Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 15, 13 april 2018 Energieffektivisering Inom EU förhandlas just nu om det regelverk som styr hur mycket energi Europa ska spara i framtiden - Energieffektivitetsdirektivet. Processen är redan långt gången och vi befinner oss i slutfasen, i de så kallade trialogförhandlingarna där Europaparlamentet, rådet och kommissionen förhandlar fram de slutliga reglerna. Knäckfrågorna rör hur stora energibesparingar EU-länderna tillsammans ska uppnå till år 2030, samt vilka undantag och flexibiliteter som ska finnas. Jag driver på för att vi ska vara ambitiösa eftersom höga målsättningar också levererar större fördelar för ekonomin och jobben, större energisäkerhet men också vinster för klimatet och folkhälsan. Som huvudförhandlare för EU-parlamentets miljöutskott har jag jobbat stenhårt för att EU ska höja målsättningen för energieffektiviseringen och spara 40 procent energi till år 2030. Vi vet att detta ger störst långsiktiga fördelar för samhället. Förutom att spara energi ger ökade krav på effektivitet också Europas företag ett försprång när det gäller teknisk utveckling jämfört med andra delar av världen. Det är inte minst bostäder som måste bli energismartare. Tyvärr ser vi i många delar av Europa att människor måste spara på värmen eller luftkonditioneringen därför att deras bostäder inte är tillräckligt effektiva. Ofta är det människor med små inkomster som drabbas hårdast. Att hålla lagom varmt eller svalt hemma är viktigt för människors välbefinnande och hälsa. För mig är det självklart att rätten till en bra och hälsosam temperatur i bostaden aldrig ska få bli en kostnadsfråga eller något som bara gäller för dem som har råd. Därför måste mer göras för att byggnaderna renoveras och görs mer energieffektiva. Men bostadsmarknaden ser olika ut i EU-länderna och därför är det viktigt att de mest energinyttiga lösningarna genomförs. Därför är jag glad att vi i de pågående förhandlingarna lyckats skrota EU-kommissionens krav att varje nybyggd eller nyrenoverad bostadslägenhet ska utrustas med individuella energimätare. I svenska flerfamiljsbostäder hade förslaget kunnat bli kontraproduktivt, eftersom kostnaden för värme redan ingår i hyran och innebär att störst incitament till energieffektiviseringar ligger hos fastighetsägaren. Med individuell mätning i lägenheten hade i stället såväl kostnad som ansvar fallit på hyresgästen, som inte alls har samma möjligheter att vidta åtgärder för att spara energi. Det blir helt fel och dessutom är det inte EU som ska bestämma över våra hyror i Sverige. Nu har vi funnit en bra kompromiss i förhandlingarna så att kraven skärps på EU-länderna att säkerställa att alla kan hålla dräglig temperatur i bostaden, samtidigt som tillräcklig flexibilitet ges för olika nationella förutsättningar. Bostads- och byggnadssektorn står för den enskilt största energianvändaren i Europa och tar upp 40 procent av den slutliga energin. Potentialen för besparingar är enorm, men för att minska svinnet krävs ett högt mål för EU:s framtida energi-effektivitet. Också Europas och Sveriges företag efterlyser högre målsättningar och mer ambition, så att de vågar satsa och investera i energieffektiva innovationer och långsiktiga lösningar. Tyvärr vill inte alla se ljuset. När Europa måste växla upp arbetet med att ställa om till ett energieffektivare samhälle har Moderaternas Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark försökt att vattna ur EU:s regler i stället för att stärka dem. Nu har vi politiker ett ansvar att leverera ett stabilt och progressivt regelverk som skapar goda förutsättningar inför framtiden. Som socialdemokrat med direkt inflytande över förhandlingarna driver jag på för större satsningar för en energieffektivare framtid. Moderaterna försöker återigen att backa in i framtiden. |