Abstrakta fördomar
vanliga i skolböcker

Mai Palmberg har undersökt hur dagens undervisningsmateriel skildrar Afrika

Den bild vi får av
omvärlden beror i hög grad på vad och hur medierna väljer att rapportera. Men det finns även andra källor till påverkan. En sådan är undervisningen i skolan, som betyder mycket för skapandet av en grundläggande verklighetsuppfattning. Forskaren Mai Palmberg undersöker i sin rapport Afrikabild för partnerskap? hur den afrikanska kontinenten skildras i skolböckerna (studien berör 62 böcker för högstadiet i ämnena historia, religionskunskap, samhällskunskap och geografi). Mycket av det hon kommer fram till är allmängiltigt; även andra delar av vårt samhälle ger en likartad, förenklad bild av Afrika. Det är detta som gör hennes bok så intressant.

Palmberg konstaterar snabbt att de gamla fördomarna om Afrika inte finns kvar i skolböckerna. Den biologiska rasismen har försvunnit, liksom exotismen i skildringarna av kontinenten. De fördomar som finns i dag är mer abstrakta, men nog så allvarliga. Stereotyper av afrikanen finns kvar och Afrika får ofta sin plats i böckerna endast när Afrikas utveckling på något sätt berör Europa.
Trots Afrikas 40 miljonstäder är det en beskrivning av afrikanen som bymänniska som företrädesvis finns i skolböckerna. När städer nämns är det som problem, med den bakomliggande fördomen att stadslivet inte är ”naturligt” för afrikaner, utan ett främmande element som införts mot deras vilja. Det skapas en föreställning om att det traditionella livet är äkta afrikanskt, medan det moderna livet är en eftergift för eller anpassning till den västerländska livsstilen.

Likaså försummar man att tala om den växande medelklassen i Afrika. Det resoneras mycket om det fattiga Afrika, och problemen med den ofta korrumperade rika eliten nämns. Emellan dessa två extremgrupper finns dock afrikaner med utbildning, jobb, egna hus och bil. Att dessa människor inte syns i undervisningen gör att klichébilden av afrikanen förstärks.
I anknytning till fattigdomen tas ibland Afrikas skuldbörda upp, men strukturanpassningspolitiken som länderna tvingas följa för att betala av på lånen diskuteras sällan. Krav på att de offentliga utgifterna skärs ner - något som drabbar hälso- och sjukvården hårt – för att återbetala lån till Internationella valutafonden och Världsbanken verkar vara ett känsligt ämne. Kanske tycker läromedelsförfattarna att det är politiskt brännbart och väljer därför att inte alls behandla det.

Konflikter i Afrika beskrivs i läroböckerna som sprungna ur motsättningar mellan olika folkgrupper, något som i sin tur sägs härröra från den europeiska uppdelningen av kontinenten. Palmberg påpekar att ”här talar skolböckerna emot många, om inte de allra flesta afrikaner. Det faktum att koloniseringen skapade större enheter än de kanske två tusen, som antalet folk- och språkgrupper hade gett upphov till, sågs vid självständigheten som ett oerhört positivt faktum”.
När det gäller Afrika förs det fram en bild av att länder med olika etniska grupper är en omöjlighet som leder till stridigheter. Samtidigt framställs det mångkulturella samhället för Sveriges del som ett mål att sträva efter. Att etnisk mångfald anses vara värdefullt i Sverige men katastrofalt i andra delar av världen förstärker känslan av avstånd mellan ”vi” och ”dem”. Konflikter mellan olika folkgrupper i Afrika verkar enligt läroböckerna uppkomma ur nedärvda fientliga attityder, medan motsättningar mellan olika grupper i västvärlden får ekonomiska, politiska, sociala eller andra förklaringar.

Ett annat exempel på hur olika fakta tolkas beroende på synvinkeln är attityden till religion. Svenskarna beskrivs som kristna rakt av medan kristna och muslimska afrikaner anses påverkade utifrån av religioner som inte ses som en naturlig del av den afrikanska kulturen. Detta trots att stora delar av Afrika kom i kontakt med både kristendomen och islam långt innan det hedniska Sverige blev kristnat.
Mai Palmbergs grundliga genomgång av materialet i svenska skolböcker pekar på nödvändigheten av att föra fram en mer mångfacetterad bild av Afrika redan i undervisningen. För mycket av de förenklingar hon hittar i skolböckerna finns förstås även ute i verkligheten. Att Afrika ständigt skildras från ett europeiskt perspektiv gör oss blinda för det faktum att afrikanerna har en egen historia, egna tolkningar av världen och en egen vilja att skapa bättre levnadsvillkor.

Åsa Forsman