”Nu visar en rapport att det inte finns något samband mellan förbättringar av hälsan och graden av amalgamsanering.” Det var en av huvudnyheterna i TV 1 och TV 2 den 28 augusti enligt den tillspetsade inledningen, som dock nyanserades senare i inslaget.
Det handlade om slutrapporten från en granskning av Amalgamenheten i Uppsala, utförd av en expertgrupp utsedd av Medicinska fakulteten vid Uppsala Universitet (Fakultetsgruppen).
Enligt Upsala Nya Tidnings internetupplaga säger gruppens ordförande Lars Holmberg: ”I själva verket var saneringsgraden något lägre i en grupp som rapporterat den största förbättringen av livskvaliteten”. Det var inte särskilt övertygande. ”Något lägre” och ”en grupp” säger inte så mycket.
Det förefaller som om man inte har delat in patienterna i fullständigt sanerade och icke fullständigt sanerade, vilket hade varit det korrekta.
Varken massmedia eller TV säger att inte alla grupper rapporterar förbättring av livskvaliteten. Det är det intressanta. Tydligen bekräftar i själva verket fakultetsgruppens rapport att korrekt utförd amalgamsanering förbättrar hälsan påtagligt.
I skriften ”Förbättrad hälsa efter amalgamsanering” analyserar medicine doktor Fredrik Berglund 15 undersökningar omfattande över 2.000 amalgamsanerade patienter. Han sammanfattar: ”Resultaten som redovisats i denna skrift visar att flertalet patienter förbättrats efter ersättning av amalgam med icke metalliska material. För optimala resultat är det i regel nödvändigt att avlägsna alla metaller i munhålan.”
Bland de forskare som noterat förbättrad hälsa hos flertalet patienter efter amgalgamsanering kan nämnas Björn Klock m fl, som presenterade sin undersökning i Tandläkartidningen nr 23 1989. I nr 17 1992 redovisar de en uppföljning där det konstateras att förbättringarna är bestående.
Det finns alltså inte vetenskaplig grund för att säga: ”Nu visar en rapport att det inte finns något samband mellan förbättringar av hälsan och graden av amalgamsanering.”
Personalen på Amalgamenheten i Uppsala gjorde en egen utvärdering. Den första delen visade att ca 3/4 av dem som sanerats på rätt sätt fick påtagligt förbättrad hälsa. När Amalgamenheten presenterat denna del, blev det väldigt bråttom att se till att enheten inte fick ekonomiska möjligheter att fullfölja sin utvärdering, och snabbt utsågs en ny chef. Strax därefter lades Amalgamenheten ner av politikerna.
Forskningsrådsnämndens (FRN) rapport 98:22 ”Amalgam och hälsa – risker i ny belysning” ger verkligen en ny belysning. Rapporten pekar på en rad faktorer som tyder på amalgamets skadlighet.
FRNs utredare Maths Berlin uppskattar att mellan 0,1 och 10 procent av dem som har amalgam har fått bieffekter på nervsystem, immunsystem eller njurar. Fakultetsgruppen har i sin delrapport 23 augusti 1999 inte refererat detta, men citerat delar av FRNs rapport där andra, ganska tvivelaktiga källor citeras.
I samband med en tidigare delrapport skrev docent Sture Eriksson den 8 november 1999 ett dokument som går att läsa på http://kvicksilver.org/amalgamenheten/untslut.html
Han påpekade då att Fakultetsgruppen har delat in symtomen i vad de kallar verkliga och inbillade. Eriksson framhåller att det inte fanns något vetenskapligt underlag för denna indelning.
Var motivet att få ett resultat som stämmer med den officiella uppfattningen?
Med den officiella uppfattningen menar jag den som bland annat Socialstyrelsen hävdar, nämligen att man inte vet om en enda människa fått allmänna symtom av amalgam. Socialstyrelsen ansåg sig inte behöva ändra sin uppfattning efter att FRNs rapport lagts fram.
Det tokigaste är kanske att Fakultetsgruppen ser bort-tagandet av amalgamet som behandlingsmetoden. Man får sätta in amalgam, trots att det inte är bevisat att insättning av amalgam är oskadligt. Men borttagning av amalgam kan enligt Fakultetsgruppen inte ske om man inte är säker på att amalgamet har med hälsopro-blemen att göra.
Så resonerar man inte när det gäller biverkningar av läkemedel. Då räcker det med samband i tiden, just det som i otaliga fall konstaterats när det gäller amalgam.
Lars Juhlin
Förbunddssekreterare i Tandvårdsskadeförbundet
