förutom i Uppsala, vid Huddinge sjukhus. Läkarna där ansåg att patienternas besvär var psykiskt betingade och inte orsakades av amalgambiverkningar.

Socialstyrelsen ingrep
I Uppsala däremot har läkarna haft en annan inställning till patienterna och lyssnat noga på dem och därefter gjort utredningar om möjliga orsaker, miljöorsaker i hemmet, tandmaterial eller läkemedelsallergi.
Uppsala har också gett medicinsk stödbehandling i form av antioxidanter som ska fånga upp de s k fria radikalerna, som kan ge många sjukdomsbesvär. Kvicksilver är ett av de gifter som kan orsaka bildandet av fria radikaler.
I ett initialskede gavs också patienterna C-vitamindropp i samband med saneringen av metaller i tänderna, men Uppsalaläkarna anmäldes av socialstyrelsen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och blev också fällda. Ärendet har överklagats till Kammarrätten.
Under de tio år som Amalgamenheten i Uppsala har verkat har mer än 2.000 patienter remitterats dit. 769 hade utretts fram till oktober 1996, då Socialstyrelsen ingrep mot verksamheten och inga nya patienter fick tas in. En utvärdering skulle i stället påbörjas.

Kritiserade diagnosmetoder
Den invändning som socialstyrelsen då hade mot verksamheten handlade om vissa provtagningar. Amalgamenheten hade fått i uppgift att utveckla diagnosmetoder. Men ingen av de två medoder som togs fram ansågs som vetenskapliga.
Ett av skälen till att amalgamfrågan är så kontroversiell är att det inte finns någon godtagbar metod att mäta om en patient är sjuk av metallexponering (kvicksilver är en av många biverkningsframkallande metaller som ingår i tandlagningsmaterial).
En forskare på Astra tog för många år sedan fram en metod att mäta metallöverkänslighet genom blodprov, den sk Melisametoden.
En annan metod som användes var Nukleär Microscopi med Pixemetodik (particle induced x-ray emission). Där kan man se hur olika metaller är fördelade i blodcellerna. Sjuka patienter har ofta höga halter kvicksilver i vissa blodceller, vilket friska människor inte har, även om de är kvicksilverexponerade från amalgam. När patienterna tillfrisknar så normaliseras bilden i blodcellerna.
Men båda dessa metoder har av Socialstyrelsen betecknats som ovetenskapliga, utan att någon annan metod har kunnat anvisas i stället.
Prover togs före och efter metallsanering av patienternas tänder. Men den medicinska fakulteten i Uppsala vill inte utvärdera dessa prover.

Majoritet nöjda patienter
Patienter som behandlats av Amalgamenheten fick en enkät för utvärdering av den behandlingsmodell som utvecklats i Uppsala fram till 1996. 513 svarade och en utvärdering har också gjorts på bortfallet.
Uppdraget från landstinget till Amalgamenheten var att ”Förbättra omhändertagandet av patienter som misstänks lida av amalgamorsakad sjukdom”, liksom att utveckla diagnostik och behandling.
De amalgamsjuka började kosta sjukvården mycket pengar och i Uppsala kallade landstinget dem en vandrande kö, eftersom de skickades från den ena kliniken till den andra utan att få hjälp.
Resultatet av enkäten visar att Amalgamenheten hade hejdat kön och uppnått målet, dvs 85 % av patienterna ansåg att de hade fått en mycket god vård (7 på en 7-gradig skala). Dessutom ansåg 72 % att de fått klart högre livskvalitet och att sjukdomssymptomen var färre och hade fått minskad sjukdomsintensitet. En liten grupp hävdade att deras situation emellertid inte var förändrad, bland dem fanns många elöverkänsliga.

Resultat inte omnämnda
Läkarna på Amalgamenheten hade planerat att göra en ny utredning på denna patientgrupp, men sedan beslutet om nedläggning av enheten nu tagits har dessa patienter lämnats i sticket.
När medicinska fakulteten, som var delansvarig för enkäten, skulle redovisa denna så fanns de goda resultaten inte omnämnda, däremot drog man upp annat som kunde användas emot läkarna på Amalgamenheten.

Inte sjuk av amalgam
Amalgamenheten vid Huddinge sjukhus lades ned för några år sedan. Läkarna där var i början av 90-talet Socialstyrelsens experter och fick i den egenskapen utvärdera verksamheten i Uppsala, som underkändes. Huddinge ansåg inte att man kunde bli sjuk av amalgam, en ståndpunkt som Socialstyrelsen redan förfäktade och inte har varit beredd att rucka på hittills.
En majoritet av patienterna vid Amalgamenheten i Uppsala är medelålders kvinnor.
Ett exempel är en kvinna med MS-diaganos och sex års sjukskrivning som nu har kunnat gå tillbaka till heltidsarbete efter amalgamsanering och medicinsk stödbehandling med antioxidanter.
Det finns många exempel på goda sådana behandlingsresultat. Men detta har således inte imponerat på det medicinska etablissemanget i Uppsala.

Kampanjer för och emot
Uppsala Nya Tidning har haft en presskampanj mot Amalgamenheten och blåst upp beskyllningarna från medicinska fakulteten och sjukhusledningen. Moderata samlingspartiet i Uppsala är också motståndare till Amalgamenheten.
Två miljöpartister, ett landstingsråd och en ledamot av sjukhusstyrelsen, har också råkat illa ut i denna strid och beskyllts för jäv av tidningen.
Inför nedläggningsbeslutet samlade patienter och Amalgamskadefonden in 9.000 namn på tolv dagar med krav på att bevara Amalgamenheten.
Majoriteten i landstinget, s, v och mp föreslog då att Amalgamenheten skulle privatiseras och begärde in anbud. Men ingen svarade.

Amalgam känsligt ämne
Amalgamfrågan har blivit mycket infekterad. Den atmosfär som råder i Uppsala är ingen god grund för att någon läkare ska våga starta en privat verksamhet. Den som går mot strömmen i den medicinska världen riskerar att bli utfryst och stoppad.
Det har också blivit en kamp mellan rikspolitiker och landstingspolitiker å ena sidan och tjänstemän på Socialstyrelsen, Socialdepartementet och inom det medicinska etablissemanget å den andra.
Rädslan för skadeståndskrav från amalgamdrabbade är den drivande faktorn och därför får forskning inte bedrivas och framför allt får man inte komma till något resultat som kan visa sig uppseendeväckande.
– I det långa loppet blir samhällsekonomin lidande när man så här ensidigt satsar på att bara tillvarata vissa partsintressen. Nu kommer patienterna i andra hand och produkterna i första. Då har vi avlägsnat oss från det folkhem vi tänkte bygga, säger Anders Lindvall.

Elisabeth Wiechel