Kärlek och gemenskap

I en tidigare artikel i Miljömagasinet tog vi upp småskaligt jordbruk och ekobyar i Ryssland som tänkvärda alternativ till storskalig kött- eller grönsaksproduktion. Den ryska regeringen verkar nu ha förstått något av utvecklingen och uppmuntrar småskaliga jordbruk.

Ett krav för medlemskapet är att trädgården ska odlas organiskt, utan bekämpningsmedel, växtgifter, eller GMO.

Ung familj i Bogatyrshoe nära staden Ivanovo, vilka vågar ta steget och flytta ut på landsbygden. Nästa år ska de bygga sitt hus.

Femton familjer tar del i projektet som delvis bekostas av ett investeringsprojekt kallat "Ivanovos ekofarmare". Man hjälps åt att bygga husen tillsammans.

Varje familj tar hand om sin egen hektar, men hela byn hjälps åt med exempelvis att bygga hus, vägar och samlingshus.

Viktigt att roa sig tillsammans. Här en teaterproduktion från byn Kovcheg nära Moskva.

Sinegorie, en större by i regionen Krasnodar nära Ukraina. Cirka 100 familjer har redan bosatt sig där och det finns plats för fler.

Varje år organiseras festivaler, seminarier, möten för singlar och kamping för barn.

Genom lekar och festligheter vill man skapa möten mellan män och kvinnor som söker en partner.

I landets östra delar har flera tusen hektar mark delats ut gratis. Villkoret är att jorden odlas eller används till någon annan kreativ verksamhet inom fem år, annars går marken tillbaka till staten eller kommunen. Nu har medborgarna fått möjlighet att gratis erhålla en hektar mark för varje familj som vill flytta ut på landsbygden och ta hand om och/eller odla jorden.

Ett sådant underbart alternativ löser så många frågor om framtiden. Om varje familj som vill flytta ut brukar marken behövs endast mindre storskalig kött- och grönsaksproduktion och åkrarna kommer inte att växa igen. Varje person odlar då grönsaker, bär och frukter för att bli självförsörjande. De kan också sälja en del av sin produktion eller bara skapa en vacker och tilltalande miljö med blommor, träd och växter medan de försörjer sig på annat sätt.

Ryssland har haft en lång tradition av småskalig odling på sina "datjas", fritids- eller koloniområden. Men även i Sverige har vi haft mängder med kolonister över hela landet och vi har ekologiska bönder och kunniga människor som kan bidra med sina kunskaper om småskalig odling.

I TV-serien "Köttets lustar" i höstas gjorde man gällande att våra svenska jordar inte varit tillräckligt bra för odling, liksom att människor därför utvandrat till Amerika. Det var då, men inte nu. Programmets producenter verkar inte ha hört talas om varken permakultur, täckodling eller kompostering, vilket de flesta kolonister är välbekanta med.

Det handlar om att ta hand om sitt avfall och att skapa ett kretslopp, där det jag investerar i marken ger mig tillbaka goda skördar. Det handlar om jorden du odlar i. Om jorden inte har den bakterieflora som gynnar de små fröna blir jorden död och inga maskar eller grönsaker har lust att leva där.

Därför handlar permakultur och organisk och biologisk odling om att kompostera allt som kallas organiskt material; grenar, kvistar, löv, ogräs och liknande. Antingen komposteras allting var för sig, det får ligga och multna eller läggs direkt ut på marken så att jorden täcks. Då skapas en god miljö för bakterier och andra småkryp.

Även matavfall går att kompostera ,men då måste odlaren ta mer hänsyn till om maten ifråga innehållit kött eller mediciner. Om jorden inte är perfekt att odla första året, framställer du god jord för odling nästa år. Det går ju faktiskt även att köpa jord, men den bör vara ekologisk, utan tillsatser av bekämpningsmedel, vilket oftast ingår i köpejord.

Den japanske professorn Higa har länge varit intresserad för hur man över hela jorden skapar goda odlingsklimat. Tack vare hans idéer har jordar som tidigare troddes vara helt döda odlats upp. Han har också skapat EM-effektiva mikrober och preparatet Bokashi - kökskompostering, vilket hjälper till att bryta ner vårt matavfall.

