Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 43, 27 oktober 2017 Vi klarar inte arbetskraftsförsörjningen Reddan förra året gick arbetsförmedlingen ut med att Sverige behöver en arbetskraftsinvandring på 67 000 personer om året för att fylla upp för tillväxt och pensionsavgångar. Även i enkla jobb fattas det. När det gäller yrkeskompetenser är det rent katastrofalt. Åkerierna behöver 7 000 nya chaufförer inom ett år. Om Sverige skulle beivra alla svarta lastbilstransporter, som suger ut sina chaufförer och inte skattar skulle transportsystemet kollapsa. Det ger ett konstlat lågt pris som slår mot tågfrakt. Inom järnvägens område är det än värre. Det saknas kompetens på alla nivåer från civilingenjörer till arbetare. Lokförare är det tillräckligt många som vill bli, trots att de som söker själva måste bekosta lämplighetstesterna fastän bara en tiondel av dem som antas till utbildningarna. För alla övriga utbildningar blir kurserna bara halvfulla eller måste läggas ner. Ska Ostlänken byggas behövs det 19 000 man för det. Det går inte med svensk arbetskraft. Järnvägen har förlorat sin status, allmänheten är okunnig, media skriver bara om problemen. Ungdomen är inte medveten om hur många intressanta och välbetalda arbeten det finns där. Man läser hellre teori som inte ger arbete än blir en eftersökt hantverkare. Det är många kompetenser som behövs för att järnvägen ska fungera. Där finns en 56 yrken. Företag kan inte ta arbeten därför man inte har personal och man försöker stjäla personal från varandra. Det gör att lönerna trissas upp och marginalerna blir knappa. I skolan fattas lärare. Sveriges kommuner och Landsting säger att det behövs 420 000 i omsorgen. Utan invandrare kan vi inte få vård. Trots att vi skulle behöva de ensamkommande skickas de tillbaka för dyra pengar till en osäker överlevnad till en plats de inte kommit från. Sverige har nu lagt sig på EU:s mininivå för flyktingmottagande. Många av invandrarna från Mellanöstern har goda utbildningar. Men de anställs inte för det de kan av fördomar att de inte kan svenska eller av rädsla för att de inte passar in, utan de får dra sig fram på bidrag eller försörjningsarbeteten. Inte heller arbetsförmedlingarna ser till deras kompetens. Var femte är arbetslös. Efter två år är flyktingar kommunernas ansvar, inte statens. Det är ett enormt skatteslöseri med alla som inte får bidra för fullt till samhället. 12 000 som inte har fått uppehållstillstånd har gått under jorden. För att överleva tvingas de begå brott eller låta sig utnyttjas i svartarbeten. Sverige skapar sig problem genom rasfördomar och förakt för praktiska yrken. Det behövs ett omtänkande för att ta till vara våra personella resurser, ändra attityder och få fler i yrkesutbildning Skolan klarar inte sin utjämnande roll och bidrar till felaktiga attityder genom att övervärdera det teoretiska. Arbetsförmedlingen klarar inte uppgiften att matcha de arbetssökande och att komplettera med utbildning som fattas. Genom att Sverige gradvis överger solidaritet, välfärdsstat och jämlikhetsmål skapar vi ett ökat klassamhälle som är destruktivt för samhällets effektivitet. Strävan att sitta på toppen gör att alltför många väljer bort praktiska yrken. Samhällsattityden skapar arbetskraftsbrist. |