”Stoppa plågsamma människoförsök”

Historisk demonstration mot elektrosmogen
I Stockholm var den första stora demonstrationen mot 3G i fredags. 400-500 personer deltog. Det var ett fantasifullt tåg med många personliga plakat och innovativa slagord. Några exempel på dessa var: ”Vägra vara försökskanin”, ”Ring, ring, ring och du blir ding, ding, ding” ”Stoppa mikrovågsmassakern”. En vital rörelse som kämpar mot de nya hoten mot miljön och hälsan är helt klart på gång, och kommer garanterat att växa.

Samlingen var dock väl blygsam vad det gällde att ropa. Antagligen berodde detta på att det fattades peppning och samordning under tågandet. Någon med megafon som ledde talkörer hade inte skadat.
Demonstrationens blygsamma framtoning var talande i sig med tanke på avfärdandet, skepsisen och misstron som människorna som lyfter dessa frågor ständigt möts med. En tillskruvad bild av denna misstro fanns vid demonstrationens stopp på Mynttorget. Två unga män i märkeskostymer och vaxade frisyrer hade tagit paus från sina välbetalda arbeten för att hånle och fota ”Miljö-kufarna”.
Karin Adolfsson, själv elöverkänslig, samlade in namn mot 3G. Hon tog upp frågan om hur man ska lägga fram informationen för att folk ska ta till sig den:
– Det sägs alltid att vi inte får skrämma folk med att säga för mycket, men jag sa till några här nu ”tänk på era barn och skriv på här”. Jag är inte rädd för att tala högt och tydligt om vad det handlar om. Barnen förstår ingenting av det här, det är vårt ansvar som vuxna att ta reda på fakta och skydda barnen från strålningen.

Många elöverkänsliga, som lever isolerade på små reträttplatser på landsbygen där den elektromagnetiska strålningen är lägre, kunde inte delta i demonstrationen genom ett högstrålande Stockholm city. Som symboler för dessa släpptes hundratals ballonger upp före marschen från Sergels torg. Men det fanns också elöverkänsliga som deltog trots höga kostnader.
– Jag bor i Tumba och har inte varit inne i stan på 13 år, sa Karin Adolfsson. I morgon kommer jag att ha kraftig migrän, i bästa fall slipper jag hudutslagen. Men jag har tur som inte får symptom direkt

Anna Stugvard

Tal på Sergels torg och Mynttorget
Olle Johansson, forskare, professor på Karolinska institutet
Vi har en försiktighetsprincip i Sverige. Inskriven i Miljöbalkens hänsynsregler. Den tolkas tydligen som att man försiktighetsvis inte skall undersöka hälsoeffekterna.
Jag är trött på att när man som forskare ansöker om pengar så finns inga; men staten kan samtidigt bekosta Jan O Carlssons kräftskivor och annat. Jag är trött på att få höra att studier som inte visar något är bra men studier som visar något är undermåliga eller publicerade i fel tidning.
Vi behöver människovänlig teknik för att uppfylla faktiska behov och inte industrins aktiekurser. Det är bättre att forskarna en gång för mycket ropar att vargen kommer än håller tyst när vi har en folkhälsofråga av denna dignitet.
Jag är trött på att se ett strålskyddsinstitut som tycks skydda strålarna i stället för medborgarna.

Ingela Hammar, vice ordförande i Elöverkänsligas förbund
Regering och riksdag, ingen tar oss på allvar. 1997 sköt ohälsotalen i höjden; vid samma tidpunkt började en utbyggnad av mobiltelefonin. Tänk om det finns ett samband?
Myndigheterna har aldrig trott på dem som larmat. Listan på exempel på detta kan göras lång: Hormoslyr, Hallandsåsen, asbest, lösningsmedel och bensen. Men de som larmade fick rätt. Vi elöverkänsliga är varningsklockor – så ta oss på allvar.

Mats Pertoft, ordförande för föreningen Vågbrytaren
För cirka två år sedan var vi ett antal personer i Järna som insåg att det räcker inte att bara de drabbade engagerar sig och att bara arbeta politiskt – det måste bli en folkrörelse som stoppar 3G.
Elektromagnetiska strålningen påverkar, även om den är osynlig. Det tog 20 år innan man insåg växthuseffektens påverkan. Så länge kan vi inte vänta.
Kommunerna måste få rätt att säga nej. Vi kräver bygglov för basstationer. Vi kräver frizoner, inte minst för forskningens skull. Vi kräver att elöverkänslighet erkänns som en sjukdom.
Vi har JO-anmält Socialstyrelsen. Vi kräver att Post och telestyrelsen i sina tillstånd kräver ansvarsförsäkring så att försäkringsbolagen garanterar att det inte finns några hälsorisker.
I dag är vi cirka 400 på demonstrationen. Om något år är vi 30 000.