Vill du odla i trädgården eller på balkongen och samtidigt ta hand om ditt matavfall är bokashi ett bra tillskott. Även i vårt land kan vi skapa en levande landsbygd genom att småskaligt odla jorden, ge arbetsmöjligheter för befolkningen, liksom hälsa och välbefinnande genom att röra sig ute i naturen. Många unga människor i Sverige är intresserade av att bli veganer eller vegetarianer och troligen skulle en bit mark passa dem utmärkt.

Vladimir Megrés bokserie om naturkvinnan Anastasia har gått som en löpeld genom Ryssland. Anastasia förespråkar just en hektar mark till alla. Här förespråkas att människor bygger upp nya samhällen genom samarbete; genom att ett antal familjer - eller enskilda unga eller gamla - skapar en ekologisk by.

Anastasia säger att Gud skapade allt som människan behöver, men nu måste vi sluta att förstöra hans program. I den nya framväxande ryska civilisation talar man om att människans medvetande utvecklas och att en ny uppfattning om jorden blir viktig. Vi vill inte skada jorden, eller varandra, utan istället skapa ett kretslopp mellan människa och natur. Megrevs bok "Rysslands vildmark" med sin filosofi om helande, religion och kultur har även blivit en internationell bestseller.

Varje familj tar hand om sin egen hektar, men hela byn hjälps åt med exempelvis att bygga hus och eller genom att skapa vägar och samlingshus. Livet blir heller inte tråkigt på landsbygden eftersom de bygger upp en gemenskap med egen kultur i form av sång, musik, kurser och annat. Något nytt växer fram där just "gemenskapen" är en viktig komponent.

Vilket slag värld kommer vi att leva i om fem till tio år från nu? Vad ska vi lämna efter oss till våra barn och barnbarn? Vi vet verkligen inte och vi har svårt att föreställa oss en lycklig framtid eftersom vi alltid jäktar någonstans. Alla vill skapa ett lyckligt liv, finna kärleken och leva tillsammans med en familj eller i någon annan gemenskap. Men hur många kan åstadkomma ett liv som man önskar?

I de större städerna finns inte tillräckligt med ren luft, rent vatten och egentligen inte heller hälsosam mat, eftersom den kommer långt ifrån platsen och konsumenten inte kan kontrollera hur den är producerad. Bostadssituationen är ofta svår med trångboddhet och brist på fasta bostäder till rimliga priser. Måste det gå så långt som till katastrof eller kan effektiva metoder förändra vår situation till det bättre?

De som bor i ryska ekobyar har lättare att komma överens tack vare en gemensam filosofi när det gäller synen på livet och naturen. Men det finns också tankar om den kärleksenergi som man vill hjälpa till att utveckla, så att familjerna bättre ska hålla ihop och undvika separation.

I den gamla flertusenåriga vedryska kulturen var det viktigt att skapa gynnsamma förutsättningar för att återställa kärleksenergin i familjen. När en nation består av familjer som föder barn i kärlek och tillsammans skapar sina kärleksnästen kommer nationen inte att lida av laglöshet och kriminella tendenser; de försvinner menar människor i de ryska ekobyarna.

Ett första steg är singelmingelträffar ute på ekobyarna. Genom lekar och festligheter vill man skapa möten mellan män och kvinnor som söker en partner. I västvärlden har vi internet, men där saknas det personliga mötet och känslan för en gemensam kärleksattraktion.

Det andra steget handlar om att det blir lättare att hålla ihop en relation när man har ett gemensamt projekt att arbeta för. Det blir då meningsfullt att hålla ihop sin kärleksrelation.

När paret skapar en framtid på den egna marken, bygger ett hus, värnar om en vacker och fin trädgårdsmiljö, stärks banden och separationer blir mindre vanliga. De två har ett gemensamt mål att arbeta för och när barnen kommer blir det naturligtvis än viktigare att hålla ihop.

