Alternativ till lidande

I den medicinska och kemiska forskningen läggs stora summor ned på djurförsök. Årligen påbörjas djurförsök på cirka 100 miljoner djur enligt Djurens Rätt. De vetenskapsmän som försöker ta fram alternativ till djurförsök har mycket mindre resurser till sitt förfogande, ändå har metoder utvecklats som separat eller tillsammans, delvis eller helt kan ersätta användningen av djur i många slags försök.
– Jag tror inte att det är en kostnadsfråga lika mycket som att en stor del av forskningsvärlden är väldigt konservativ och fortsätter i samma hjulspår som de alltid har gjort, säger Per-Anders Svärd, kampanjansvarig i djurförsöksfrågor på Djurens Rätt.

Enligt Djurens Rätt kan resultat från experiment på djur inte på ett pålitligt sätt överföras till människor då olika arter skiljer sig från varandra på en rad avgörande sätt. Resultat från djurförsök kan aldrig garantera att en medicin eller en annan produkt avsedd för människor är säker eller effektiv. Det är inte förrän en medicin testas på människor i kliniska studier som vi definitivt får reda på om den är säker eller inte, olika arter reagerar mycket olika på ämnen. Till exempel penicillin som räddar många människoliv är dödligt för marsvin.
– Människor och djur är biologiskt sett så olika att djurförsöken inte är vetenskapligt meningsfulla. Samtidigt är djur och människor lika på så sätt att båda påverkas av sin omgivning och kan uppleva fysisk smärta och psykiskt lidande. Alla djur borde därför ha rätt till att behandlas väl, säger Per-Anders Svärd.

Stiftelsen Forskning utan djurförsök (StiFUD) ger anslag till forskning som kan leda till att djurförsök helt eller delvis ersätts med alternativ. Tack vare anslag från stiftelsen använder allt fler forskare nu alternativa metoder.
Djurförsök används för att studera flera olika områden, som till exempel hur gift påverkar ett foster, hur irriterande ett ämne är för ögat eller om ett ämne framkallar allergier och hudirritation. I många fall är dessa djurförsök plågsamma för djuren, till exempel vid ögonirritationstester kan kaniner bryta ryggen av sig i sina försök att komma undan smärtan.
Alternativa metoder som forskare kan använda sig av i stället för djurförsök är bland annat att studera cellkulturer och stamcellsodlingar eftersom giftiga kemikalier ofta verkar på cellnivån. I cellodlingar går det att se hur cellerna reagerar inför ett visst ämne. Cellodlingar kan användas i kombination med datorsimulationer. Överensstämmelsen med mänskliga reaktioner är i många fall bättre än djurförsöken enligt Djurens Rätt. Ett flertal datorbaserade modeller har visat sig vara mycket lovande. Man kan använda datorer både för att förutsäga biologiska reaktioner samt för att simulera levande biologiska system, till exempel blodomloppet och andningssystemet där man kan undersöka hur en kemikalie absorberas, distribueras och omsätts i kroppen. Tillsammans med cellodlingar blir datorprogram effektiva och tillförlitliga metoder.

– Det pågår internationella diskussioner för att ta fram riktlinjer för validering av datormodeller, det vill säga om metoden fungerar, är reproducerbar och lämplig för de ändamål den föreslås. Hur bra de fungerar varierar från modell till modell säger Karin Gabrielson på StiFUD.
I hudirritationstester appliceras ett ämne på ett djur och forskarna försöker sedan genom att se på skadorna djuret får avgöra hur farligt ämnet är vid hudkontakt. För att ersätta hudirritationstesterna går det att antingen använda sig av konstgjord hud eller ett test med biomembran som upptäcker ämnen som irriterar och skadar huden. Djurens Rätt nämner hudplåster som ett alternativ, det vill säga att frivilliga människor ställer upp på kortvariga tester med lappar på huden för att upptäcka om ett ämne kliar, eller om huden svullnar eller rodnar. Hudplåster är ingen ny metod utan har använts länge inom kosmetikabranschen. Det finns etiska riktlinjer som reglerar hur stor ersättningen får vara samt grundläggande krav på att testet inte utsätter människor för något plågsamt eller något som kan ge bestående skador.
– Jag skulle inte vilja säga att lapptester ersätter djurförsök i någon större omfattning, snarare än att det kompletterar andra metoder för att få en bra bild av riskerna, säger Karin Gabrielson.

En helt ny metod behöver inte alltid hittas, utan ibland handlar alternativ även om att bespara djuren onödigt lidande. Ett ämne som irriterar huden kommer med allra största sannolikhet även irritera ögat som är betydligt känsligare än huden. Har man då redan testat ett ämne på huden och ser att det skapar reaktioner, så är det onödigt att utsätta djur för lidande genom att även testa det på ögonen. Efter att ha sållat bort vilka ämnen som är skadliga för huden kan man genom provrörsteknik sålla bort de ämnen som är kraftigt ögonirriterande och sedan testa på djur endast i tveksamma fall.

CFN, Centrala Försöksdjursnämnden, är en samordnande och planerande myndighet för försöksdjursfrågor. De har fått medel från regeringen för att främja alternativ till djurförsök. Med alternativ menar de inte bara alternativ för att ersätta djurförsök utan även för att förfina och förbättra försöksmetoderna för att minska antalet djur i försök.
– Jag tror att alternativ till djurförsök kommer att komma mer och mer. Det gäller att hitta cellkulturer och modeller som fungerar. Det är etiskt rätt, dessutom kostar det mindre. Det är dyrt att ha försöksdjur, alternativmetoder är billigare, säger Staffan Jakobsson på CFN.
En metod för att skapa antikroppar, ascitetsmetoden, är mer eller mindre plågsam för djuret som testas. Alternativa metoder finns som en hel del forskare använder sig av. I vissa länder är metoden till och med förbjuden – men inte i Sverige. I många fall använder man fortfarande möss för att mångfaldiga antikroppar, men detta beror oftast på okunnighet och konservatism – inte för att alternativ saknas.

Teresa Sundström

För mer information, se www.djurensratt.org eller www.stifud.a.se