Ekobyarna i Ryssland kan ha från 15 familjer till 200. Några stora ekobyar, vilka startade i början av 2000, ligger nära Moskva. Vid den tiden hade ryska regeringen ännu inte börjat att dela ut mark och många ekobyar i västra Ryssland har själva köpt sin jord. Priserna var troligen minimala i jämförelse med de svenska.

Nu finns cirka 350 ekobyar i Ryssland. En av de större byarna heter Kovcheg (Arken). Den grundades 2001 då fyra familjer leasade cirka 120 hektar tidigare jordbruksmark 14 mil sydväst om Moskva. De säger att allt började med att de läste böckerna om Anastasia och bildade en förening. År 2002 köpte de in de första lotterna på en hektar var till varje familj. Kovcheg har nu 300 hektar och cirka 200 familjer bor där mer eller mindre permanent.

Under de första åtta åren byggde Kovchegs medlemmar mer än 100 bostäder. En av grundarna, en före detta framgångsrik affärsman, flyttade från staden till landet eftersom han ville ge sitt barn en uppväxt i naturen. Han arbetar nu som biodlare och trädgårdsmästare för byn.

Här finns också en brottare, en parlamentariker och en operasångerska. Gemensamma skäl för att flytta till Kovcheg har varit möjligheten att ägna mer tid åt familjen, en önskan att lämna det pengaorienterade stadslivet, att vara sin egen chef och att leva i ett samhälle med folk man älskar, med frisk luft, renare vatten och en bättre känsla av säkerhet och trygghet.

Vilka pengar lever de på? Inte alla klarar livet på landet. De som kan försörja sig är i viss mån självförsörjande på livsmedel genom att odla grönsaker, bärbuskar och fruktträd. Ofta har de någon inkomstbringande sidoverksamhet och en del har höns och getter. Några arbetar deltid i Moskva, har eget företag, och en del hjälper andra att bygga hus.

Ekobyn har en egen konstruktionsgrupp för byggnation av lerhus och eldstäder. Där finns träsnidare, snickare och utgrävare . Här finns också musiker, konstnärer, programmerare eller de som säljer plantor och produkter från egen trädgård. Ekobyarna hjälper också varandra med råd och utbildning. De är inte motståndare till teknologi men försöker att använda datorer och mobiler sparsamt. De flesta är vegetarianer.

Nybyggarna kan vara både stadsfolk och lantbrukare och kommer från olika länder som Ryssland, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Moldavien, Tyskland, USA och Polen.

Gruppen har en gemensam infrastruktur. Detta innebär att de byggt vägar och gemensamma brunnar, plus samlingsbyggnad, bastu, skola och bibliotek. Tillsammans har de köpt tung utrustning som traktor, grävmaskin, väghyvel och ett par större lastbilar. De tar hand om sin skog, städar upp och planterar nya träd, stoppar illegal avverkning och driver eget sågverk och egen snickeributik.

Men viktigast är den gemenskap de finner med likasinnade. Människor som älskar och värdesätter naturen. Vid ett besök visar de oftast fram bilder på konst och musik, teater och att äta tillsammans. I varje by skapas nya festdagar och traditioner där de roar sig tillsammans.

Arbete och umgänge gör att inte alla vill flytta ut på landsbygden. Men även för dem blir förhållandena bättre om en del av dem flyttar ut på landsbygden. Det blir bättre plats och luft i städerna och färre bilar. I städerna bör man ge större plats till grönområden, mer träd och buskar och en grönare miljö även för stadsborna. Staden och luften blir renare och det skulle bli mer behagligt att leva även i städerna.

I vårt land borde vi satsa mer på att hjälpa och stötta de människor som vill börja ett nytt liv på landsbygden. Då skulle kommunerna återfå sina innevånare och landsbygden bli levande och blomstra. De miljöproblem som beror på föroreningar och köttproduktionen skulle förhoppningsvis minska om fler går över till att äta vegetariskt.

Är politiker i Sverige villiga att ändra på stelbenta lagar om byggnation och mark? Är de villiga att verka för en förnyelse av landsbygden? Vi måste i Sverige hitta nya vägar till vår försörjning. I dag kan vi inte försörja oss själva. Vår framtid bestäms av hur vi vill ha den och vilka initiativ som tas.